Mitt i allting hörs en ny signal från Mars. I söndags landade NASA-sonden Phoenix i den röda planetens polarområden efter en resa på tio månader. Nedfärden följdes från rymden av en annan robot – Mars Reconnaissance Orbiter – som knäppte en fantastisk bild av en liten vit människoskapelse som singlar ner mot en främmande världs golv. Allt detta uträknat, planerat och förberett årtal i förväg.
Vi är kapabla till underverk när vi bygger någonting gemensamt, när vi får möjlighet till det.
I vår tid har vi åstadkommit historiens mest omfattande encyklopedi, Wikipedia. Idag med över tio miljoner artiklar på 253 språk. Ett globalt verktyg byggt på ideellt engagemang, där vem som helst kan redigera en text. Vem som helst. Förnuftiga nationalekonomer kan förklara om och om igen varför det aldrig kan fungera. Så märkligt att det fungerar.
I vår tid kan blinda få synen tillbaka. Förlamade kan gå. Och gamla kan få en värdig vård i livets slut.
I vår tid finns möjligheter som i ingen annan tidsålder – om man är född på rätt sida av murarna. Men samtidigt höjs insatsen. Samma teknologi som bar en liten sond till Mars på jakt efter vatten används till mord och statsterror i jakt på olja. Mer effektivt och kallblodigt än någonsin. Även över det globala torget, internet, pågår det en kamp om kontrollen. Utgången är inte given. Kanske är nuvarande våg av kreativitet och frihet en parentes innan tunga intressen – ekonomiska och politiska – hunnit ikapp med åtgärder. De gör sina försök. Snart röstar riksdagen återigen om FRA och liberaler som brukar yra om frihet när de yxar sönder arbetsrättslagstiftning tiger som muren när en överrock av tickande övervakning ska hängas på det svenska nätet. Samma databasteknologi som lagrar Wikipedias vetande kan möjliggöra FRA:s snokande.
Vi är kapabla till mycket. Den avgörande frågan är vad vi ska använda framstegen till. För vilka syften, vilket samhällsbygge. Vad ska det bli av människan? I underverkens tid är politiken viktigare än någonsin.