Vad är skadligast för Vänsterpartiet och dess socialistiska och feministiska strävan – att tillåta några att försöka förändra (V) inifrån eller att skapa splittring genom uteslutning?
Vad är ett parti? Vad är medlemskap i ett parti? En knapp majoritet i Vänsterpartiets partistyrelse har kommit fram till att tidningen Revolution är just ett parti, ett konkurrerande parti, och att partistyrelsesuppleanten Peter Möller, genom att ha sålt tidningen, är medlem i det. Snart väntas styrelsen ge honom ett ultimatum: antingen lämnar du Revolution eller så lämnar du Vänsterpartiet.
Enligt partistyrelsen är problemet med Revolution att de vill ”verka för en förändring” av hur (V) arbetar och att de vill påverka ”vilka politiska frågor som bör stå på dagordningen”. Enligt Revolution själva vill de att (V) tydligare ska ta upp kampen mot det kapitalistiska systemet, genom att till exempel intensifiera kampen för sex timmars arbetsdag, mot bemanningsföretag, och för förstatligande av banker (Marxist.se, den 2 september 2015).
Jag har också en agenda – jag vill också förändra (V) inifrån. Jag vill att (V) formulerar en klimatpolitik som faktiskt kan uppnå tvågradersmålet. Jag vill att (V) kämpar för städer utan privatbilism. Jag vill att (V) tydligare konfronterar den borgerliga ekonomiska hegemoni som är motorn bakom klimatförstörelse och ojämlikhet.
Och jag är långt ifrån den enda i (V) som vill förändra (V) inifrån. I helgen deltog 1 200 partikamrater vid Vänsterdagarna i Malmö. En fullpackad sal med vänsterpartister gav rungande applåder till Anna-Klara Bratt, chefredaktör för tidningen Feministiskt perspektiv, när hon vädjade till (V) att intensifiera sin kamp för sex timmars arbetsdag. Anna-Klara Bratt, en person som företräder en utomstående organisation, var inbjuden av det uttalade skälet att påverka (V) i en viss riktning.
De flesta av oss som vill förändra (V) inifrån har emellertid en gräns för vår förändringsvilja. Vi vill inte tysta ned – vi vill inte utesluta – de som inte vill förändra (V) på exakt samma sätt som vi. Nej, vi vill ha ett vitalt och brett vänsterparti, ett vänsterparti där många olika viljor samsas, ett vänsterparti som hämtar styrka ur sin öppenhet och mångfald – och samtidigt ett vänsterparti, naturligtvis, som är grundat i socialism och feminism.
Det är inte särskilt tydligt om Revolution verkligen är ett konkurrerande parti. Varje beslut därom är i slutändan grundat i godtycke. Vad som däremot är tydligt är att uteslutningar går stick i stäv med ambitionen om att (V) ska vara en stark och växande folkrörelse. Låt oss låtsas att Revolution är den värsta sortens trotskistiska, entristiska parti. Av vad i så fall kan (V) lida mest skada? Av att låta Revolution försöka ta över (V)? Eller av att försvaga och splittra (V) genom uteslutningar? Varje människa med sinne för proportioner måste inse att det senare är mer skadligt. Låt då partistyrelsen också inse detta.
