Vi parkerar bilen vid kanalen, intill Neue Nationalgalerie. Det är så nära pridetåget vi kommer, där avspärrningarna börjar.

Musik, flaggor och dans fyller området. På flertalet plakat och musikpumpande bussar står det ”Taking a stance is hot”, att ta ställning är sexigt. Det är varmt, staden vibrerar, och paraden dundrar i full kraft fram längs gatan och upp mot Tiergarten.

Bara några meter bort från platsen där vi stannar bilen står ett femtontal högerextremister med rakade skallar, tyska flaggor och antipride-plakat. De är omringade av polis.

Ovanför oss, i huset precis intill, är en 21-årig man skriven. Han är född och uppvuxen i Berlin, har tyskt medborgarskap och med familjebakgrund i Libanon. Enligt tyska myndigheter är han känd sedan tidigare för våldsbrott och kopplingar till islamistiska kretsar.

Några timmar senare, strax efter klockan 22, kör en vit skåpbil in i Tiergarten via Ahornsteig. Själva paraden är då avslutad men festen fortsätter vid Brandenburger Tor. Bilen kommer i hög hastighet och rammar flera människor längs vägen innan den kraschar mot ett träd. En kvinna dödas och 29 skadas.

Snart slår polisens antiterrorstyrka till mot adressen precis där vi parkerat bilen. Hundratals poliser deltar i sökandet efter den misstänkte. Lägenheten i huset på Bissingzeile genomsöks, men mannen är inte där. Inte heller vid hans systers bostad. Polisen går ut med en varning om att han kan vara farlig och eventuellt beväpnad.

Under 2025 ska han enligt uppgifter ha försökt resa till Syrien och gripits i Libanon. Tyska myndigheter misstänkte att resan hade kopplingar till terrororganisationen Islamiska staten (IS). När han återvände till Tyskland inleddes en rättsprocess där åklagaren menade att han förberett en allvarlig våldshandling som hotade staten.

I maj 2026 dömdes han till ett år och tio månaders fängelse med villkorlig dom och skulle delta i ett avradikaliseringsprogram men av 26 tillfällen ska han endast ha deltagit vid två. Han hade alltså varit föremål för myndigheternas intresse – men befann sig ändå utan uppsikt när attacken inträffade.

Den vita skåpbilen ska ha hyrts av 21-åringen. Enligt uppgifter i tyska medier ska en telefon som kan kopplas till honom också ha hittats i fordonet.

Det är svårt att tänka sig en tydligare bild av samtidens Europa.

På gatan: en rekordstor Prideparad, en kollektiv kraftsamling för öppenhet, kroppslig autonomi och rätten att existera. Ett tiotal meter bort: organiserade högerextremister, som inte längre gömmer sig i marginalen utan står öppet, skyddad av polis. Och i huset bredvid: en nu misstänkt terrorist med kopplingar till islamistisk extremism.

På söndagsmorgonen vaknar jag till ett ovanligt tyst Berlin. På gatorna ligger fortfarande ölburkar och konfetti men de är samtidigt märkligt tomma.

Svenske Kristin Ward, som har bott i Berlin i 13 år, hade lämnat området när attacken ägde rum. Men innan nyheterna bekräftade vad som hade hänt fick hon och hennes vänner ett meddelande om en bil och en person med machete.

Det är svårt att tänka sig en tydligare bild av samtidens Europa.

– Vi fick ett meddelande från en vän som varnade oss om en bil och någon med machete innan nyheterna kom ut, så det blev rätt chockartat och förvirrande, berättar hon.

Den första reaktionen var att ta reda på om någon hon kände hade drabbats.

– Men överlag är vi alla drabbade oavsett. Det skapar en rädsla både kring sin egen säkerhet och för hur detta kommer påverka allt framöver.

Efter tretton år i staden beskriver hon hur tungt det känns.

– Det är otroligt sorgligt idag, svårt att ta in.

Men trots att gärningsmannen var känd för polisen sedan tidigare kunde han ta sig in i ett område som skulle vara skyddat av vägspärrar just för att förhindra den här typen av attentat.

Hur är det möjligt?

För Pride i Berlin 2026 var inte bara en fest. Det var en demonstration i ett Europa där det politiska klimatet hårdnar.

Bara veckor före attacken hade tyska säkerhetsmyndigheter återigen varnat för en växande extremism från flera håll: högerextrema grupper som mobiliserar mot migration och hbtq-rättigheter, men också islamistiska miljöer där våldsbejakande idéer fått fäste. Två grupper som bland annat förenas i sitt hat mot sexuell frihet.

Palaten riktade sig mot Alternativ för Tyskland, mot rasism, mot inskränkningar av rättigheter. Det var ett svar på en utveckling där konservativa och reaktionära krafter flyttar fram sina positioner. Och de gör det från flera håll och det öppensinnade och liberala Berlin, dit frihetstörstande människor från hela världen reser, står i mitten. 

På söndagkvällen samlas människor åter vid Brandenburger Tor. De lägger ned blommor, tänder ljus och håller upp regnbågsflaggor. På ett av plakaten står:

”Vi ska dansa igen.”