• Foto: Lennart Kjörling.
    Viking Bengtsson är ordförande för Hallandsfiskarna och mycket upprörd över att Hav och vattenmyndigheten vill förbjuda fisket utanför Hallandskusten. Han efterlyser en klasskompass i arbetarpartiernas miljöpolitik.

Klasskompass i miljöpolitiken

Publicerad: 29 augusti 2012, 19:16. Senast ändrad: 30 augusti 2012, 10:12

Han möter upp vid Frillesås vägskäl med sin pickup och skeppshunden Tornado i bakluckan. Under de första tio minuterna fortsätter Viking Bengtsson att tala i mobilen och det är inte första gången under våra timmar tillsammans, för just nu är han pressad från flera olika håll. Han är så trött att han då och då nickar till under intervjun.
Förutom sitt arbete som fiskare är Viking Bengtsson nämligen djupt indragen i en strid med Havs- och vattenmyndigheten om rätten till sitt fiske. Tanken var att jag skulle följa med honom ut med hans burar för havskräftor. Men nu har allt rört till sig så han kommer att gå ut tidigt i morgon bitti och kanske behöva arbeta i 24 timmar, för morgonen därpå måste han vara på Göteborgs fiskeauktion med sin fångst. Då duger det inte att ha en oerfaren seglare med i den lilla båten.
– Jag har en sådan liten båt som miljörörelsen älskar, men den är så liten att det nästan börjar bli farligt nu när vindarna hela tiden blir kraftigare, kanske som en följd av klimatförändringarna.

Viking Bengtsson är född här i Nordhalland men ganska länge var han hamnarbetare och mycket aktiv Hamnarbetarförbundet. Det fackliga var djävligt kul, men själva arbetet blev bara tråkigare.
– Det var inte stuveriarbete längre, jag hade börjat arbeta på hamnen för att jag ville arbeta på båtar, det blev till slut bara terminalarbete.
Så flyttade han tillbaka till sin hembygd och började med ålfiske. Det gick ganska bra i början men blev efterhand sämre, ett troligt skäl var Ringhals kärnkraftverk någon mil längre ner efter kusten. Så det blev krabbfiske och på senare tid havskräftor. Men nu riskerar det att bli slut på det eftersom Hav och vattenmyndigheten vill förbjuda allt fiske i södra Kattegatt.
Han håller fram senaste numret av Varbergsposten. Tidningen frågar myndigheten varför man vill förbjuda fisket med havskräftor när det är torsken man vill freda och ristertrålarna inte tar några torskar. ”Hur som helst har vi dragit slutsatsen att ett sådant här förbud är bra för torskens skull”, svarar myndigheten märkligt defensivt.
– De vill bara visa att det finns ett område där det inte fiskas, det finns inga andra skäl. Vi har till och med stöd från marinbiologerna om detta. Utanför Falkenberg finns det så mycket havskräfta att det finns risk för kräftpest där.  

Det har varit mycket strid kring fisket eftersom många fiskar varit hotade, men nu ser Viking Bengtsson en klar förbättring. Det har aldrig funnits så mycket makrill som idag, man kan till och med ta den på spinnspö vid land. Det finns två orsaker till den allmänna förbättringen. Dels har fiskekvoterna haft en viss effekt, men han vill lyfta fram de nya selektiva redskapen som gör att man tar just den fisk man vill ta. Det är fiskarna själva som varit aktiva, de vill ju självklart att fisket skall fortleva. Nere i Träslövsläge har Bertil Andersson på båten Ahltea byggt en trål för havskräftor så att han kan bestämma exakt vilken storlek han får, små, medelstora eller stora kräftor.
– Både vi och danskarna har varit benhårda på minimimåtten för kräftorna, vi ligger fem centimeter högre än EU:s regel. Det innebär att de släpper rom 2-3 gånger istället för bara en gång.
Fisken är ju ett av våra allra bästa födoämnen, den belastar heller inte klimatet. Fiskarna själva är mycket medvetna om all miljöproblematik, de ser ju själva all skit som fastnar i deras redskap varje dag. Hallandsfiskarna har själva tagit en plan för uthålligt fiske. Han känner sig lite upprörd över alla som har åsikter om fisket utan att veta så mycket om de verkliga förhållandena.
– Det visar på ett arbetarförakt, man kan inte få in att de som arbetar på båtarna har mer än två hjärnceller.
Vindkraften ligger nära hans hjärta. Det finns nya planer på vindkraftverk i Falkenberg men de verkar inte bry sig om de kunskaper fiskarna har om vindar, de skall placeras på helt fel ställen. I Kungsbacka var man klokare, där tog man hänsyn till termiken.
– Vi kan ligga ute vid Nidingen när det varit bleje (stiltje) och vindkraftverken i Kungsbacka har snurrat så man inte ser vingarna, för de har tänkt på var pålandsvinden går.
Hallandsavdelningen av Sveriges Fiskares Riksförbund – SFR – där Viking är ordförande har räknat ut att stoppet för havskräftefisket skulle innebära att 60-65 jobb försvann till sjöss. I industrin till lands skulle ytterligare 250 jobb försvinna. Han är besviken på hur arbetarpartierna agerat i fiskefrågor även om han ser en öppning hos Socialdemokraterna.
– De sätter sig inte in i denna viktiga fråga som gäller den viktiga livsmedelsproduktionen utan låter dilettanter från Östermalm och de fina kvarteren bestämma detta. Man måste ha en klasskompass i miljöpolitiken.

