Nyligen presenterade de rödgröna partierna sina så kallade skuggbudgetar. De har enats om tio punkter som de presenterade gemensamt.
Karin Svensson Smith sitter i de rödgrönas speciella granskningsgrupp, som tillsattes under hösten för att granska den borgerliga regeringens politik. Hon menar att gruppen har en konstruktiv och bra dialog. Karin Svensson Smith säger också att arbetsgrupperna interagerar med partiledningarna. Att uppgörelser inte ska göras enbart mellan partiledningarna.
– Det är inte så att de sitter och kuckilurar för sig själva, inte.
Hon försöker kombinera sitt utåtriktade arbete med förankring inåt gentemot Miljöpartiets medlemmar.
– Sedan har vi interna träffar, jag reser mycket och det gör även de andra i arbetsgrupperna. Men med så liten andel av svenskarna som är medlemmar i partier, så måste man ha en stor del offentliga möten.
Både från regeringen och från media ställs ofta frågan hur de tre rödgröna partierna ska lyckas hantera sina åsiktskillnader.
– Klart att det finns en press att enas, det tycker jag är bra! Vi måste visa att vi gör skillnad. Det är en positiv press. Det hade varit tråkigt om det inte fanns en förväntan på att vi ska åstadkomma nånting.
– Partierna har kommit olika långt. Miljöpartiet bestämde för länge sedan att vi ville ha en rödgrön regering. Socialdemokraterna har varit lite mer motvilliga och Vänsterpartiet lite mer tveksamt om det velat ingå i regering. Det minns jag från min egen tid i Vänsterpartiet. Jag argumenterade mycket för detta och det var inte direkta ovationer.
Karin Svensson Smith var tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet, men hoppade av 2005 och blev i stället miljöpartist.
Tidigare har du ju suttit i samarbete med S och MP för Vänsterpartiet. Hur känns den bakgrunden idag?
– Jag tycker det känns bra. Jag tror jag har lättare förstå partikulturen i två av de tre partier som ingår i samarbetet.
– Det är ju inte en nackdel utan jag tror det är en fördel. Jag har dessutom hygglig personkännedom. När vi hade presskonferens och gick igenom delar av vår politik, då vet jag vilka vänsterpartister som tycker vad och vilka som gjort bra saker.
Karin Svensson Smith påpekar att hon redan som vänsterpartist ville se ett närmare rödgrönt samarbete. Hon är glad att de tre partierna nu kommit till skott och vill genomföra något tillsammans.
– Alla tre partier har något att tillföra. När vi till exempel hade ett offentligt möte i Malmö, med Luciano Astudillo från S och Marianne Berg från V och jag, så presenterade vi oss alla tre partier som sprungna ur folkrörelser. Vi kommer ju ur miljörörelsen, kvinnorörelsen, arbetarrörelsen och internationella solidaritetsrörelsen. Det gör att vi är idéburna och kommer ur en folklig opinion. Det förenar oss, i förhållande till de partier som inte har förankring utanför riksdagen.
Hon säger att de rödgröna försöker se till sina ”minsta gemensamma nämnare”.
– I till exempel skattepolitiken finns det saker som förenar – det finns också skillnader – men fokus ligger på det som förenar. Det som är specifikt för de enskilda partierna får man spara till senare tillfällen. När det gäller koldioxidskatten så hade vi i MP gått ut med mycket mer, om vi gått ut själva. Men nu ska vi försöka trimma ihop oss med vad som kan bli verklighet.
Hon vill inte påstå att det finns en skepsis inom arbetsgrupperna, men man har olika bråttom att bli färdig. De viktigaste stötestenarna är att få skatter och utgifter att gå ihop, menar Karin Svensson Smith.
– Ska vi vara trovärdiga kan vi inte bara vara ense om utgifter.
Vad kan bli problem med samarbetet som sådant? Raderar man ut skillnaderna mellan partierna? Eller hur ska det undvikas?
– Jag har inte så stort behov av att recensera de andra, utan det är frågan om att varje parti gör det som det har störst potential för.
