Högtidlighållandet av 75-årsdagen av skotten i Ådalen 1931 präglades i hög grad av den splittring som föranleddes av SAP vägran till samarrangemang med vänsterpartiet.
Följaktligen hölls två minneshögtider i Ådalen, med ABF Ångermanland som gemensam medarrangör för båda.
På lördagen, den 13 maj, höll vänsterpartiet ett möte i Frånö Folkets hus, det ställe varifrån demonstrationståget avgick 1931. På mötet, som samlade dryga hundratalet deltagar, talade Lars Werner om den betydelse som skotten i Lunde har haft för den svenska arbetarrörelsen. Han gav en mycket allsidig bild av utvecklingen och beskrev Ådalen -31 som den viktigaste enskilda politiska händelsen i modern svensk historia. Lars Werner uttryckte sin djupa förvåning över det beslut som har tagits i riksdagen som åter tillåter användning av militär för upprätthållande av ordningen. Han gav uttryck för sin stora besvikelse över socialdemokraternas partiegoistiska agerande i samband med årets högtid.

Nära i tiden
Dagens andre talare var historikern Roger Johansson, författare till boken Kampen om historien som behandlar hur skotten i Ådalen använts politiskt genom historien. Johansson visade bilder och journalfilmer från 1931. Flera personer ur publiken ställde sig upp och pekade ut sina föräldrar eller andra släktingar på bilderna, vilket fick Roger Johansson att konstatera att de dramatiska händelserna 1931 ligger fortfarande nära i tiden. Detta underströks av närvaron av fem veteraner som deltog i demonstrationståget 1931.
Roger Johansson uppehöll sig vid de olika tolkningarna av det som hände, vilket satte socialdemokratins agerande i år i ett större historiskt perspektiv. Men han var noga med att avliva ett antal myter kring Ådalen 31 och påpeka att det går faktiskt att fastställa händelseförloppet. Det är ingen tvekan om att sanningen ligger närmast det som Johansson kallar för ”vänsterns berättelse”.

Hela arbetarrörelsen deltog
På söndagen, som var den egentliga årsdagen, hade vänsterpartiet sin traditionella kransnedläggning, på Gudmundrå kyrkogård i Kramfors där fyra av de ihjälskjutna ligger begravda (den femte begravdes i sin hemstad Västervik). Ungefär 120 personer slöt upp, och i fanborgen representerades hela arbetarrörelsen, syndikalisterna inte undantagna. Återigen var Lars Werner talare, och han berättade på ett personligt sätt om sin egen far som var närvarande på begravningen 1931, och om sina möten med flera av den tidens huvudpersoner, framför allt Axel Nordström. Än en gång beklagade Werner SAP: s bristande samarbetsvilja och Wanja Lundby Wedins och Marita Ulvskogs frånvaro. Döm om hans, och alla andra deltagarnas, förvåning när det visade sig att LO: s ordförande Lundby Wedin faktiskt var där. Till Flamman dementerade hon bestämt ryktet om att det var hon som låg bakom beslutet att utesluta Lars Ohly som talare vid högtiden, och hon betonade kraftfullt vikten av att minnet av de stupade firades på ett värdigt sätt och inte utnyttjades partipolitiskt.
Wanja Lundby Wedin var, tillsammans med SAP: s partisekreterare Marita Ulvskog och IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfvén, huvudtalare vid socialdemokraternas högtid vid minnesmonumentet i Lunde, precis på den plats där skotten föll. Mötet, som hade vädrets makter emot sig, samlade kring tusen personer. Det mest uppseendeväckande var att Marita Ulvskog under sitt tal höll en bukett blommor, som hon fått av Lars Werner. En antydan till den enighet som så många saknade.