<span class="m_-7953026712668379740gmail-s1">Det känns inte bra att säga det, med tanke på hur många liv som skördats i Afghanistan-kriget, men, vad var det vi sa? Anna Herdy skriver om regeringens utvärdering av Afghanistaninsatsen.</span>
Över 8000 svenska soldater har mellan 2002 och 2014 deltagit i den numera Nato-ledda insatsen i Afghanistan. Sju personer i svensk tjänst, fem soldater och två tolkar, har dödats och enligt den utvärdering av den civila och militära insatsen som presenterades i förra veckan så är resultatet av insatsen nära nog noll.
Efter terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2001 började George Bush och hans allierade att bomba Afghanistan, utan något som helst stöd i FN-stadgan. Världen över protesterade fredsrörelsen och agerandet kritiserades hårt av Vänsterpartiets dåvarande ordförande Gudrun Schyman. När det några månader senare beslutades att Sverige skulle delta i den fredsbevarande säkerhetsstyrka under FN-flagg så var till och med Vänsterpartiet med på tåget. Med hopp om just fredsbevarande och de civila insatser motiverade man sitt ställningstagande.
Men den krigsdoktrin som såväl Bush och Blair som Obama och Clinton vilade på i ”kriget mot terrorismen” blev det övergripande målet för krigföringen i Afghanistan och 2006 tog Nato över ansvaret helt och hållet. Då hade vänstern övergett hoppet om en fredlig lösning genom militära insatser för länge sedan.
Nu, 16 år senare, så är det tydligt att antiterror-krigets doktrin är skjuten i sank. Verkligheten har motbevisat den. Talibanregimen i Afghanistan var en styggelse, inget snack om den saken. Men den enkla tanken om att såna regimer lätt kan åtgärdas med USA-bomber är död i dag. Krigen i Afghanistan, Irak och Libyen har satt världen i brand och det är den förda krigspolitiken som bär ett stort ansvar för hela den flyktingvåg som uppstått sedan människor på grund av krig och förtryck tvingats fly från sina hem. Det är ytterst tveksamt om Syrienkriget hade ägt rum utan de föregående krigen. Men man kan aldrig vara säker.
Nu, 16 år senare, så är det tydligt att antiterror-krigets doktrin är skjuten i sank. Verkligheten har motbevisat den
När Sovjetunionen gick in i Afghanistan 1979 var argumenten för att ockupera, skjuta raketer och kasta bomber på Afghanistans folk likadana som 2002 (något som Flammans ledarsida skrivit om förr (till exempel i nr. 35/2009). Det var för kvinnornas, det ”moderna” samhällets och demokratins skull vi skulle närvara i Afghanistan. Att fler flickor har möjlighet att gå i skola är förvisso ett av de få mål som faktiskt är uppnådda enligt utredningen (nu är det 60 procent istället för 40 som det var 2002). Låt oss säga att det stämmer, finns det en möjlighet att denna framgång hade kunnat nås utan militär invasion?
Ungefär allt annat verkar ha gått i helt fel riktning, tack vare Afghanistaninsatsen. Landet är inte säkrare, starkare ekonomiskt eller på väg mot en mer demokratiskt stabil tillvaro. Faller en regim sker saker man inte så lätt kan förutse. Religion, etnicitet och geopolitiska maktsträvanden kastas snabbt om med vapenmakt – och vad sker sedan? I Afghanistans fall, har det mesta blivit sämre.’
Förändring och stabilitet i ett samhälle kommer alltid underifrån. Aldrig uppifrån via bombplan.
Linda Skugge bor i Berlin nu, men har som plan att bosätta sig i norra Sverige. Foto: Lisa Bre.
Efter två år på Onlyfans tar Linda Skugge nu ett tvärt kliv bort från den omdiskuterade plattformen. Hon väljer i stället att helhjärtat satsa på en karriär som pilatestränare. Just nu befinner hon sig i Berlin för att kickstarta sitt nya liv. Flamman träffar henne intill Berlinmuren – dagar efter att hon spelat in vad som antagligen blir hennes sista film på plattformen.
– Vi spelade in snusk helt enkelt, säger hon.