Det är bra stämning inom Miljöpartiet, säger hon, eftersom både opinionssiffror och medlemstillströmning pekat uppåt senaste tiden.
– Folk blir intresserade av oss och vi kan vidga våra kanaler. Att vi strök kravet på EU-utträde innebär att människor som vill förändra EU här och nu har fått mer vind i seglen än dem som vill skriva snygga manifest.
När det gäller fördelar med samarbetet tvekar hon inte, utan kommer med ett svar som är lika självklart som enkelt:
– Att vi kan genomföra vår politik. Inte bara skriver vackra program utan faktiskt kan genomföra det vi vill. Jag har erfarenhet av både och. När S, V och MP samarbetade tidigare mandatperioder, påverkade gröna krafter av olika slag så man investerade mer i framtiden. Det är sånt man kan bara genomföra om man har majoritet. Likaså höjda a-kassenivåer eller att satsa på jobb inom kollektivtrafik och inom biogassektorn, sådant går bara att få till stånd med en majoritet av väljarna bakom sig.
– Om man tittar på orsakerna till klimatkrisen, handlar det delvis om att kortsiktigt vinstintresse har haft för stort utrymme. För min del hänger de här sakerna ihop. Man kan inte låta marknaden lösa klimatkrisen.
– Regeringen ligger efter i sin verklighetsuppfattning i det hänseendet.
Karin Svensson Smith skriver gärna under på att det behövs nya anställningar i offentlig sektor.
– Det behövs ju, och då behöver också skatteintäkterna öka. Det i sin tur kräver att fler arbetar och ett mer rättfärdigt skattesystem, där de som har råd betalar mer än idag. Så det krävs förändringar men också att staten prioriterar i det som är klokt. Förbifart Stockholm är till exempel ett sanslöst oekonomiskt projekt.
Vad vill du att det rödgröna samarbetet ska bli ihågkommet för, förutom att ni lyckades samarbeta?
– Det ska vara den politiska konstellation som kan förena klimatomställning och hållbar utveckling med en fungerande politik för social välfärd och större rättvisa. Både inom Sverige och i förhållande till andra länder och kommande generationer. Det kan inte vara så att miljön blir en del och jobbpolitiken en annan del. Det måste integrerats med varandra.
– Det finns en stark enighet att vi ska dela på bördorna med hjälp av sociala skyddsnät. Klyftorna är för stora och det är vår uppgift att ändra på det. Det är de sakerna vi pratar om när vi träffas. Vi kommer med största sannolikhet att åstadkomma resultat som motsvarar förväntningarna på våra partier.
– Och så tycker jag ju att det är viktigt att få fram var Miljöpartiet egentligen står.
Direkta oklarheter och skillnader är ingenting som bekymrar henne nämnvärt.
– Vi har kanske inte riktigt kommit överens om hur det svenska försvaret ska se ut. Men det är flera frågor som vi är överens om, än inte.
– Det är lite svårt för mig att säga hur det går i den internationella gruppen, men jag kan föreställa mig att det finns skilda idéer om hur världen ser ut och vad man ska göra. Men mellan de rödgröna partierna är det mindre skillnader än inom regeringen.
Bakgrund: Rödgröna budgetförslag
Höstens så kallade skuggbudgetar, alternativa budgetförslag från oppositionspartierna, innehåller tio förslag som är gemensamma för S, V och MP. I vår planerar de rödgröna att komma överens om en helt gemensam skuggbudget.
De gemensamma rödgröna förslagen i höstens budgetar är:
• Stärkt tillgång på riskkapital
• Gemensam investering i besöksnäringen
• Ungdomssatsning
• Miljöfordonspaket
• Ett utvidgat ROT-avdrag för upprustade bostäder och 15.000 jobb
• Modernisera skolans lokaler
• En ny rättvis rödgrön fastighetsskatt
• Effektivisera i statliga myndigheter
• Bekämpa skattefusk och ekonomisk brottslighet
• Besparingspotential i försvaret
