Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Jag är en inbiten vänsteraktivist och motståndare till både kärnvapen och kärnkraft. På saklig och ideologisk grund.
Flammans ledare i nummer 2/2022 gjorde mig både förvånad och förbannad. Argumentet att Sverige inte ska hindra Polen och andra länder som vill satsa på kärnkraft kan ju låta beaktansvärt. Men utifrån svenska erfarenheter, med en historiskt ensidig satsning på kärnkraft i stället för förnybart, bör vi i stället fråga oss: kan Sverige hjälpa Polen och andra länder att undvika samma misstag som Sverige?
EU:s taxonomiförslag handlar om att röja väg för investeringar i hållbar energi. Hittills har det gällt förnybar energi som klassats som hållbar – på vetenskaplig grund. Det som nu diskuteras är att övergångsvis lägga till kärnkraft och gas – på politisk grund. Det är en ohelig allians mellan Frankrike och Östeuropa som stöds av den blåbruna majoriteten i EU-nämnden men inte i riksdagen!
För att visa att kunskapen om kärnkraftens olämplighet inte bara är svensk eller socialistisk vill jag här citera en del av slutsatserna i kommunikén ”Kärnkraft är inte ett framkomligt sätt att bekämpa klimatförändringar” av de fyra kärnkraftsspecialisterna Greg Jaczko, tidigare ordförande för U.S. Nuclear Regulatory Commission; Wolfgang Renneberg, tidigare chef för reaktorsäkerhet, strålskydd och Kärnavfall, Tyska federala miljöministeriet; Bernard Laponche, tidigare generaldirektör på franska byrån för energiledning och tidigare rådgivare åt Frankrikes minister för miljö, energi och kärnsäkerhet; samt Paul Dorfman, tidigare minister i Storbritanniens regering. De ingår i kommittén som undersöker strålrisker från interna källor.
- Deras slutsatser om kärnkraft som strategi mot klimatförändringar är bland andra att den är:
- För dyr och riskabel för finansmarknadsinvesteringar och därför beroende av mycket stora offentliga subventioner och lånegarantier.
- Ohållbar på grund av det olösta problemet med mycket långlivat radioaktivt avfall.
- Ekonomiskt ohållbar eftersom ingen ekonomisk institution är beredd att försäkra mot full potentiell kostnad samt miljömässiga och mänskliga effekter av oavsiktlig strålning.
- Militärt riskfylld eftersom nya reaktorkonstruktioner ökar risken för kärnvapenspridning.
- Till sin natur riskabel på grund av oundvikliga olyckor från mänskliga fel, interna fel och yttre påverkan, samt sårbar för klimatdriven havsnivåhöjning, stormar, stormfloder, översvämningar och översvämningsrisker, vilket får internationella ekonomiska effekter.
- Sårbar för många olösta tekniska och säkerhetsmässiga problem i samband med nyare oprövade koncept, inklusive ”avancerade” och små modulära reaktorer (SMR).
- Inkapabel att bidra till den nödvändiga begränsningen av klimatförändringar som behövs fram till 2030-talet, på grund av kärnkraftens opraktiskt långa utvecklings- och byggtider, samt de överväldigande byggkostnader för den volym reaktorer som skulle behövas för att göra skillnad.
Jan Strömdahl är ordförande i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen.