Jag och Christer Larsson (som skrev ett debattinlägg i Flamman, nr. 39, 2016) är helt eniga om vilket parti Sverigedemokraterna är. Inte heller har jag i sak några invändningar mot Socialdemokraternas och LO:s kampanj att gå efter partiet i en fråga som ska vara vår, den progressiva rörelsen, och inte deras. Det är så jag tror partiet måste mötas.
Min invändning låg i S och LO:s strategi, och deras ingång att SD sviker arbetare när de under flera år sagt att partiet är arbetarfientligt. Där i tycker jag man går vilse och säger två olika saker. Det blir som att man hade förväntat sig något annat av partiet, vilket blir märkligt, och sedan ska man låtsas vara irriterade när partiet bekräftar bilden av att vara arbetarfientligt. Vidare tycker jag att S och LO lägger alldeles för stort fokus på partiet istället för, vilket jag skrev i min insändare, bara markera att de bekräftar bilden av att vara arbetarfientliga. Sedan lämna det så.

Nu blir konsekvensen av deras kampanj också att de är irriterade på att förslaget om schysta villkor vid offentlig upphandling faller för att SD röstar emot det. Återigen, som om partiet var att lita på.
Ja, SD ljuger. Det ska synas i sådana här frågor. Jag hade bara önskat att S och LO med sin kampanj hade börjat i en annan ände. Nu blir det mest en olycklig pannkaka där saker och ting inte riktigt hänger ihop.