Tvåbarnsmamman Sarah Reivinger, 34, har jobbat som sjuksköterska i snart två år. Hon bor i en hyresrätt i Göteborg tillsammans med sin sambo som är lärare.

– Jag kommer aldrig att bo i en bostad jag själv äger. Då hade jag behövt flytta och bo någon annanstans. Byta jobb och byta barnens skola, säger hon till Flamman.

Sarah är långt ifrån ensam.

De senaste 25 åren har det blivit allt svårare för sjuksköterskor att köpa en bostad i Sverige, konstaterar den dagsfärska rapporten Sjuksköterskeindex från tankesmedjan Arena Idé.

Man blir sjösjuk.

De 89 000 sjuksköterskor som håller vårt sjunkande sjukvårdsskepp flytande förtjänar bättre.

Sarah har ett konto på Tiktok där hon delar tips och erfarenheter till sina 17 500 följare. Många av dem är själva sjuksköterskor.

– När jag utbildade mig var det svårt att få en uppfattning om hur det är att jobba som sjuksköterska. Jag försöker fylla det glappet, säger Sarah.

Ett av de stora problemen inom sjukvården är schemaläggningen.

– Det finns ingen återhämtning. Det är därför folk blir knäckta. På mitt förra jobb inom regionen var folk hela tiden sjukskrivna för att de inte fick någon vila.

Sedan kommer lönerna. Många av Sarahs videor handlar just om hur man ska tänka strategiskt som sjuksköterska.

– I dag går det inte att få en bra lön på traditionell väg, genom att bli duktig och erfaren på avdelningen. Det är snarare tvärtom. Ju mer erfaren du är, desto sämre lön får du.

Vad är det bästa sättet att höja sin lön? Att inte stanna kvar på första jobbet i mer än ett år, säger Sarah. I stället ska man byta arbetsgivare och förhandla upp sin lön där. Och sedan byta tillbaka och förhandla upp den ytterligare.

– Man behöver krångla ganska mycket. Många orkar inte det. Det är en katastrof för sjukvårdssystemet att man måste göra så här. Avdelningar tappar kompetent personal hela tiden.

Det leder till personalbrist, sämre schemaläggning och i slutändan fler sjukskrivningar.

– Det är asdåligt för alla, konstaterar Sarah.

Rapporten från Arena Idé visar att en ensamboende sjuksköterska för 25 år sedan hade råd med över 85 procent av de sålda bostäderna i Sverige. År 2024 har siffran sjunkit till 57 procent.

Detta trots att sjuksköterskor i snitt tjänar 45 200 kronor i månaden, vilket är mer än den svenska medellönen.

Sarah blir inte förvånad.

– Folk pratar ibland om hur illa det var för tio år sedan. Hur låg ingångslönen för sjuksköterskor var då. Men räknar man med inflationen har vi det ännu sämre i dag.

Det är inte många av Sarahs kollegor som har råd att köpa bostad. 

– De har knappt råd att vara lediga på sommaren med sina barn, säger Sarah.

Hon skakar på huvudet.

– Jag själv hade nog inte haft råd att bo kvar i min hyresrätt om jag inte hade delat ekonomin med min sambo.

Varför är det så svårt att ta sig in på bostadsmarknaden, förutom att lönerna inte räcker till?

Ett av skälen, menar Arena Idé, är att regeringen år 2008 sänkte fastighetsskatten. Samtidigt höjde de reavinstskatten som man betalar på vinsten vid en bostadsaffär. Det hindrar framför allt äldre från att flytta.

Tankesmedjan föreslår en lösning: sänk reavinstskatten och ta bort fastighetsskattens maxtak. Låt i stället taket följa hushållets inkomst.

Läget är värst i storstadsregionerna. Jag visar Sarah rapportens karta över Göteborg. Det är i stort sett omöjligt för sjuksköterskor att köpa en bostad i stora delar av staden.

– Jag hade blivit väldigt förvånad om kartan visade något annat, svarar hon med ett skratt.

Blicken blir snabbt allvarlig.

– Jag kan tycka att det är orimligt att två… Min sambo är lärare och jag är sjuksköterska. Vi borde ha råd att köpa en lägenhet. Vem har råd om inte vi?

Hon tycker att det måste bli enklare att få tag på en bostad.

– Bostadsrätt eller hyresrätt med förstahandskontrakt. Det spelar ingen roll. Men alla ska ha rätt till en trygg bostad, säger Sarah.

Sarah har rätt.

Arena Idé presenterar en rad förslag på reformer. Bland dem finns en särskild avgift för outnyttjade bostäder, ett kvadratmeterpristak och ett subventionerat bosparande för förstagångsköpare.

Sjukvården har länge varit den viktigaste politiska frågan för svenska väljare. Bättre sjukvård börjar med drägliga villkor för dem som bär upp den. Sjuksköterskeindex visar hur bostadspolitiken och välfärden hänger ihop.

Ulf Kristersson borde läsa rapporten och ta till sig av förslagen. 

Att inte ens en sjuksköterska som Sarah kan slå sig in på bostadsmarknaden borde göra hela regeringen sjösjuk.

