I Agenda i söndags gjorde Jonas Sjöstedt allt han kunde för att överträffa före detta majoren, folkpartiledaren Jan Björklund, i kampen om att ha den mest försvarsvänliga attityden. Och denna inställning byggde han på den senaste tidens kränkningar från främmande makt, läs Ryssland. Alltså den eller de så kallade inkräktanden av undervattensfarkoster. Bevis fanns, nämligen den bild försvarsstaben lämnat ut, tagen av en amatörfotograf och återgiven i alla svenska tidningar och tv-kanaler.
(Finns också på Flammans ledarsida, nr 42/2014, som ett bevis på ubåtsintrång).
Om vi stannar vid denna bild som, inte vad jag kunnat se, blivit ifrågasatt någonstans. Så är den tagen i dagsljus, ”ubåten” befinner sig med hela sin längd i övervattensläge OCH är vitmålad. Är det verkligen sannolikt att någon (ryssen) som har för avsikt att spionera i svenska vatten skulle bete sig så? Har någon tidigare hört talas om en spionubåt som är vitmålad? Och som går upp i övervattensläge mitt på dagen, väl synlig från öarna omkring?

Med risk för att bli kallad Putinkramare tror jag inte att den ryska flottan med statschefen i spetsen är så korkad. Men det tror uppenbarligen det svenska försvaret och landets journalistelit. Och Jonas Sjöstedt. Och Flammans ledarskribent.
Min bakgrund i vänstern har alltid baserats på två stödben: Att inte rusa åstad, att hålla huvudet kallt och att alltid fråga sig: Vem vinner på det här?
Det finns rader av historiska exempel då det i efterhand visat sig vara fel taktik att följa opportunismens vågsvall, att vara tidigt ute med hyllningar eller fördömanden. Ta utvecklingen i Libyen. Var det så klokt att ställa upp och flygbomba landet? Hur ser det ut i Libyen i dag?
Nu står alltså Jonas Sjöstedt i Agenda och närmast omfamnar Jan Björklunds åsikter: Ryssen kommer, se upp. Och ingen nämner någonsin att USA/Nato flyttat fram sina positioner i östeuropa och flera gånger om året deltar i flygövningar i Norrbotten och testar nya bomber.
Kan man tillhöra samma vänster som Jonas Sjöstedt och Flamman?