Okategoriserade 28 maj, 2008

Knack, knack! Vänsterpartiet kommer på besök.

Vänsterpartiet ger sig ut från att knacka dörr och fråga folket. Hur går det?

Det började i Almedalen 2007. Lars Ohly ger sig ut tillsammans med pressekreterare och Gotlands Tidning för att knacka dörr. Det är ett sätt att visa inför medierna hur det nya vänsterpartiet skall bli ett parti som lyssnar på folk, tajmat till ett besök från det parti som inspirerat dörrknackningen, Socialistiska partiet från Holland. Lite uppgjort från början, mest en demonstration. Men snart ett år senare har dörrknackningen startat på allvar. Från Malmö i söder till Umeå i norr.
En av föreningarna som testat är Farsta i Stockholm.
– Det kändes ju lite konstigt när vi gick ut första gången. Vi var oroliga för att vi skulle känna oss påflugna, men vi fick faktiskt svar från rätt många. Nästan ingen var otrevlig, säger Fredrik Samuelsson, en av de som deltog.
I Farsta körde de en vanlig variant, att ställa några enkla frågor om området. Vad de boende tycker är bra och dåligt med Farsta.
– Det som de tyckte var bra med Farsta var att det är nära till naturen, det ligger centralt och det finns ett centrum med mycket service. De klagomål som ofta kom upp var att kvalitén på skolorna är dålig och att läkarna verkar väldigt stressade när man går till vårdcentralen. Och många ville känna sig tryggare på gatorna.

I Sundbyberg har de en liknande erfarenhet.
– Vi gick ut i Hallonbergen, som är en miljonprogramsförort. Bland det första vi märkte var att folk verkligen försvarar sitt område. De är väldigt trötta på bilden av Hallonbergen som ett dåligt ställe att bo på, för så upplever inte de att det är. De är stolta, berättar Marielle Nakunzi från Sundbybergsföreningen.
Här fick man också en tydlig information om en fråga som vänsterpartiet hittills inte upptäckt.
– Den fråga som de flesta tyckte borde bli bättre är att det är väldigt skräpigt i centrum – det behövs fler papperskorgar. Så det vi skall göra nu är att ha ett återsamlingsmöte och sedan skicka ut en bulletin där vi redovisar svaren. Men sedan måste det ju bli ändring: hela den här metoden hänger på det politiska resultatet. Blir det inga papperskorgar kommer folk tycka att det är meningslöst!
Marielle Nakunzi berättar att alla som varit med i Sundbyberg är helt förvånade att det funkar att knacka på hemma hos folk.
– Skälet till att jag tror på dörrknackningen är att våra egna medlemmar gillar det. Vi har ju haft folk i alla åldrar – den yngsta killen är strax över tjugo, och den äldsta är en 80-årig kvinna. De tycker det är skitkul!

Murad Artin från Örebro berättar att alla partimedlemmar som tillfrågades om att knacka dörr var negativa från början. Men till slut fick de ut 14 personer i olika omgångar, och de var helt lyriska när de hade testat. Misstänksamheten berodde på att de väntat sig ett mycket sämre mottagande än de fick.
– Det är många av dem som vi knackar på hos som verkligen gillar att få säga sin mening, att någon bryr sig om vad de tycker, berättar Murad Artin från vänsterpartiet Örebro. En, som var medlem av folkpartiet, bjöd in oss på kaffe och pratade en halvtimme. Han höll inte alls med om vänsterpartiets politik, men tyckte det var jättebra att vi arbetade så här för att det skall fungera så i en demokrati.
I Örebro lämnade vänsterpartisterna också möjligheten att svara på frågorna skriftligt.
– Det är jag mest förvånad över: folk skickar faktiskt in sina svar – de köper frimärken och postar det till oss, säger Murad Artin.
– En gång när jag gick över det här området var det någon som ropade: ”Hallå! Är du från vänsterpartiet?” och kom springande med sin enkät för att hon verkligen ville lämna in den. Helt otroligt!

