Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Klimatforskningen har visat att det viktigaste inte är vilket år växthusgasutsläppen är nere på noll, utan hur stora de totala utsläppen är över tid. Det här är enkelt att förstå och borde vara en självklarhet, men likväl innehåller Sveriges klimatpolitiska ramverk ingen sådan utsläppsbudget utan endast ett mål om att nå netto-nollutsläpp 2045.
Vänsterpartiet har satt ribban högre med målet om nollutsläpp 2035. Det grundläggande problemet är dock detsamma: utsläppen kan totalt sett bli mycket högre än vad klimatet tål även om målet nås. Risken är att de stora utsläppsminskningarna skjuts på framtiden och att utsläppsbudgeten därmed överskrids. Olika källor anger en minskningstakt på mellan 5 procent och 16,4 procent per år för att budgeten ska kunna hållas.
Inför Vänsterpartiets kongress har vi tillsammans med flera medlemmar lämnat in en motion (A31) där vi yrkar på att partiet ska verka för att de svenska utsläppen minskar med mer än åtta procent per år, detta med utgångspunkt i Naturvårdsverkets beräkningar. Vi yrkar också på att partistyrelsen ska inleda ett arbete med att klimatberäkna partiets politik. Skälet är att vi, om vi inte beräknar utsläppseffekterna av vår politik, faktiskt inte vet om den är tillräcklig för att lösa problemen eller om ytterligare insatser krävs.
Partistyrelsen yrkar avslag på motionen. De skäl som anförs övertygar inte. Partistyrelsen anser inte att vi bör låsa in våra krav på utsläppsminskningar vid en lägsta årlig procentsats. Samtidigt håller de med oss om att vi måste verka för en snabbare minskningstakt än åtta procent per år. Problemet är att partiet i dagsläget inte alls driver frågan om årliga utsläppsminskningar, trots att detta är helt centralt för att avvärja klimatkrisen.
Det andra skälet som anges till avslaget är att klimatberäkning av partiets politik skulle ta för stora resurser i anspråk. Vi menar dock att det finns expertis som partiet skulle kunna ta hjälp av. Det går också att anpassa ambitionsnivån efter tillgängliga resurser. Poängen är att klimatberäkning av politiken är helt nödvändig för att vi ska veta om vi överhuvudtaget är på rätt spår. Alternativet är att famla i mörkret.
Vänsterpartiet har möjlighet att gå i bräschen för en utveckling mot en klimatpolitik som på allvar är grundad i vetenskapen. Låt oss nu visa att vår politik inte bara är bäst utan även tillräckligt bra för att hantera klimatkrisen.