Linda Skugge sitter vid ingången till Mauerpark i Prenzlauer Berg, där resterna av Berlinmuren förvandlats till ett turistvänligt klotterplank. I går spelade hon in en film på Studio Lux, en autonom kvinnodriven studio vid Tempelhofer Feld. Men hon är fåordig om innehållet, och egentligen har hon kommit hit för att starta om. Under högerarmen har hon sin matta – det enda redskap hon egentligen behöver för sin framtida karriär som pilatesinstruktör.
– Det är bland det bästa med pilates. Vem som helst kan göra det, du behöver bara en matta. Eller inte ens det. Du kan göra det på marken också. Du behöver bara din kropp.
Linda Skugge är van vid stormar och vi är vana vid att det stormar kring Skugge. Som ung författare och feministisk debattör slog hon igenom med Fittstim, som skapade stor debatt i Sverige och ansågs vara radikal 1999. Redan där började hennes namn förknippas med kontrovers. Hon har, som hon själv uttrycker det, ”alltid varit ute för tidigt”. När hon senare i livet blev ”cancelled” i kulturvärlden, som hon beskriver det – delvis för sina egna drastiska utspel – hamnade hon utanför de sammanhang där hon tidigare haft en självklar plats. Kontroverserna kring Fittstim blev startskottet, men även den omdiskuterade recensionen av Kristna Sandbergs roman En ensam plats.
Storm. All mediauppmärksamhet kring Linda Skugges konto på Onlyfans ledde till att hon gick längre än hon hade tänkt. Foto: Lisa Bre.
– Entreprenör är absolut en av mina diagnoser. Jag har alltid varit det och jag vägrar ge upp. När dörrar stängs söker jag nya vägar, berättar hon.
Vägen ledde till Onlyfans. Inledningsvis handlade hennes konto om träning. Korta fitnessfilmer för en stor publik som snabbt fann henne. Men när medier började ”avslöja” att hon var aktiv på plattformen förändrades förutsättningarna. Hon beskriver det som att uppmärksamheten gjorde att hon tvingades gå längre i sitt innehåll.
– Från början var det tänkt som träningsfilmer. Det var inte ens naket. Visst, jag kanske visade brösten på en bild i en solnedgång. Men när media blåste upp det blev det en grej. Då kände jag att om jag ändå ska stämplas som snuskig så får jag väl ge folk vad de förväntar sig. Det blev en spiral, säger hon.
Åren på Onlyfans gav henne både erfarenheter och insikter. Hon menar att få förstår hur hårt arbete som ligger bakom att faktiskt kunna försörja sig på plattformen.
Entreprenör är absolut en av mina diagnoser.
– Folk tror att det är snabba pengar, men genomsnittslönen globalt är runt 1 500 kronor i månaden. Det krävs enorm kapacitet, teknik, utrustning, marknadsföring och nätverk för att lyckas. Jag hade det, men nästan ingen annan har det, säger hon.
Hon beskriver också en bransch där många kvinnor saknar resurser för att kunna konkurrera. Resor, studiohyra, kamerautrustning och redigering kostar.
– De flesta har varken pengarna eller nätverket. Jag kunde göra det för att jag redan var känd.
Trots framgången är hennes dom hård och det märks att hon berörs när hon pratar om unga tjejer som ger sig in på plattformen för att tjäna pengar.
– Jag rekommenderar ingen att göra det. Det krävs en kapacitet som nästan ingen har, och det är lätt att köra sig själv i botten.
Hon berättar att hon började ta hand om många yngre kvinnor på plattformen och hennes erfarenheter av andra kreatörers framgång är inte stor.
Böjelse. Linda Skugge har slutat med Onlyfans för att bli pilatesinstruktör. Flamman träffar henne i Berlin. Foto: Lisa Bre.
– Jag blev som allas mamma. Det var jag som bokade hotell, betalade resor, fixade studior och såg till att det blev av. De andra hade varken pengarna eller strukturen. Utan mig hade många inspelningar aldrig blivit gjorda.
Bilden hon målar upp av branschen är allt annat än glamorös.
– För mig var det en undersökande resa. Det är så oerhört mycket alkohol, droger och andra beroenden som de här tjejerna dras in i. Jag är nykter, inte för att jag varit beroende utan för att det är en livsstil jag valt. Men jag var ganska ensam om det i den branschen, säger hon.