Nu planerar EU att göra om fiskepolitiken. En tanke är att göra det möjligt att sälja kvoterna, detta skapar risk för att de som fiskar i mindre skala frestas att sälja ut sina kvoter till de stora företagen, samma utveckling som vi sett i den svenska skogen. Då skulle det svenska kustfisket riskera att dö ut, ännu ett slag mot landsbygden.
Det finns nu ett antal projekt för att stötta landsbygden, men Viking har inte sett så mycket resultat av dem. Han tycker att någon borde undersöka var alla dessa pengar går, de verkar mest gå till dyra konferenser på lyxhotell för kommunalgubbarna. Mycket pengar satsas, men på byråkrati.
– Jag kan inte förstå hur man kan tycka att invandringen är dyr när vi har råd med de myndigheter vi har.
Vänsterpartiet har talat om att bli ett landsbygdsparti, men Viking Bengtsson som tidigare var ordförande i landstingsgruppen i Halland har inte sett så mycket av detta. Han menar att det finns ett stort utrymme för en sådan politik, den skulle direkt ge fem procent nya röster.
– Centerkillarna här nere gråter blod över den nuvarande ledningen.

Nu håller han på att mobilisera det halländska samfundet för att rädda kräftfisket. Men han tänker längre, det gäller att återskapa landsbygdens möjlighet att överleva. Han har en tanke.
– Gå tillbaka och satsa på kooperativen. LRF har en massa centrala påfund för att toppstyra lantbrukarna, ett av dem kallas Granngården. Här i Nordhalland har alla bönderna lämnat det.
Han tar fler exempel, den lokala konsumbutiken gick aldrig in i storkonsum utan bestämmer själv över sin verksamhet, den har blivit en kassako. Varbergs sparbank är visserligen delägare i Swedbank men de bestämmer själva över sin verksamhet. Alla älskar dem, de har sju fungerande lokalkontor medan sparbanken i Kungsbacka bara ägnar sig åt spekulation.
Det finns nu bara 117 medlemmar hos fiskarna i Halland, i stort fördelade på tre fiskelägen, Bua, Glommen och Träslövsläge. Allt fiske här sker i mindre skala och alla drivs i praktiken som kooperativ.

Den största fiskehamnen är Träslövsläge, Lejet kallas den. Där försöker man utveckla fisket, där finns ett fiskemuseum och också en havskräfteakademi. Tanken är att utveckla en turism kring havskräftan, som skall bli symbolen för Halland på samma sätt som räkan är det för Bohuslän.
– Det finns flera av oss fiskare som är radikala. Man skulle kunna kalla det fiske man bedriver i Lejet för gillessocialism.
Viking fiskar tillsammans med Tomas Nilsson och de delar på allt, punkt slut. Han kör oss ner till den hamnen där hans båt ligger. Den är full av dyra fritidsbåtar, där finns bara två små fiskebåtar.
– De kallar hamnen för Stenudden, fast egentligen heter den Avelöda . Men det vet de inte.
På vägen ner passerar vi en typisk fiskegård, det var så man gjorde här, kombinerade fiske med jordbruk.
– Den gubben fick lämna sitt ålfiske när det begränsades. Han fick inte ett öre i ersättning. Det fick däremot de stora båtarna i Östersjön. Det är alltid de små som drabbas. Det är för djävligt att arbetarpartierna inte bryr sig om detta.Lennart Kjörling

Lennart Kjörling
Beväpna dig med Flammans papperstidning

Prenumerera på Flamman

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jonas Thunberg | Webmaster: Cathrine Sandqvist | 08-650 80 10 | red@flamman.se | Kungsgatan 84, 112 27 Stockholm