Richard Wilkinson släpar en lampa över hotellgolvet och böjer sig ner för att hitta kontakten. Han frågar om vi ska flytta soffan också för att bilderna ska bli bra. Vissa människor saknar förmåga att uppträda överlägset, även när de når berömmelse. Richard Wilkinson är tydligen en av dem. Den grånade medicinprofessorn närmar sig, som en av två författare till boken Jämlikhetsanden, snabbt stjärnstatus.
När boken kom ut i Wilkinsons hemland Storbritannien fick den stort genomslag. Men till hans förvåning är genomslaget i Sverige också stort. Det är nu tredje gången sedan december han besöker Sverige. Just idag har han blivit hyllad av Mona Sahlin och ätit lunch med Wanja Lundby-Wedin. Richard Wilkinson har skrivit avhandlingar och böcker om ojämlikhetens effekter på hälsan sedan snart fyrtio år är förvånad över att boken fått sådant genomslag.
– Jag är den som är mest överraskad. Jag har försökt under väldigt lång tid att få allmänheten att uppmärksamma problemet med ojämlikhet. Äntligen är det gjort.

Det finns mig veterligen bara två böcker som näringslivets tankesmedja oroat sig så mycket över att de försökt bemöta dem organiserat. Den ena är Naomi Kleins storsäljare Chockdoktrinen. Den andra är Jämlikhetsanden. Det kan mycket väl hända att Jämlikhetsanden är ännu farligare än Chockdoktrinen. Medan Kleins bok ifrågasätter ett av nyliberalismens argument, (att marknadsekonomi och demokrati är oskiljbara), går Jämlikhetsanden till angrepp mot fundamentet, det yttersta skälet till att den har legitimitet hos politiker och medborgare: idén att ojämlikhet är ett nödvändigt offer för att nå tillväxten, som i sin tur måste till för att göra samhället bättre.
Jämlikhetsanden visar, med rakt igenom officiell statistik från FN, WHO och Världsbanken, att mer tillväxt inte gör samhället bättre, och att effekterna av större klyftor leder till ett förslummat och olyckligt samhälle. Det är skälet till bokens unika genomslag, till att ingen motdebattör har lyckats knäcka huvudtesen och till att de konservativa i Storbritannien bekräftat att ökade klyftor ger just de problem som Jämlikhetsanden beskriver. Det är förstås politisk taktik, men det är betydligt bättre att ojämlikhet erkänns som problem än att det sopas under mattan av högern. Erkännandet säger kanske något väsentligt om det politiska läget i västvärlden. Har vi har nått en politisk vändpunkt, när samhällsdebatten för första gången på trettio år börjar svänga åt ett håll där ojämlikhet ses som ett stort problem?
– Ja, jag känner det också. Jag känner det väldigt mycket i mitt hemland.
Wilkinson tror dock inte att det handlar om hans egen bok, utan om finanskrisen och ett erkännande av att vi måste förändra saker på grund av global uppvärmning.
– Men jag tror också att pendeln svängde till höger från någonstans på 1970-talet. Vänstern förlorade initiativet. Det fortsatte och fortsatte. Till slut började det svänga tillbaka igen. Tajmingen kan variera från land till land, men denna typ förändring sker på många ställen.

Vad är det för argument som får högern, som trots allt tror på idén med stora inkomstskillnader, att se problemen med ojämlikhet? Det är i slutändan omöjligt att undvika kostnaderna, säger Richard Wilkinson. De stora problem med kriminalitet, psykisk ohälsa och fetma som kommer ur ojämlikheten tvingar fram högre skatter och en större stat.
– En del delstater i USA spenderar mer pengar på fängelser än på utbildning. Om du inte betalar för bra saker, slutar det ofta med att du ändå får betala för dåliga saker.
Slaget är långt ifrån vunnit. Ingen av invändningarna mot Jämlikhetsanden har visserligen varit speciellt stark, men säkert kommer högern försöka att hitta sätt att ifrågasätta bokens resultat. Men det tar kanske ett år eller två att granska data och plocka fram nya teorier, menar Wilkinson. Hittills har de mest kritiska inläggen – förutom en artikel i Financial Times – kommit från Sverige (vilket också återspeglas i Wikipedia). Det märkliga är alltså att boken både fått sitt mest entusiastiska mottagande och sin hårdaste kritik här. Vad säger det om Sverige?
– Ja…att ni bryr er väldigt mycket om jämlikhet, säger Wilkinson fundersamt.
– Det är ganska bisarrt, när all vår analys visar att Sverige är ett bra exempel, och samtidigt att Storbritannien klarar sig dåligt. Och ändå är boken accepterad över hela det politiska spektrumet i Storbritannien, men i Sverige – inte.

