Presidentens apelsiner

Abbas Khider.
Övers: Ingrid Viktoria Kampås.
Thorén & Lindskog.

Är man på fel plats vid fel tidpunkt kan det få ödesdigra konsekvenser. Huvudpersonen i tysk-irakiske Abbas Khiders Presidentens apelsiner är dessutom i fel sällskap, och det är nära att det kostar honom livet.
I Saddam Husseins paranoida diktatur är alla människor misstänkta, och inte ens om man kan bevisa sin oskuld är det skäl nog att få slippa tortyren och svälten i fängelset, den plats som irakierna kallar ”bakom solen”.
Där har de guldskimrande apelsinerna ingenting av sin saftighet och sötma, bara en bitter smak av besvikelse och bedrägeri.

1980-talet var ingen bra tid att växa upp i Irak. Det utdragna och blodiga kriget mellan Iran och Irak pågick under nästan hela decenniet, och utsatte den redan svårt plågade befolkningen för ytterligare prövningar. Mahdis far stupar vid fronten och han själv får den tvivelaktiga äran att bli utnämnd till ”martyrson”. Modern dör i cancer.
Mahdi räddas mirakulöst från en säker död i fängelset av Gulfkriget, när Saddam för en kort tid verkar tappa sitt grepp om landet, och hoppet om frihet börjar gro bland folket. Men västmakternas cyniska svek låter Saddams förtryckarregim fortsätta och det folkliga upproret slås brutalt ner.
Det enda som återstår är att fly, betala allt man har och äger till smugglare som tar flyktingar genom öknen, till säkerheten i ett flyktingläger. Där får man räkna sandkorn tills något drömland har godheten att bevilja asyl.
Skildringar av fängelsetiden varvas i Presidentens apelsiner med bilder av vardagen i ett land under diktaturens stövelklack. Trots allt finns här utrymme för vänskap och mänsklig värme. Det är enkelt men finstämt skrivet, med säker känsla för detaljer, men framför allt lever romanen högt på sitt starka humanistiska patos.

Abbas Khider har fått mycket uppmärksamhet i sitt nya hemland Tyskland. Han skriver också på tyska, och 2013 belönades han med Nelly Sachs-priset. Presidentens apelsiner är hans tredje roman, och den har klara självbiografiska drag. Khider själv har suttit två år i fängelse under Saddam-regimen, och efter flykten irrade han mellan olika flyktingläger i Mellanöstern innan han kunde komma till Tyskland.
Presidentens apelsiner kan tematiskt inordnas under begreppet vittneslitteratur, och numera kan man också tala om en underavdelning, som skulle kunna kallas för exillitteratur. Den är inget nytt fenomen, det har aldrig rått någon brist i världshistorien på hemskheter att fly från och skildra. På 30- och 40-talen blomstrade exillitteraturen inom tyska flyktingkretsar, Jugoslaviens sönderfall på 90-talet och desskonsekvenser har skildrats av flera författare, och nu har turen tydligen kommit till arabvärlden.
De senaste årens växande främlingsfientlighet och rasism har ökat behovet av exillitteratur. Vi måste få veta och förstå.