Vi arbetade för att detta inte skulle hända
Ärade statsledare i USA och Storbritannien, i de villigas koalition, krigspropagandister i alla länder: vi har ett budskap till er.
I fyra års tid har vi från er fått höra det ena argumentet efter det andra för att stödja USA:s imperiepolitik. Först skulle USA:s invasion av Afghanistan utplåna terrorismen och gripa bin Ladin: inget av detta lyckades. Sedan skulle Iraks massförstörelsevapen hittas: det misslyckades eftersom inga sådana fanns. Sedan skulle ni avskaffa förtrycket och införa demokrati i Irak. Här finns det enda moment som faktiskt kan diskuteras om det lyckats; det finns vissa debattörer som anser att Irak är en demokrati, eftersom tortyr, godtyckliga avrättningar och förföljelse av politiska motståndare utan synbara problem ingår i deras idéer om vad begreppet demokrati kan härbärgera.
Men låt oss lämna det därhän: det var säkerhetsargumenten som fick befolkningen i en del länder att låta er genomföra den politik vi sett de senaste åren. Ert yttersta argument för alla invasioner, krig och övergrepp har varit att terrorism måste bekämpas i fjärran länder, så att vi slipper den här hemma. Vi trodde er inte då, men denna vecka måste detta argument anses vara slutligen förbrukat. Och säg inte att vi inte varnade er för vad som kunde hända. Londons borgmästare Ken Livingstone, en av de outtröttliga talarna på många demonstrationer mot kriget, varnade innan kriget bröt ut:
”En attack på Irak kommer att uppröra världsopinionen och riskera säkerhet och fred överallt. London, som en av världens största städer, har mycket att förlora på detta krig och mycket att vinna på fred, internationellt samarbete och global stabilitet. ”
Vi var många som ville undvika detta. Vi var, efter att de första chockerna lade sig, en majoritet i nästan alla jordens länder. Den 15 februari 2003 demonstrerade vi över hela världen för att förhindra invasionen av Irak. I Stockholm var vi 100 000. I New York 500 000. I Madrid 1 miljon. I London 1,5 miljon. Fråga hur många av oss som ångrar att vi var emot kriget.
Vi som argumenterade mot kriget hade rätt. Ni som argumenterade med Bush och Blair hade fel på alla punkter. Nu försöker ni att smita ifrån ert ansvar. Nu försöker ni att upplösa alla samband: terrordåden har inte alls att göra med USA:s utrikespolitik, Irakkriget eller något som ni har pläderat för och som faktiskt präglat de senaste åren. Terrordåden beror på att terroristerna ”hatar vårt öppna samhälle”. Detta psykologiserande och svepande argument står sig dåligt efter alla dessa terrordåd – Madrid, Bali, Riyadh, London – som uteslutande siktat på länder allierade i USA:s krig. Om det var uteslutande västerländsk kvinnofrigörelse, demokrati, tolerans och öppenhet som hade irriterat dem som utfört dåden, skulle terroristerna kunnat välja en gayparad, en folkomröstning eller en 8 mars-demonstration, istället för just det datum då Bush skakade Blairs hand i sällskap med världens mäktigaste nationer i ett av de länder som ockuperar Irak.
Vi tror oss veta att dåden hade ett bestämt syfte: att förmå Storbritannien att dra tillbaka sina trupper från Irak. Vi vet mer än så. Vi vet att de mest troliga förövarna av detta brott också har sina rötter i det smutsiga imperialistiska spelet kring Mellanöstern och Centralasien. Robin Cook, tidigare utrikesminister i Storbritannien beskriver i The Guardian den 8 juli hur västmakterna knappast kan frikänna sig från den skulden heller:
”Bin Ladin var/…/ en produkt av monumental felkalkylering av västliga säkerhetstjänster. Under hela 80-talet beväpnades han av CIA och finansierades av saudier för att föra jihad mot den ryska ockupationen av Afghanistan. Al-Qaida, bokstavligt talat ”databasen”, var ursprungligen datafilen med de tusentals mujahediner som rekryterades och tränades med hjälp från CIA för att besegra ryssarna. Oförklarligt och med fruktansvärda konsekvenser, verkar det aldrig ha gått upp för Washington att, när Ryssland var ur vägen, skulle bin Ladins organisation vända sin uppmärksamhet mot väst.”
Det är inte vi som byggt upp dessa kallblodiga mördare. Det var inte vi som försatte oss i ett tanklöst korståg med tiotusentals civila offer och risker för motangrepp. Vi försökte hindra detta. Ni har förverkligat det.
Vi kan diskutera mycket om hur världen skall se ut. Er version är den som just nu börjar förverkligas: en värld där era övergrepp kommer att användas som argument för att bomba städer där vi bor och turistar. En värld där hälften av alla terrorister förtjänar fängelse och den andra hälften skyddas från rättvisa och behängs med medaljer. Ni kan tycka att det är värt priset. Ni kan hålla kursen och hoppas att ert krig utplånar varenda motståndare. Men ni kan inte skylla ifrån er för vad som nu hänt.