I våras infördes en ny lag i Sverige som gör det olagligt att köpa livesända sexuella tjänster på nätet, något som direkt påverkat Onlyfans. Skugge välkomnade lagen – men upplever att hon inte fått gehör för sina åsikter i media.
– Jag fick frågor från P1 och även från The Economist i Storbritannien som skickade en reporter som jag gjorde en lång intervju med. Men när det visade sig att jag inte var emot lagen, utan tvärtom tycker den är bra, så blev jag bortklippt. De ville hellre ha kritiska röster. Det är tröttsamt, säger hon och fortsätter:
Är man inte Brad Pitt så kanske man får sänka ribban och dejta någon som passar en själv. Det kallas verkligheten.
– Jag hatar sexköpande män. Det är bra att de inte längre kan köpa liveshower. Det är bra för kvinnor och det är bra för samhället.
När Onlyfans dessutom tog bort möjligheten för män att chatta med kreatörer tyckte hon att det var en befrielse.
– Det var så skönt att slippa ”Arne, 65” som ville skriva om sin påskmiddag eller sin ensamhet. Jag är inte intresserad av att vara terapeut åt ensamma män.
Hon menar att argumentet om att män är ”för ensamma” eller ”inte kan få sex” inte håller.
Aktiv. Linda Skugge har blivit socialdemokrat. ”Det är vackert”, säger hon. Foto: Lisa Bre.
– Jag köper inte det. Alla kan få sex om de lär sig att dejta. Men man måste kanske inse att man jagar i fel liga. Är man inte Brad Pitt så kanske man får sänka ribban och dejta någon som passar en själv. Det kallas verkligheten.
För Skugge är det här också en del av varför lagen är viktig. Hon menar att sexköp i praktiken bara gynnar män – medan kvinnor betalar priset.
– Det finns inga kvinnor som köper sex av män. Det är alltid män som försöker köpa kvinnor. Och det måste få ett stopp.
TV4, Expressen, alla som ville göra rubriker på att jag var på Onlyfans – nu kan ni betala tillbaka genom att anlita mig som pilatestränare.
Hon påpekar också att diskussionen ofta fastnar i fel frågor.
– Det pratas som om Onlyfans vore en sexualitet. Men för mig var det ett jobb. Att spela in och sälja videor säger inget om vem jag är, det var en inkomstkälla. Punkt.
För Skugge blev lagen i praktiken en katalysator för att gå vidare.
– Så fort jag hörde om den köpte jag en utbildning till pilatesinstruktör. Jag är tacksam att lagen kom, för jag ville ändå vidare. Nu kan jag fokusera på något helt nytt.
Att valet föll på pilates var ingen slump. För Skugge representerar träningsformen en kombination av styrka, enkelhet och tillgänglighet.
– Många tror att det är yoga, men det är det inte. Pilates är ren styrketräning med kroppen som vikt. Det är inget spirituellt, ingen religion bakom. Bara effektiv träning. Det gör att alla kan vara med, från nybörjare till äldre som behöver träna vardagsrörelser.
Hon ser framför sig en framtid där hon kan bygga en ny karriär i fitnessvärlden, men också en mer hållbar livsstil.
Framtiden. Linda Skugge vill flytta till Norrland, skaffa en hund, men ingen man. Foto: Lisa Bre.
– Jag vill jobba med något som gör skillnad, där jag kan bidra till hälsa och styrka för människor i alla åldrar.
När svenska medier tidigare rapporterat om Skugges Onlyfans-engagemang har det ofta gjorts på ett missvisande sätt, menar hon.
Jag har blivit socialdemokrat på kuppen. Det är vackert, och det är framtiden.
– Det är så typiskt att media älskar att blåsa upp det mest skandalösa, säger hon. I stället för att se att jag faktiskt gjorde träningsfilmer, byggde ett varumärke och lärde mig massor om digitalt entreprenörskap, så reducerades allt till ”Linda Skugge gör Onlyfans”.
Nu vill hon vända på perspektivet och skicka tillbaka bollen.
– TV4, Expressen, alla som ville göra rubriker på att jag var på Onlyfans – nu kan ni betala tillbaka genom att anlita mig som pilatestränare. Det hade varit mer konstruktivt än att bara gotta sig i skandaler. Jag kan ge er något som faktiskt gör nytta: hälsa, styrka och ett friskare liv.
