Det har blivit globalt och man vill gärna se mer av världen när man är turist.

Man vill ju inte bada hela tiden utan lära sig nya saker.
Vi for till Korsika och staden Calvi och där var det en kille som satt med en stor paraplydrink på baren i hamnen. Fattar inte hur det gick till men plötsligt hade han fått paraplyet i halsen. Det gick inte att dra upp för när man drog så spärrade liksom paraplyet ut sig.
Vi försökte låtsas som ingenting. Man vill ju inte lägga sig i, men killen blev alldeles blå i ansiktet. Då kom bartendern fram och i stället för att dra så gjorde han tvärtom. Han sköt ner paraplyet en bit så att det lossnade och sen lirkade han upp det.
Alla applåderade. Man lär sig hela tiden nya saker när man reser.

Sen gick vi till ett citadell och det var så himla varmt. Då sa en av guiderna att man kunde vifta med armhålorna för att få lite svalka. Hon berättade att Columbus hade fötts här och inte i Genua som alla tror.
I muren såg man fören på en båt och där stod Columbus och högst uppe i citadellet var det en platta där det stod att det var där han föddes. Det fanns massor med bevis och då kände vi oss lite kritiska för alla vill ju äga en kändis.
Vi viftade igen med armhålorna och en dansk kvinna som rökte hela tiden tyckte det såg kul ut. Nästan som fågeldansen.
Fast vi fick ingen Sangria.
Korsikanerna är stolta och ganska små. Napoleon var jättekort. Men dom är grälsjuka också. Guiderna berättade om vendettan. Ibland kunde dom bråka om ett kastanjeträd och sen knivade dom varandra. Många flydde upp i bergen och gömde sig bakom markisen och dom kallades hedersbanditer.

Det heter inte markisen utan macchian, säger min sambo som kan jättemycket. Macchian är som en jättelik, låg snårighet.
Men i alla fall. Dom hade vassa knivar som det stod vendetta på och som såldes i alla affärer. När dom blev arga gick dom bara in i en affär, köpte en kniv och stack ner grannen.
Fast då sa guiden att det var förr i tiden. En president som hette Galle (hon sa det, fast min sambo trodde hon menade de Gaulle) satsade på Korsika och vägarna blev påbekostade, sa guiden, och sen dess är det inte så många vendettor. När vi åkte upp i bergen spanade vi hela tiden efter hedersbanditer. Man vet ju inte.
Du behöver inte vara rädd, sa jag och kände mig lite manlig.
Men då sa hon att hon inte var rädd.
Vi var på väg till marmeladprovning. Man fick gå ner i en källare och där ställde dom fram massor med burkar och man fick smaka på allihop. Jag tyckte alla smakade likadant men min sambo tyckte dom var generösa.
Jättegott, sa hon.
Därefter skulle vi smaka på vin som hade lagrats på ekfat. Man ska dricka det när man har jagat vildsvin, berättade guiden. Men man måste först hålla handen över glaset. Sen ska man lukta. Högerhänta ska lukta med höger näsborre och när man dricker ska man andas in en massa luft också.
Sen drack jag och det smakade surt och helt fruktansvärt. Nästan som mörk choklad.
Vi vinkade adjö och åkte på smala vägar längs bergsstup. Man såg snö på bergstopparna och däruppe fanns det mufflor, berättade guiden. Mufflorna är fridlysta och det finns bara sexhundra.
Jag fattade aldrig vad mufflor var, men man vill ju inte verka dum och fråga.

Ibland brinner ön upp. Nästan hela ön i alla fall. Det brinner nästan jämt och det är brandmännen som tuttar på för att tjäna lite övertid, sa guiden.
Vi var på väg mot den långa stranden. Där kostade två solstolar 150 kronor men vi lade oss bredvid i sanden.

Tänk så kul det är att resa, sa min sambo. Man lär känna andra folk och då kan det bli fred på jorden.

Ja, sa jag. Fast det är äckligt med all sand. Det knastrar när man äter.