Byn Boyarshins omgivande vattentäkter är välfyllda efter den senaste monsunen.
– Men det vattnet kan vi varken dricka eller använda i matlagningen. Det innehåller alldeles för mycket salt, berättar tvåbarnsmamman Kulsum Begam för IPS medan hon blickar framåt mot den långa kön av kvinnor som står och väntar med mängder av tomma vattenkrus.
Byns 1 500 invånare är mer lyckligt lottade än många andra – de har tack vare ett pilotprojekt genom Asiatiska utvecklingsbanken (ADB) åtminstone tillgång till rent vatten genom installationen av den allmänna pumpen.
Måste köpa vatten
Situationen här är betydligt bättre än i den närliggande byn Shyamnagar. Denna lilla pittoreska by ligger i utkanten av mangroveområdet Sundarbans och en stor del av dess befolkning lever i extrem fattigdom och utsatthet. Den 30-årige bybon Mizunur berättar att han tjänar motsvarande cirka hundra kronor i månaden. En femtedel av denna magra inkomst tvingas han lägga på att köpa rent dricksvatten av försäljare som säljer den livsavgörande produkten i tiolitersflaskor. Många av grundvattenkällorna här gick förlorade i samband med att cyklonen Aila svepte över landet för sex år sedan.
Preety Bhandari, chef för ADB:s avdelning för klimatförändringar, säger till IPS att Bangladesh är ett av de länder som ”verkligen börjat känna smärtorna” av det varmare klimatet. Om den globala temperaturökningen kommer att överstiga två grader så beräknas det redan fattiga Bangladesh gå miste om två procent av landets årliga bruttonationalprodukt. Stigande havsnivåer kan samtidigt komma att lägga delar av huvudstaden Dhaka under vatten. Hela kustområdet, där 36 miljoner människor lever, riskerar att drabbas av ännu fler orkaner, cykloner och en tilltagande försaltning av åkermarkerna. Detta kan enligt beräkningar komma att leda till att risproduktionen minskar med upp till 28 procent – vilket skulle vara en katastrof.
Översvämningar
Befolkningen i mångmiljonstaden Dhaka har fått börja vänja sig vid ständigt återkommande översvämningar.
– Så fort det regnar i en halvtimme så blir staden översvämmad. Sen tar det flera timmar innan vattnet sjunkit undan, säger Hussain Mohamed, som arbetar med att köra cykeltaxi i huvudstaden.
Samtidigt har det genomförts vissa åtgärder i landet som har varit framgångsrika – exempelvis dör färre människor i samband med cykloner i dag än tidigare.
En sådan satsning har gett stora resultat i byn Chenchuri i sydvästra Bangladesh. I efterspelet till cyklonen Alia genomfördes där en satsning 2012 som syftade till att återuppbygga vattenresurser med hjälp av ett stort antal bybor. En lokal kommitté bildades med uppgift att ansvara för vattenflödet från floden Chitra.
– När vi behöver vatten till våra grödor så kan vi kontakta kommittén via våra mobiltelefoner, berättar Raiza Sultana, vars familj livnär sig på att odla ris.
Med hjälp av en billig saltmätare kan byborna hålla koll på när saltnivån i flodens vattenflöde stiger, och då har de möjlighet att stänga av inflödet av vatten för att förhindra att risplantorna skadas.
Experter menar att om Bangladesh ska klara att hantera klimatförändringarna så behövs det liknande initiativ som i byn Chenchuri över hela landet – satsningar där lokalbefolkningen engageras och får den hjälp som behövs.
– Sydasien ligger vid klimatförändringarnas frontlinje. Detta är en resa som regionen måste ta sig igenom, det handlar om så många prioriteringar som måste göras. Beslutsfattarna måste väga in klimatet i alla utvecklingsmål, säger Preety Bhandari.
– Just nu är den främsta prioriteten att 160 miljoner bangladeshier ska ha tillgång till mat, säger dock Abdul Qayyum, minister vid landets departement för katastrofberedskap.
Han bedömer att en femtedel av befolkningen lever i områden som är hotade av cykloner, och en majoritet av dem är fattiga. Närmare 40 procent av befolkningen saknar dessutom tillgång till elektricitet.