För att få en nystart har Skugge tillfälligt flyttat till Berlin, där hon stannar till mitten av november. Men myten om staden som ”den fria” delar hon inte.
– Berlin marknadsförs som frihetens stad, men i praktiken är det mest en lekplats för vuxna som vill ta droger. Jag ser kvinnor i Görlitzer Park som ligger utslagna och skadade. Är det frihet? För mig är det bara tragiskt. När jag ser det får det mig att hata Berlin.
Hon jämför i stället med Sverige, där hon menar att det progressiva ligger i tryggheten och jämställdheten.
Feminismen, utviket, Onlyfans. Allt gjorde jag innan det blev ”okej”. Men nu känns det som att jag för en gångs skull är rätt i tiden. Pilates är framtiden för mig.
– Sverige är det verkligt fria landet. Här har vi starka lagar som skyddar kvinnor, höga skatter som gynnar barnfamiljer och äldre. Jag har blivit socialdemokrat på kuppen. Det är vackert, och det är framtiden.
Samtidigt beskriver hon en annan skillnad som överraskat henne.
– I Sverige kan man också gå på sexklubb, eller gå runt öppet som queer, utan att någon bryr sig. Här i Berlin framställs det som en stad av frihet, men egentligen är det mest en kuliss för turister. I Stockholm finns samma klubbar, men utan den där tvångsmässiga jakten på att det ska se coolt ut.
Tillbaka till Sverige planerar Linda Skugge att slå rot norröver, kanske i Gävle eller ännu längre upp. Men först ska pilateskarriären få en chans att växa. Först i Berlin och sedan i Stockholm.
– Jag har alltid varit för tidig. Feminismen, utviket, Onlyfans. Allt gjorde jag innan det blev ”okej”. Men nu känns det som att jag för en gångs skull är rätt i tiden. Pilates är framtiden för mig.
När vi frågar vad nästa projekt blir, om fem år, när hon kanske tröttnar på pilates är svaret tydligt.
– Då blir jag pensionär. Jag vill skaffa mig en hund, bo i norra Sverige och ha närhet till kyla och snö. Inga män, bara jag och min hund.
Sara Martinsson: ”Tuttifruttivänstern” fick makten – men ytterhögern har guldläge
FRP:s ledare Sylvi Listhaug har Norges företagare bakom sig – och ser fram emot en mandatperiod som otvetydig ledare för oppositionen. Foto: Lise Åserud/NTB/TT.
När Norge gick till val på måndagen kammade de rödgröna hem segern. Den riktiga vinnaren heter dock Sylvi Listhaug – vars högerpopulistiska parti FRP nu dominerar den norska oppositionen.
Vänstern säkrade ny majoritet i stortinget. Men det är ytterhögern som är den verkliga vinnaren. Högerpopulistiska Fremskrittspartiet gjorde ett succéval, med 23,9 procent av rösterna.
Det är en motsägelsefull, ny politisk verklighet som norrmännen vaknar till på tisdagsmorgonen. Resultaten i stortingsvalet gav förvisso segern till vänstern. Arbeiderpartiet och Jonas Gahr Støre kommer att kunna fortsätta regera, med stöd från en brokig skara mindre partier. De två vänsterpartierna Rødt och SV kommer tillsammans med gröna MDG och Senterpartiet att utgöra regeringsunderlag. Koalitionen kallas redan ”tutti frutti”.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Den pensionerade mittbacken Glenn Hysén, här fotograferad under en ölprovning, har grundade råd att ge Alexander Isak. Vänstern borde ta lärdom. Foto: Anders Deros/Aftonbladet/TT.
Om vänstern vill gå framåt i valet framstår matmoms och skafferifrågor som helt rätt prioritering. Det är mer än vad man kan säga om Lars Ohlys gnäll från sidlinjen.
Efter veckor av rykten och svekdebatt blev avskedet officiellt. Alexander Isak presenteras som ny spelare i Liverpool. Den svenska Premier League-stjärnan har lämnat Newcastle och i samband med övergången uttalar sig den gamle Liverpoolspelaren Glenn Hysén till Fotboll Direkt – som i sin tur blir refererade till på sajten Sportbibeln. Av rubriken i Sportbibeln framgår att Hysén lämnat en ”skarp varning” till Isak.
