Den stundande gemenskapens år

Publicerad: 23 januari 2013, 16:03. Senast ändrad: 24 januari 2013, 10:45

Jenny Wrangborg skriver exklusivt för Flamman en dikt om 2013, det nya året som kan bli vårt.

Jag kan se det tydligt nu
hur mörkret bakom oss
kastar skuggor in mot
ljuset framför oss

försöker hålla oss tillbaka

vi bär tyngden av tunga himlar när
stämpelklockorna kallar oss tillbaka
till ett nytt år
dagarna ordnar sig efter varandra
veckorna bakom oss en politisk glömska
i så många nyanser av grått

det är ännu tidigt för människan
men det börjar bli bråttom
motorvägarna sträcker ut sina armar mellan alla köpcentrum
och du är ledare för oppositionen

det är
oljans
varselvågornas
den stundande gemenskapens år

för hundra år sedan var idag framtiden
nu rör vi oss tillbaka mot orättvisor
vi ville lägga bakom oss
lika hopplöst fast på tröskeln till imorgon
som igår

det är tidigt tvåtusental och vi måste lära oss på nytt
ingenting talar för att vi kommer få det bättre
mycket talar för att vi måste resa oss upp

upplopp och kravaller i mina drömmar i natt

det är
utförsäljningarnas
samförståndets
den negativa tillväxtens år
och du är ledare för oppositionen

här blir planetens gränser suddiga konturer
av en framtid vi lämnat bakom oss
här stiger vattnet över den sista biten land
där biograferna fylls av
zombies, vampyrer, undergångssång

det här är
domedagens
kärnkraftverkens
den stora havsdödens årtionde

katastrofen sakta gåendes vid vår sida
en långsam apokalyps som inte säljer några lösnummer
så förbereder vi oss för en kollaps som redan kommit
med fler färger i metrologernas värmekartor

här letar jag efter kontrasterna som färglägger gråskalorna
konflikterna bakom den enda vägens politik där
stormarna bär människonamn medan de ansvariga politikerna
förblir skuggor hukandes bakom paragrafer och toppmöten

fattigdomen lämnar sina köer
utanför soppköken genom Europa
ut förbi S:ta Clara kyrka
tvingar människor ner på knä i gångtunnlarna
hungernöd i Europa i natt
och du är ledare för oppositionen

där våra släktingar en gång lämnade sin nöd
för att söka lyckan i Amerika
reser vi oss nu i skuggan av krigen, katastroferna, klyftorna
och stänger våra gränser

här är handfängsel, spännbårar och ögonbindlar
en del av vår humana flyktingpolitik
och du är ledare för oppositionen

en störning fortplantar sig i rummet
det är ljudet som tystnaden lämnar
mellan kommentarsfälten och ledarsidorna
mellan korstågen och flyktingpolitiken
mellan gråskalorna och det totala mörkret

det här är tiden vi lever i
allt står still
allt är i rörelse

för det är revolutionernas och egennyttans årtionde
så mycket ryms och vi måste peka mot våra kroppar i folkmassan
för att upptäcka oss själva

det här är tiden vi lever i
där vi inte ser motståndet
massornas vågrörelse över torgen
tidvattnet som slår in över tillväxten
hungern som tvingar oss ut på gatorna
förrän någon ropar vårt namn
och ber oss följa med

det här är maktens batonger, fascismens rädsla
över Europas fattiga
smärtan och upproret som sprider sig genom
nervsystemen, upp mot våra stränder
ett år ännu för ungt
ett motstånd ännu för litet
och du är ledare för oppositionen

här har vi den nya tiden
det nya året
som kan bli vårt om vi bara orkar
upptäcka oss själva i folkmassan
veckla ut banderollerna vi burit med oss
leta fram nycklarna till möteslokalerna
vika ut ritningarna över framtiden

för det finns ett visst sorts ljus
som bara går att upptäcka i mörker
den sortens ljus som börjar synas först
när ljud vibrerar genom det
och där vi förut såg mörker i utkanten av varje ljus
nu ett ljus i utkanten av allt mörker

det låter som tyst musik
någonting stort som tar liten plats
ett ohörbart skrik
ett slagord av tystnad

och du är ledare för oppositionen

Jenny Wrangborg
jenny2.jpg
Jenny Wrangborg.
Beväpna dig med Flammans papperstidning

Prenumerera på Flamman

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jonas Thunberg | Webmaster: Cathrine Sandqvist | 08-650 80 10 | red@flamman.se | Kungsgatan 84, 112 27 Stockholm