Tidigare under dagen har Richard Wilkinson, inbjuden av Socialdemokraterna hållit föredrag i det gamla riksdagshuset. Salen är full av socialdemokrater. Wilkinson tackas av Mona Sahlin, som säger att hon blivit mycket inspirerad. Det är ju inte konstigt. Richard Wilkinson har just talat om att Sverige, under lång tid ett av världens mest jämlika länder, är väldigt bra när det gäller hälsa, läskunnighet, psykiskt välbefinnande och frånvaro av kriminalitet. Men sedan säger Mona Sahlin något annat också.
– Du ger oss något vi behöver: rätt, och självförtroende.
Det finns inga skäl att misstro henne. Det märkliga med socialdemokraterna är ju att denna rörelse, som varit huvudman för ett av världens mest framgångsrika politiska projekt, inte längre klarar av att vara stolt över sin skapelse. Det krävs en engelsman för att visa hur det ska göras.
Diskussionen om hur man ska minska klyftorna på det socialdemokratiska seminariet landar ganska naturligt i den svenska modellens och välfärdsstatens lösningar med starka fackföreningar, skatter och omfördelning. Richard Wilkinson själv tillägger olika former av gemensamt ägande eller inflytande för de anställda som en väg till mindre klyftor.
– När företagen fanns i den offentliga sektorn var inkomstskillnaderna mycket mindre. De som ledde dem hade inga enorma löner. Men så fort de privatiserades dubblades, eller tredubblades deras löner, samtidigt som de ibland höll de anställdas löner nere.

Om Wilkinson passar socialdemokraterna väl, är det än mer slående är hur väl Jämlikhetsanden passar in i diskussionen om omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Richard Wilkinson tänkte inte så mycket på det när boken skrevs, som idag. Sedan boken kom ut har den diskuterats av klimataktivister och miljöorganisationer.
Ojämlikheten idag förhindrar omställningen till klimathållbarhet, förklarar Wilkinson med en argumentationskedja: Ojämlikhet leder till statustävlan. Statustävlan sker i vårt samhälle till stor del via konsumtion. Och fokus på konsumtion hela samhället mindre benäget att kunna sjösätta gemensamma lösningar för en kris som den vi nu står inför. Länder med stora klyftor, som USA kommer alltså att ha betydligt svårare att ställa om än länder som Sverige.
Det finns också en motsatt logik. Klimatomställningen, precis som andra stora omställningar måste göras på ett sätt som ger mer rättvisa, säger Wilkinson.
– Om vi gör det genom att öka skatten på bränslen så att rika människor kan fortsätta konsumera på ett sätt som ger tio gånger mer koldioxid än de fattiga, kommer människor tycka att det är orättvist.
I slutändan handlar det om att genomföra en slags mobilisering för en stor förändring. Då krävs samhällsanda, säger Wilkinson.
– Går samhället igenom förändring genom att alla kämpar för sin egen överlevnad, eller med det allmänna bästa i åtanke? Skillnaden blir väldigt stor.

Det visar sig, lite oväntat att det var just det Richard Wilkinson diskuterat med LO:s ordförande under dagens lunch.
– Vi hade en livlig diskussion om vilket samhälle vi borde ha, och hur fackföreningarna kan vara med och argumentera för ekologisk omställning.
De flesta
fackföreningar finner nolltillväxt svårsmält. Men det är mycket möjligt att nolltillväxten snart kommer vara en lika självklar ram för ekonomiska diskussioner som 1900-talets tillväxttvång. Tillväxtens funktion har förändrats – från social nödvändighet till vår värsta fiende.
– Vi är den första generation som har kommit till den punkt där tillväxt inte längre kan göra samhället bättre åt oss, säger Richard Wilkinson på sin Oxfordengelska. Och tillägger:
Ska samhället bli bättre, måste det istället bli jämlikare.

Namn: Richard Wilkinson
Född: 1943.
Yrke: Tidigare: professor i socialmedicin vid universitetet i Nottingham. Nu pensionär.
Föreläser om sin bok och har grundat en organisation, The Equality Trust. Se http://www.equalitytrust.org.uk
Kuriosa: Har svenskt påbrå.
Återkommer: två gånger till minst i år: bokmässan och läkarstämman.