Ett underbart klickbete. Alexander Isak tillhör den nya generationen hyperprofessionella fotbollsproffs som inte vet hur öl smakar. Glenn Hysén är i sin tur en spexande jöns som aldrig spottar i glaset och alltid lyfter luren för en journalist. Men en skarp varning är alltså utfärdad. Sportbibeln vet hur man sätter skruv på en nyhet.
Valen i USA och Tyskland har visat på kraften i frågan om prishöjningarna.
En annan som är ute och kommenterar övergångar från sidlinjen är Vänsterpartiets gamla partiledare Lars Ohly. Med utgångspunkt i turerna kring Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat skriver han i Sydöstran att partiets problem inte är de avhoppade och uteslutna utan att ledningen bryter mot kongressbeslut och gör osexiga politiska omprioriteringar. Numera handlar allt om matpriser och KU-anmälningar.
Vilka kongressbeslut Ohly åsyftar är oklart. Möjligen syftar han på vapenstödet till Ukraina, samt att Vänsterpartiet gått med på höjda försvarsutgifter. Men när partistyrelsen väljer prioriteringar har de, till skillnad från Delgado Varas och Riazat, ett mandat från medlemmarna. Han lyfter att partiets dåvarande miljöpolitiska talesperson Jens Holm avgick våren 2022 efter att Vänsterpartiet röstat för sänkta bensinpriser och påstår att omsvängningen skedde bakom ryggen på Holm. Problemet är att den nya kursen klubbades i valplattformen på partiets kongress tidigare samma år.
Mer korrekt är däremot konstaterandet att partiet satsar hårt på matpriser och KU-anmälningar. Med ett år kvar till valet är det också helt rätt strategi. Valen i USA och Tyskland har visat på kraften i frågan om prishöjningarna. Dessutom är det en fråga partiet bottnar i. Det är svårt att föreställa sig en större ”VPK classic” i inrikespolitiken än kravet på sänkt matmoms.
KU-anmälningarna kastar i sin tur ett hårt ljus på regeringen. Den svenska borgerlighetens politiska DNA är att vara nästan lika onda men aldrig mer än hälften så slipade som Socialdemokraterna. Trots det gick den nuvarande regeringen till val på sin kompetens. Fanns det ett dokument där det framgick varför detta var en bra strategi så har nog statsministerns barndomskompis slarvat bort det redan.
Glenn Hyséns skarpa varning då? Han säger att människorna i Liverpool är underbara men att Isak ska se upp med att ”spela Allan” för då fungerar det inte. Han ska vara sig själv och stå med fötterna på jorden, och då kommer han vara välkommen. Glenn Hysén ger helt enkelt ett bra råd som han själv bottnar i. Han är en typ av veteran som Vänsterpartiet hade mått bra av att ha fler av.
Regeringen vill mota matinflationen i grind genom att sänka momsen på livsmedel. Vänsterpartiet litar inte på koncernernas löften – och föreslår nu mer transparens för att säkra sänkta priser, och sanktioner mot kedjor som istället smyghöjer dem.
”Det har varit tufft ekonomiskt att vara svensk de senaste åren.”
Så inledde Tidöregeringen presentationen av sitt ”matprispaket” den 4 september. Paketet består av tre förslag menade att göra vanligt folks matkassar billigare. Dels vill man inrätta en ”matpriskommission” som ska ”noga följa prisernas utveckling”, och dels vill man att Tillväxtverket ska undersöka ”förenklingsåtgärder” som gör det enklare att starta mataffär. Slutligen vill man se en tillfällig sänkning av momsen på livsmedel från 12 till 6 procent, som i snitt ska leda till en 6 500 kronor billigare matkasse om året enligt regeringens löften.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
"Polis: Så funkar det! (inte)" är bitvis intressant, men låter mest som en klagovisa utan vare sig fördjupad problembild eller förslag på lösning.
Sedan Hanne Kjöllers förra bok om missförhållanden och tystnadskultur inom polisen, En svensk tiger (2016), har 21 lokala polismyndigheter slagits ihop till en, i den stora polisreformen 2015. Tanken var att skapa en mer effektiv polis, som bättre kunde hantera den moderna brottsligheten. Hur har det gått? Enligt opinionsbildaren Hanne Kjöller: inte. I Polis: Så funkar det (inte) tecknar hon en bild av en trögrörlig och administrativt baktung polismyndighet, som avskriver brottsanmälningar i onödan och kontrollerar cyklister för att jaga pinnar i statistiken.
