Zapatistarméns mäktiga manifestation den 21 december i fem av den mexikanska delstaten Chiapas’ städer, visade att organisationen och den alternativa folkmaktsregeringen i denna del av Mexiko inte på något sätt var försvagad, menar flera kännare av den 19 år gamla konflikten.

Tyst demonstration

Mayafolken tzeltales, tzotziles, choles, tojolabales och mames anlände från fem olika regioner i Chiapas. Och trots att många maskerade mödrar bar sina minsta var det en demonstration i total tystnad. Och lika plötsligt som de dök upp den 21 december lika plötsligt och tyst försvann de efter tre timmar.
– I Ocosingo anlände 6 000 zapatister, en majoritet ungdomar. De samlades i Centralparken där de genomförde en tyst demonstration under tre timmar framför rådhuset. Det var här som EZLN (Zapatistarmén) för 19 år sedan reste sig i vapen, ockuperade stadskärnan och förklarade den mexikanska staten krig, noterade reportern Hermann Bellinghausen.
Underjordiska revolutionära indiankommittén (CCRI), utfärdade en kommuniké som undertecknades av den mytomspunne Sub Kommendanten Marcos som skrev: ”Hörde ni? Det är mullret av jorden som störtar samman och det är vår jord som uppstår, dagen som var dag, var natt. Och natten ska bli dag som ska bli Dagen”.
Mayafolkens kultur, som utvecklades i sydöstra Mexiko, Guatemala, El Salvador, Honduras och Belize, firar nu inträdet i en ny tidscykel, Baktun 13. Den motsvarar 144 000 dagar. I pressen har det felaktigt påståtts att världen enligt denna tidsräkning skulle gå under den 21 december. Så skedde så klart inte men manipuleringen av opinionen var ett faktum.

Paramilitärt blodbad

Zapatistarméns tio år av förberedelse för den väpnade kampen resulterade i den väpnade resningen den 1 januari 1994. Därefter drog sig gerillan tillbaka till sina bastioner i Chiapas’ djungel, berg och byar. Regeringen inledde en militär motoffensiv och paramilitära grupper startade kriget mot civilbefolkningen, i synnerhet mayafolken.
Detta kulminerade i massakern i Acteal den 22 december 1997. Där sköts 45 tzotzilesindianer ihjäl av vad som utpekas som ett lokalt paramilitärt kommando under ledning av regeringspartiet PRI. Bland de döda var 21 kvinnor, fyra av dessa gravida, nio män, 15 barn och 25 sårade.
Regeringen under ledning av president Ernesto Zedillo svor sig fri från allt ansvar och hävdade att det var ”lokala motsättningar” som var bakgrunden till blodbadet. Centralmaktens svar blev fler militärbaser med ansvar för upprorsbekämpning, framväxten av fler paramilitära grupper och en total militarisering av Chiapas, menar Hermann Bellinghausen.
Trots militär inringning och statlig terror har EZLN konsoliderat sig som mayafolkets politiska och militära representant i Chiapas, menar journalisten Raúl Romero.
– I de fem regeringsjuntor som regerar i Chiapas (under EZLN-inflytande) och i de autonoma kommunerna utgörs myndigheterna av zapatistbasen. De löser agrarkonflikter och utgör rättsinstanserna. Hälsovård och utbildning leds av rebellerna parallellt med statsmakten. De organiserar produktion och handel medan de upprätthåller sin militära struktur, säger Romero och menar att Zapatistfolkets speciella form av folkmakt är en utomordentlig erfarenhet, som exempel för andra folk.