En 78-årig kvinna misshandlas till döds i Landskrona. Rasisterna, redan starka i staden, skriker sig blå om den misstänktes invandrarbakgrund. På internet hängs den misstänkte, och hans familj, ut och på vissa hemsidor råder rena lynchstämningen. En redan plågad stad dras på ett vis djupare in i motsättningar men Landskrona visar också upp en stor manifestation mot våldet. Låt oss ta ett steg tillbaka och fundera över hur denna extremhögerns utmaning i kriminalpolitiken bör besvaras?

Redan idag påpekar vänstern det självklara. Ingen kultur uppmuntrar våld mot äldre damer, invandrares överrepresentation i viss brottsstatistik har med social utsatthet och klass att göra och omvärldens reaktion blir annorlunda inför ett brott som begåtts av en av svenskfödda föräldrar född brottsling (Bjästa) än en med någon form av invandrarbakgrund, vare sig det är i första eller andra generationen. Allt detta är viktigt och riktigt att påpeka.
Viktigt och riktigt att påpeka är också, som till exempel Dagens Nyheters ledarsida gjorde i tisdags, att ”rättskipning är en uppgift för domstolar – inte för en mobb på internet.” Rasisterna måste bemötas.
I Malmö gör nu Socialdemokraterna en bra insats med dörrknackning i de starkaste SD-fästena. I en artikel i Sydsvenskan tisdag den 6 april i år, ”Operation: Vinna tillbaka Almgården”, beskrivs hur riksdagsledamoten Luciano Astudillo tillsammans med lokala aktivster tar diskussionen med SD-väljarna på deras hemmaplan.

Men att nå ut med en egen politik för trygghet i vardagen är minst lika viktigt. När Flamman besökte ”det röda Köpenhamn” i december 2009 kunde vi se att Socialistisk Folkeparti på ett tydligt sätt övertagit högerns språk om ”hårdare tag” mot ungdomsbrottslingar men också att det andra vänsterpartiet, Enhedslisten, poängterade att även om högerns lösningar är dåliga måste man ta människors rädslor, till exempel för brott i utsatta områden, på allvar.
Det första exemplet, SF, är ett direkt dåligt sätt att gå till väga men det andra innefattar ett viktigt påpekande. Vänsterrepresentanter i utsatta områden kan ju inte hålla för öronen när brott, straff och invandring diskuteras, de måste erbjuda bättre politik för att lösa problemen med otrygghet i vardagen. Här hukar vänstern ofta i onödan, många verkar anse att bara Sverigedemokraterna tjänar på att det diskuteras. Men den som har bäst argument vinner och det här är minerad mark i onödan. Kriminalitet och otrygghet är ju reella problem för den utsatte, alldeles oavsett vem som är förövaren.
Det gäller alltså för vänstern att inte bli reaktiv i kriminalpolitiken. Vänstern måste vara en synligare motståndare till hög kriminalitet. Detta kan tyckas självklart men är det inte. Även om vänstern förespråkar ”mjukare” istället för ”hårda” tag måste budskapet att den egna politiken ger ett tryggare samhälle sättas i förgrunden. Inte endast lyfta fram, förvisso berättigade, krav på humaniserad kriminalvård.

Vänsterpartiet har till exempel redan nu en väl utvecklad motion om polisen och rättsväsendet (2009/10:Ju337) liggandes i riksdagen. Där finns ingen enkel ”ju färre poliser desto bättre”-politik utan handfasta riktlinjer för ett effektivare och mer jämställt rättssystem. Det kan finnas anledning att tydligare föra ut den politiken. Om väljarna får klart för sig att vänstern tar ökad kriminalitet på allvar och dessutom har en bättre politik än både extremhögern och högern för att bekämpa den, båda på kort (effektivare satsningar på rättsväsendet) och på lång (satsning på brottsprevention och välfärd) sikt vrids kriminalpolitiken ur händerna på extremhögern och högerregeringen.

/Jonas Thunberg