Trots att polisen fått både de ökade befogenheter myndigheten önskat, och drastiskt höjda medel – hisnande 100 miljarder under en tioårsperiod – är förmågan att klara upp brott historiskt låg. Denna paradox undersöker Hanne Kjöller, känd som borgerlig ledarskribent på Dagens Nyheter, i sin nya reportagebok Polis: Så funkar det! (inte).
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Elisabeth Svantessons drömmar om lägre kommunalskatt kan få oanade konsekvenser. Foto: Oscar Olsson/TT.
Regeringen vill tvinga fram kommunala skattesänkningar. Men den oförutsedda konsekvensen kan bli ”den största återkommunaliseringen på länge”, spår Katalys-ekonomen – åtminstone om fler kommuner väljer att följa Järfälla och Vetlanda, och spola de dyra vårdföretagen.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Johan Lönnroth, Vänsterpartiets vice partiordförande 1993–2003, svarar på en ledartext av Leonidas Aretakis, Foto: Wikimedia commons.
Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Leonidas Aretakis skriver i Flamman nr. 34 om striden i V: ”Delgado Vars och Riazat kallar nu partiet ’socialdemokratisk’, och det är i grunden korrekt. Efter Sovjetunionens fall accepterade man slutgiltigt den parlamentariska demokratin, och erkände därmed att Karl Kautsky hade rätt och Lenin hade fel.”
Detta är ett tveksamt påstående. Det är bra att den unga vänster, som på 90-talet hyllade Lenin, och som nu har ledande roller i partiet, nu tar avstånd från hans idéer. Men Kautsky trodde på att kapitalismen kunde avskaffas och socialismen införas genom parlamentariska reformer. Och det var också fel.
Hela tanken på att bygga socialism genom staten i ett land hör hemma på historiens sophög. I en parlamentarisk demokrati kan allt förstatligande av privatkapitalistiskt ägda företag, som en vänstermajoritet kan besluta om, återprivatiseras av en högermajoritet.
Om staten ens har makten att förstatliga globalt verkande företag. Vänsterpartiets nya partiprogram har liksom socialdemokratins lämnat tanken på att kapitalismen skall avskaffas. De båda partierna tror inte längre på socialismen, att arbetande människor i god demokratisk ordning kan erövra makten och ägandet från kapitalisterna. Den proklamerade socialismen är för S och V bara en tom fras.
I veckan går Norge till val och frågan är vem som ska få del av rikedomarna. Innsets argument
är skarpa – men är de tillräckligt radikala?
Ett angrepp på välfärdsstaten från en McKinsey-chef har blivit en bästsäljare i Norge. Forskaren Ola Innsets genmäle är skarpt, men inte tillräckligt radikalt för det ”svenska tillståndet”, tycker Jonas Elvander.
”Entreprenörerna har en målmedvetenhet och riskvilja som de flesta andra helt enkelt inte är födda med.”
Så lyder en typisk mening i den bok som under det senaste halvåret dominerat debatten i Norge. Landet som blev för rikt, skriven av den tidigare McKinsey-chefen Martin Bech Holte (svensk översättning i januari av Volante), består främst av revisionistisk historieskrivning av den typ som massproduceras av Timbro på denna sida gränsen. Hans grundtes: det var egentligen inte rekordåren som var Norges storhetstid, då tillväxten inte var högre än andra industriländers, utan den högproduktiva ”guldåldern” mellan 1991 och 2013, då de kvävande skatterna hade avskaffats, samhället genomsyrades av en ny entreprenörsanda och Norges oljestinna bruttonationalprodukt växte något snabbare än andras.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren. Foto; Johan Nilsson/TT.
De globala utsläppen ökar – men det gör också utvecklingen inom sol och vind. Det finns all anledning att känna hopp, skriver Christian Azar, professor vid Chalmers och tidigare i IPCC, FN:s klimatpanel.
Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser med sju procent. De globala utsläppen ökade också, och jordens medeltemperatur stiger nu i en allt snabbare takt. Det är lätt att misströsta och tänka att ingen gör något.