Den 1 september skapade en bostadsannons skandal i en dansk bostadsgrupp på Facebook. En etta i Østerbro i Köpenhamn, med tillgång till vardagsrum och kök, hyrdes ut för motsvarande 13 400 kronor. Storlek: nio kvadratmeter.

När 62-åriga läraren Michael Lykke såg annonsen frågade han om det var ett skämt, och fick svar av den unga hyresvärden: ”Nej, det är inte ett skämt? Det är helt enkelt superdyrt att bo på en av de trevligaste och äldsta gatorna i Østerbro.”

Hon har rätt – situationen lockar inte direkt till skratt. Sedan 2012 har priset på en lägenhet på 50 kvadratmeter i staden tredubblats till över motsvarande 4,6 miljoner kronor.

Till slut får hon frågan om lägre invandring och ger sig. Det fanns visst något viktigare.

Det är alltså knappast förvånande att bostadspolitik är den viktigaste lokalfrågan för unga väljare. Eller att när Köpenhamn går till val i dag, den 18 november, ser socialismen ut att gå mot ännu en storstadssuccé.

Ja, socialism – inte socialdemokrati. I de senaste enkätundersökningarna har Enhedslisten och Socialistisk folkeparti tillsammans samlat ihop 46 procent av rösterna. Tillsammans med det gröna småpartiet Alternativet på 3 procent har de alltså chansen till egen majoritet. Socialdemokratiet, som traditionellt har bosatt sig i stadshuset, har i samtidigt pyst ihop till 11 procent.

En viktig anledning är att Socialdemokratiet har hamnat i konflikt med storstadsväljarna genom sitt konservativa kulturkrigande. Sitt mest parodiska uttryck tog detta i dagarna när partiledaren Mette Frederiksen förklarade för influeraren Frede Dyrnesli varför åldersgränser på Tiktok är viktigare än, i ordning: höjda sjuksköterskelöner, billigare kollektivtrafik och lägre matpriser. Till slut får hon frågan om lägre invandring och ger sig. Det fanns visst något viktigare.

I stället har vänsterpartierna tagit Köpenhamnsbornas ekonomiska oro på allvar. Enhetslistan har lovat att bygga 41 000 billiga bostäder till 2040, och Socialistisk Folkeparti vill lägga motsvarande 15 miljarder på att köpa upp privata fastigheter att hyra ut. Tillsammans har de tre partierna också gått till storms mot Airbnb i ett förslag som skulle minska antalet tillåtna uthyrningsdagar från 70 till 35, och att uthyrningstjänsterna tvingas rapportera alla uthyrningar.

Känns strategin igen?

För bara några veckor sedan valdes Zohran Mamdani till borgmästare i New York på löften om stoppade hyreshöjningar och 200 000 prisvärda bostäder på tio år. Detta var knappast någon underklassrevolt. Hans pappa är en känd Columbiaprofessor och hans mamma en prisbelönt filmregissör, och hans socialistiska kärnväljare och dörrknackare var precis som han själv unga progressiva från medelklassen, som insett att de står på tur att pressas ut ur stadskärnan.

Det här har även Köpenhamns vänster förstått. Bostadsfrågan är perfekt för socialister – den är materiell, men binder även samman arbetarväljare med den pressade medelklassen, och möjliggör därför en löntagarmajoritet som kan vinna val. En sådan allians är betydligt mer strategiskt än att likt akademiker som Johan Alfonsson och Payam Moula gnälla på städernas hajkande, rosédrickande progressiva i arbetarnas namn.

En central väg mot politisk makt för socialister går via storstäderna.

Här finns också en läxa för de socialdemokrater som länge blickat lystet mot den tidigare danska framgångssagan. De ”gettolagar” som infördes 2018 för att riva problemtyngda lägenhetskomplex har nämligen lett till höjda priser i områden som Mjølnerparken, som snart därefter även trängde ut ungdomar som letar efter en första bostad. Även i Sverige har städernas unga sett igenom högerns motstånd mot ”blandning”, det vill säga att bygga billiga hyresrätter som det förutsätts att bara invandrare flyttar in i, men som även de är intresserade av.

Det här är inte unikt för Norden. I EU har bostadspriserna stigit med 53 procent mellan 2010 och 2024. Enligt Europeiska investeringsbanken är en av de främsta orsakerna till krisen det begränsade utbudet. I mars 2025 skakade unionen fram 10 miljarder euro över två år för investeringar i billiga bostäder, och EU:s första bostadskommissionär Dan Jørgensen har precis påbörjat en ”plan för prisvärda bostäder”. Frågan är kritisk på hela kontinenten, men därmed också en möjlighet för vänstern.

Socialismen har nämligen blivit ett urbant fenomen. I kommunalvalen 2022 fick Vänsterpartiet 13,6 procent i Malmö, 15,4 i Stockholm och 15,8 i Göteborg. Omvänt är man i princip utplånade i glesbygden, varför man bland annat har lanserat ett ambitiöst Norrlandsprogram på 30 miljarder kronor.

Det är toppen så. Men samtidigt måste man äga dessa segrar. Vänstern behöver inte skämmas för sina storstadsväljare utan hylla dem. En central väg mot politisk makt för socialister går via storstäderna, och via en materiellt inriktad politik som fångar breda lager mot kapitalet. Men som samtidigt låter bli att stöta bort dem med konservativt poserande.