2008 infördes vårdval Stockholm. Reformen kan beskrivas som en enorm omfördelning av vårdresurser från fattiga till rika. Det extra stöd som vårdcentraler i socialt utsatta områden tidigare fått, försvann och i stället etablerades ett ersättningssystem baserat på antalet besök. För vårdcentralen i Rinkeby innebar det till exempel att hälften av personalen sades upp under det första året med reformen. Detta i en stadsdel med den sämsta psykosociala hälsan i länet.

Kritiken mot vårdvalet fanns, både före och efter införandet. Risken att det skulle missgynna utsatta områden, som i Rinkebyfallet, var en stor del av den. Men många påpekade också att svårt sjuka eller multisjuka missgynnas när vårdcentralerna får betalt per besök. För att uttrycka det cyniskt: Det är mer lönsamt att ta emot någon med en förkylning än någon med många olika åkommor som tar tid i anspråk. Dessutom pekade många på att besök riskerar att styckas upp, genom att läkare uppmanas att inte behandla patienter för mer än en åkomma per besök.

Tiden har gett kritikerna rätt. De multisjuka och de som bor i utsatta områden har inte försvunnit som genom magi sedan 2008. I stället återfinns de numera på akutmottagningarna, som i sin tur går på knäna under den ökande belastningen.

Det avslöjar journalisten Mikael Färnbo som har skrivit om vårdval Stockholm i den nya antologin Den stora omvandlingen. Han hänvisar till en intern rapport från landstinget i Stockholm som visar på att besöken på akuten har ökat med sex procent sedan 2008. Framför allt kommer besökarna från fattiga områden i Stockholm. Dessutom är de patienterna generellt sjukare och kräver mer tid.

I grunden är vårdvalet en fråga om ideologi. Ser man på vården som en marknad där företagare tjänar pengar på kunder är det naturligtvis så att det finns mer eller mindre lönsamma kunder och mer eller mindre lönsamma områden där man kan starta sin verksamhet. Därför har också tillgängligheten till vård i rika delar av Stockholm ökat något under samma tid som den minskat i utsatta områden. Under de två första åren med vårdval Stockholm fick vårdcentraler i de områden där den rikaste fjärdedelen av stockholmarna bor ett tillskott på 265 miljoner kronor.

Men oavsett var man placerar sig själv på höger-vänsterskalan borde det gå att vara överens om att vårdval Stockholm är ett misslyckande med helt felaktiga incitament. Eller som någon uttryckte det: ”Får man betalt för besök, kommer det bli många besök”. Sedan säger inte antalet besök så mycket om innehållet och kvaliteten på besöken, eller ens om alla besök varit nödvändiga.

”Vad var det vi sa”, är ett uttryck som ligger nära till hands. Men det känns inte roligt att ha rätt.