En av mina favoritböcker som riktigt liten hette Godnatt Alfons Åberg. Plotten är ungefär följande: Alfons ska sova. Men det vill sig inte riktigt. Sida upp och sida ner följer läsaren Alfons och hans allt mer prövade pappa. Problemet är att sådant som påstås främja nattsömnen: Saftglaset, pottan, nallen och jakten på förmodade lejon i garderoben i själva verket är en raffinerad förhalningsstrategi. Alfons vill nämligen inte sova alls.

Sonen Åbergs taktik brukar komma för mitt inre när förespråkare för vinster i välfärd gång på gång kommer med förslag på hur ”avarter” bland vinstdrivande företag ska stoppas: Vi kan ställa krav, kvalitetssäkra, i värsta fall förbjuda räntesnurror – men inte införa en non-profitlinje. Detta trots att det ständigt visar sig att välfärden åsidosätts när företagsledare har möjlighet att berika sig på skattepengar.

Nu senast kom Dagens Nyheters granskning över hur mycket skatt välfärdsföretag betalar. Capio och Ambea, två av de största vårdkoncernerna, hade en vinst på 165 respektive 188 miljoner kronor 2012. I skatt betalade de 4,5 miljoner och 357 000 kronor. Eller 2,7 procent av rörelseresultatet för Capio och knappt 0,2 procent för Ambeas del. De är inte ensamma. Oviljan att betala skatt delar de med flera av de andra stora vårdföretagen. Bolagens skatteplanering är helt laglig, även om ”Skatteverkets bild är att flera av bolagen har använt sig av avancerade upplägg för att undvika skatt”, enligt DN.

De så kallade räntesnurrorna förbjöds förra året. Men i stället gör välfärdsbolagen nu avdrag på externa lån. Dessutom utnyttjas att de svenska reglerna för skatteavdrag är ovanligt generösa och multinationella koncerner tar därför lån på det svenska bolaget för att finansiera verksamhet utomlands. Det kan sedan det svenska bolaget göra avdrag för. Den nya lagen om räntesnurror är helt enkelt inte tillräcklig.

Säkert dyker det upp något nytt krångligt förslag om hur bolagens skatteplanering ska stoppas lagom till valet. Anders Borg har redan antytt det. Då gäller det att se det för vad det är: Vuxenvarianten av att jaga lejon i garderoben. Vinstförespråkarna är nämligen mer intresserade av att förhala en besvärlig fråga än av att säkra välfärden. Det enda säkra sättet att hindra riskkapitalister från att berika sig på skattepengar som är tänkta till skolan, vården och omsorgen är att lagstifta om att de inte får göra det.

Inser vi inte det kommer välfärden till slut bli lika dränerad som Alfons pappa, som somnade på vardagsrumsgolvet.