När arbetsgruppernas arbete påbörjades för ungefär ett år sedan, trodde nog många att det omedelbart skulle börja komma rapporter om vad de arbetade med. I själva verket gick processerna i grupperna långsamt.
Det fanns inte mycket att informera om. Där skapades ett glapp mellan förväntan och verklighet. I brist på besked om vad som händer, lades grunden för misstänksamhet om vilka uppgörelser som egentligen träffades bakom stängda dörrar. Därigenom har vi en än längre väg att gå än vi hade i utgångsläget.
1. Information som ger trygghet
Vi behöver visa för våra medlemmar och aktivister att de är viktiga och delaktiga. Och vi behöver visa för våra väljare att vi lyssnar på dem. Vi kommer prioritera internkommunikationen bättre än vi gjort tidigare. Ett steg är att vi nu möjliggjort en dynamisk interndebatt genom att vi fått igång vårt nya intranät – Vnet.
2. Vi ska tala sanning kring med- och motgångar
Hittills har det gått vår väg. Vi har kunnat gå ut med gemensamma överenskommelser där vi visserligen kompromissat, men som i huvudsak ligger i linje med vår politik. Förr eller senare kommer vi att gå med på uppgörelser där vi fått göra avsteg från vår politik. Vi måste vara tydliga med att räkna in de vinster vi gör, och fira segrarna. Om vi varje uppgörelse tycker att ”vi kunde nått längre men det här får duga som ett steg på vägen” blir det oklart vilken roll vi faktiskt spelar. Dåliga förlorare vill gärna låtsas som om ”så här har vi tyckt från början”. Vi ska vara sanningsenliga.
3. Att våga vara tydliga
Att det finns ett samlat höger- och ett vänsteralternativ gör det lättare att se skillnaderna i stort, men svårare att se partierna och sakfrågorna. Nu är det viktigare än någonsin att vi värnar det mod som ofta kännetecknar socialister: att vara de som säger som det är, som är öppna med våra motiv och som alltid vågar vara tydliga. Det är också oerhört viktigt att utveckla den egna politiken parallellt med att vi ingår i ett samarbete.
4. Att göra välfärdsfrågorna
till våra.
I valet 1998 hade vi EU, miljön och sextimmarsdagen. I valet 2002 hade vi feminismen. I valet 2006 arbetade vi med att profilera oss i flera frågor, bland annat de 200 000 jobben i offentlig sektor, men misslyckades med att nå fram. Nu behöver vi ta fram tydligheten, och se till att tala samma språk i hela partiet. Vi må ha olika käpphästar, men det ligger just nu i vår makt att gemensamt bestämma att göra välfärdsfrågorna till våra. Det kommer att finnas ett sådant utrymme för oss i det rödgröna samarbetet, där Socialdemokraterna står för jobb, miljöpartiet för klimatfrågorna och vi för välfärdsfrågorna.
5. Att lyssna och ge röst åt människor
Vi kommer att börja storskaligt i en förvalskampanj där vi ska gå ut och fråga folket hur de vill se framtidens välfärd. Deras åsikter och idéer ska vi sen ta med oss till kongressen som utformar valplattformen. Sen ska vi se till att upprätthålla den dialogen, till exempel genom sms-kommunikation under och efter valet.
Vi är tydliga med vad vi vill. Vi vill bygga rörelse för förändring. Den rörelsen bygger vi med folkets deltagande, med de ideella organisationerna, med kamrater i andra länder, och nu också i en regering tillsammans med S och MP.
