Kerstin Stigsson missförstår min diskussion om orsakerna till AfD:s framgångar i Östtyskland. Jag säger inte på något ställe att kommunismen är orsaken till rasismen och nynazismen i Östtyskland och Östeuropa. Däremot måste man fråga sig varför dessa ideologier är exceptionellt starka där. När Västtyskland på femtiotalet började importera gästarbetare från Turkiet, Grekland och Marocko var Östtyskland i likhet med de andra Öststaterna i princip slutna länder (viss migration skedde inom blocket och från andra kommunistländer). Det här har naturligtvis betydelse för hur tolerant ett samhälle är. Xenofobi är sammansatt av främling och rädsla – rädsla för det främmande hyser den som aldrig mött den främmande.
Enligt samma logik är de regioner i väst som tagit emot få eller inga migranter ofta de mest främlingsfientliga. Dock är detta knappast hela bilden. Den viktigaste faktorn, som jag också nämner, är fattigdomen. När kommunismen föll och den kapitalistiska chockterapin sattes igång föll stora befolkningsskikt i öst ner i djup fattigdom och klassklyftorna skenade på många håll iväg till amerikanska nivåer. Att östtyska arbetare har gått från ett samhälle där de garanterades jobb till ett präglat av massarbetslöshet där de tvingas konkurrera med ännu fattigare arbetare på andra sidan jorden är förmodligen pudelns kärna om man vill förstå rasismens styrka i öst. Som så ofta är det, som Stigsson framhåller, lättare att skylla på Xenos, det vill säga syriska flyktingar och ”lata” greker, istället för det kapitalistiska systemet.