Men samtidigt är bilden komplex. I Europa och Sverige har utsläppen minskat i decennier och användningen av sol och vindenergi ökar snabbt. Det finns därför anledning att titta närmare på vad som hänt och vad som är på gång i olika delar av världen.
Sverige har över tid gjort stora framsteg. Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat med en tredjedel sedan 1990 – och med 60 procent (!) sedan 1970.
Vad är det som gjort att utsläppen minskat? I Sverige spelade expansionen av kärnkraft på 1970- och 80-talen en central roll och därefter fick vi en utbyggnad av fjärrvärme samt biobränslen som ersatte olja, liksom en lång rad åtgärder inom industri och transporter (elbilar, biodrivmedel, effektivisering). Att Sverige införde en koldioxidskatt redan år 1990 har också varit av stor betydelse.
Sverige producerar vidare mest el i världen från vindkraft per person. Finland och Danmark ligger tätt efter. Dessa satsningar på vind har lett till en omfattande elexport från Sverige vilket i sin tur lett till stora minskningar av utsläppen på kontinenten.
Sverige är inte det enda landet som har vidtagit åtgärder. Tittar vi på resten av Europa så ser vi en liknande trend. EU:s utsläpp av växthusgaser har minskat med 37 procent mellan 1990 och 2023. I Storbritannien har utsläppen minskat med hela 54 procent sedan 1990. Även Danmark har gjort liknande framsteg.
Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker visst hopp.
I Europa har expansionen av sol och vind varit betydande för att minska utsläppen. I EU står vindkraften i dag för 17 procent av elförsörjningen och solceller för 11 procent. Kolkraften står för 10 procent. Den har mer än halverats på bara tio år! Sol och vind genererar (var för sig) mer elektricitet än kolkraften! Det är en anmärkningsvärd utveckling som skett på en förhållandevis kort tid.
Det finns enskilda länder där utvecklingen gått ännu snabbare. I Tyskland står vind och sol tillsammans för hela 43 procent av elproduktionen, i Spanien för 42 procent och i Storbritannien för 35 procent
I Storbritannien har kolkraften fasats ut helt. I Spanien är den nästan helt borta.
Ett viktigt skäl till att utsläppen i EU minskat är att ett system med handel med utsläppsrätter har införts (för elsektorn och stora industrier) och att det skärpts successivt över tid. Framöver har man satt ett tak så att utsläppen minskar med fyra procent (linjärt) år för år. EU har också fattat ambitiösa beslut för transportsektorn och uppvärmning, vilket kommer få allt större effekt från 2027 och framåt. Målet är netto nollutsläpp till år 2050.
Stora satsningar på sol och vind sker även utanför Europa. För att få en känsla av hur snabbt det går kan man notera att solceller globalt producerade 100 TWh år 2012. Sedan dröjde det till år 2021 innan världen passerade 1 000 TWh per år. Tre år senare passerade vi 2 000 TWh. Det är dubbelt så mycket som hela Rysslands elkonsumtion. Kina är den stora aktören när det gäller solceller.
Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren.
Men det finns en viktig skillnad mellan Europa och världen som helhet. I Europa växer sol och vind så snabbt att kolkraften trängs undan i motsvarande hastighet, men i det globala syd växer elbehoven fortfarande så snabbt att såväl kol som förnybart växer.
Så vilka utmaningar står vi inför i dag? Det är ett välbekant problem att sol och vind är väderberoende tekniker. Detta gör att det behövs olika tekniska lösningar för att hantera solens och vindens variabilitet och kostnaderna för detta måste också beaktas. Snabb och spännande utveckling sker när det gäller batterier och andra lösningar. Men det behövs fortsatt forskning och utveckling. I takt med att sol och vind växer blir detta en allt viktigare fråga.
Det positiva är att kostnaderna för sol- och vindel minskat kraftigt över tid. Kostnaden för solel har exempelvis minskat med 90 procent sedan 2010, kostnaden för vindel har minskat med 70 procent. Den här utvecklingen är kanske det bästa som hänt när det gäller våra möjligheter att lösa klimatproblemet.
Det kommer inte ensamt att lösa klimatproblemet, men det förändrar spelplanen för världens elmarknader. Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker ändå visst hopp.