Johan Büser och Ann Linde (S) skriver i Göteborgs-posten (1/11, 2016) att handelsavtalet CETA har väckt rädsla. Påståendet är en underdrift av rang. I Europa har miljontals människor protesterat mot CETA och det närbesläktade avtalet TTIP. Fackföreningar och miljöorganisationer har skapat en bred rörelse mot dessa frihandelsavtal, som utgör stora hot mot demokrati, arbetsrätt och miljö. Vi är inte nedslagna av rädsla utan stärkta av insikten att vi har makten att tillsammans stoppa CETA/TTIP.

Investeringsskyddet i CETA (ICS) har fått utstå betydande kritik av jurister och forskare. Investeringsskyddet innebär möjligheten för utländska investerare att stämma länder på miljarder kronor för uteblivna vinster, om vi vidtar åtgärder för att stärka arbetsrätten eller miljöskydd. CETA ger alltså utländska investerare stor makt över oss medborgare. Genom investeringsskyddet kan företagen underminera demokratiska beslut.

Johan Büsers och Ann Lindes argument är inget annat än uppblåst retorik. Stödet för påståendet att CETA kommer leda till tillväxt och ökade investeringar är svagt och farorna med avtalet är väldokumenterade. Förutom investeringsskyddet öppnar CETA upp för avregleringar och hindrar oss från att på nytt ta kontroll över sålda verksamheter. Med andra ord gör CETA privatiseringarna till den enda vägens politik.
Det är sant att EU har smyckat avtalet med ståtliga skrivningar och deklarationer om arbetsrätt och miljö. Men det är tandlösa skrivningar, som i praktiken inte har någon större betydelse. Detta måste jämföras med de starka instrument i CETA storföretagen får för att tvinga oss medborgare på knä.
Men vi är inte rädda utan redo att fortsätta kämpa.