– Vi är stolta över det vi gör men vi måste växa mer.
Så sammanfattar Aron Etzler, V:s partisekreterare läget för partiet när halva mandatperioden har gått.
Det är ett svårt politiskt och parlamentariskt läge. Samtidigt menar han att V:s ställning utanför regeringen ändå inte är så dålig.
– Vi hade hellre velat vara i regeringen. Då tror jag regeringen hade klarat sig bättre, vi hade inte sålt brunkolet till exempel. Men de flesta betraktar det som att vi förvaltar den här rollen skickligt. Vi får mycket ut av förhandlingarna och vi har inga problem att agera i opposition i de frågor som vi vill.
Vänsterpartiets problem är i stället, enligt Aron Etzler, att man inte kommer ut tillräckligt.
– Jag träffar högt uppsatta sossar och miljöpartister som säger att ”det vi kommer att vara mest stolta över är de tio miljarderna till kommunerna”. Men det var ju vårt förslag! De hade inte gjort det själva.
”Bror duktig”
Det handlar också delvis om hur partiet prioriterar, menar Aron Etzler:
– Vi är väldigt ambitiösa på att skriva program och policyplaner, men vi lägger mer krut på det interna än på att nå folk. Ibland gör vi uttalanden för att delar av partiet ska känna att ”nu har vi gjort något”.
Vilka uttalanden skulle du säga har varit onödiga?
– Jag kan inte säga något konkret men det är väldigt mycket positioneringar som efterfrågas av grupper i partiet. Vi får mejl där folk frågar ”varför gör ni inget åt det här?” och så gör vi ett uttalande och de är nöjda, men det kanske inte är något som allmänheten är så betjänt av. Jag tror alla partier brottas med det här, men vi är det duktigaste partiet.
Lokalt styre
Vänsterpartiet sitter med och styr i ett stort antal kommuner och landsting, ofta tillsammans med Socialdemokraterna. På flera håll fungerar samarbetet bra. Samtidigt finns också flera större kommuner och landsting där samarbetet mellan S och V har spruckit. (Se sid 6).
– På andra ställen vill inte S ha med V. Inte för att de tycker så illa om oss utan för att de vill marginalisera oss. Det är inte alla i Vänsterpartiet som fattar att det är ett politiskt spel. En del tror att man kan göra stora poänger av att dra igen dörren och be sossarna dra åt skogen. Så tror jag inte att det är. Oftast är det klokare att sossarna får sparka ut oss.
– Man kan också säga att det är den som sparkar ut den andra som får besvärliga frågor av journalister.
Han tar ett exempel; Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kommer överens om något innan valet och sedan tvekar S inför att genomföra det.
– Låt då dem ta smällen.
Är det inte en svårighet att kommunicera det till väljare om S och V styr tillsammans?
– De flesta väljare betraktar oss som ett pålitiligt vänsterparti. Det måste vi naturligtvis också vara. Vi kan inte gå till val på saker vi inte kan hålla eller svika våra värderingar. Men det är oftast inte problemet.
När ska man avbryta ett politiskt samarbete?
– Det beror helt på läget. Det går inte att fixera det. Men jag tror man ska vara medveten om att det finns en smärtpunkt, annars blir man en dålig politiker.
Partiföreningskola
– Huvudfrågan är hur kan du göra ditt lokala Vänsterparti till pådrivande och inte hamna i en passiv sidoroll, oavsett om du sitter i opposition eller är med och styr.
Vänsterpartiet kommer att sjösätta en stor utbildningsatsning kring det på lokal nivå nästa år: Partiföreningsskolan.
– Partiet lokalt måste ha initiativet i sitt närområde och ha den aktiva rollen. Sossarna har inte har den trygga roll som de hade tidigare. Det är inte dem som man röstar på för att få saker gjorda.
Anne-Li Lehnberg
”Vi har inte bränt några broar”
V sitter med och styr lokalt och siktar på ett regeringssamarbete efter valet 2018. Samtidigt är det inte alltid okomplicerat. Medan det fungerar väl i merparten av kommunerna, har samarbeten spruckit på flera håll.
Efter valet saknades två mandat för en rödgrönrosa majoritet i Lunds kommunfullmäktige. Socialdemokraterna och Miljöpartiet försökte i det längsta att förhandla med C och FP, men när det inte gick blev det till slut ett minoritetsstyre med Fi och V.
– Vi fick en ganska dålig start, konstaterar Hanna Gunnarsson, V Lund.
I ungefär ett år höll koalitionen ihop, trots svåra förutsättningar.
– Det var frustrerande. Vi lade svaga budgetar och inte ens de svaga budgetarna gick igenom.
I november 2015 drev Vänsterpartiet två krav inför de nya budgetförhandlingarna: mer pengar till verksamheterna och att påbörja ett arbete för jämställda löner i kommunen. När partiet inte fick gehör för det valde man att hoppa av samarbetet. Man hade pratat en längre tid om vad man ville med att sitta med och styra, menar Hanna Gunnarsson. Beslutet om att hoppa av skedde i flera steg genom diskussioner på medlemsmöten.
– Vi kände att det var otroligt viktigt att våra medlemmar var med på vad vi gjorde. Vi diskuterade att partiet centralt trycker på det här med att samarbeta, men vi tyckte att det var viktigare att visa vad vi gjort lokalt. Vi tyckte att vi tjänade mer på att vara i opposition än att styra i minoritet med S och MP.
Bjuder in till samarbete
Vänsterpartiet förlorade sex presidieposter i kommunen. Fi hoppade också av och i dag styr S och MP Lund genom att förhandla med bland annat Folkpartiet. Hanna Gunnarsson utesluter inte ett nytt rödgrönt eller rödgrönrosa samarbete nästa mandatperiod, i alla fall om det finns en majoritet.
– Vi har inte bränt några broar. Vi har inte varit arga på varandra varken privat eller i media. Vi har bara konstaterat att det här är vad våra medlemmar vill. S och MP har sagt att det är tråkigt men att de förstår det.
Hur ser du på ett eventuellt regeringssamarbete efter valet 2018?
– Jag tror det är viktigt att vi lyssnar väldigt mycket på vad medlemmarna vill. En person som är medlem i Vänsterpartiet är ofta det för att man vill något helt annorlunda. Man är radikalare än
Socialdemokraterna. En socialdemokrat uppfattar jag har mycket större benägenhet att vara pragmatiker. Jag uppfattar inte att vänsterpartister är så pragmatiska.
– å tror jag det är svårt att sitta med i minoritetsstyre. Jag tror det kan vara lättare för V att vara med i ett majoritetsstyre, där man kan visa på konkreta resultat.
Micaela Kedhammar
Anne-Li Lehnberg