Dörrknackningsprojektet har också kritiker. En del ogillar själva tanken på att tränga sig på hemma hos folk: Man vill inte känna sig som Jehovas Vittnen. Ett annat argument emot dörrknackningen är att den är tidskrävande för ett litet parti. I många trappuppgångar i storstäderna finns det kodlås, som gör att man inte kommer in och det är mycket förberedelsearbete innan man kommer ut. En annan kritik är att projektet hitills är ”mer snack än hockey”: det är bara en handfull föreningar som börjat.
Många tycker idén är bra i princip, menar Henning Süssner, Landskrona, som också är skribent i Flamman:
– Men det fungerar inte som ett sätt att skapa ett aktivistparti. Vi måste fortfarande ha en massa interna möten om våra kommunalpolitiker skall fortsätta ha förankring. Och man kan inte bara lägga till ett sätt att arbeta – någonting måste bort om vi inte skall slita ut folk. Glappet mellan ambitionsnivån och det folk orkar med tas inte på allvar, säger Henning Süssner.

Süssner har också en politisk kritik också mot att vänsterpartiet nu säger sig vilja bli bättre på att lyssna:
– Vi är ju inte ensamma om att gå ut och lyssna på folk. Men vi måste fråga oss vilken trovärdighet vi har: vi är för små på många platser för att genomföra förändringar. Nu anpassar dessutom vänsterpartiet sina krav – exempelvis om sex timmars arbetsdag. Då försvinner möjligheten att driva opinion också.
I Vänsterpartiet Örebro anser de att de har löst delar av den problematik som Süssner tar upp – de håller på att ändra hela sitt arbetssätt. Det är riktigt att det tar tid i början, säger Murad Artin från vänsterpartiet i Örebro, men det är tid man får igen senare. Örebroarna gjorde en mycket noggrann planering före sitt dörrknackningsprojekt: ritat egna kartor över området Sörbyängen – så detaljerat att varje dörr har en siffra och gjort en statistik som är så precis att man kan skilja ut olika parametrar. Noggrannheten är möjlig eftersom partiombudsmannen Hans Blomberg har kunnat arbeta mycket med dörrknackningen Men efter första omgången, med 750 dörrar vet de att det inte tar mer än 4 minuter per dörr i snitt.

Murad Artin säger att dörrknackning måste räknas som en del i det parlamentariska arbetet: det går inte att vara folkvald utan att ha kontakt med folk. Och att knacka dörr kan inte anses tidskrävande med tanke på resultatet: hur ofta får vänsterpartiet prata direkt med hundratals personer annars?
– Ofta lägger man lika många timmar arbete utan att prata med en enda. Hur länge har vi i vänsterpartiet suttit i våra rum och bara pratat fram och tillbaka? Vi har ju varit suveräna på att hacka på varandra och skriva långa debattartiklar! Vi äter upp varandra.
Vänsterpartiet Örebro fick också en förstasida i Nerikes Allehanda i samband med Lars Ohlys besök. Men Artin är noggrann med att det här arbetet inte främst är till för att få uppmärksamhet, eller ens att få fler medlemmar.
– Vi kan inte tänka att det här skall ge resultat till 2010. Det här är måste vara mycket mer långsiktigt. För oss är det ingen återvändo – Det är så här vi skall jobba nu!
Dörrknackningen i Örebro har nu gått vidare med en andra omgång. Förra veckan knackade de 1 100 dörrar. Hans Blomberg hade räknat ut att det inte skulle ta mer än 36 timmar. Alla andra trodde att det skall ta två veckor, men Blombergs beräkning visade sig hålla.

Det första politiska beslutet som påverkats av metoden är också på gång. Den borgerliga majoriteten hade avsatt 5 miljoner till ”Bernadottejubiléet”, ett firande på tvåhundraårsdagen av riksdagens öppnande i Örebro 1810. Underförstått skulle det bli ett tämligen rojalistiskt arrangemang. Men när vänsterpartiet frågade vad folk i Sörbyängen tyckte om idén var det bara nio procent av de svarande som stödde den, medan 77 procent var direkt emot och tyckte pengarna skulle gå till höjd personaltäthet i förskolan eller bättre äldreomsorg. Och nu har den kristdemokratiske kommunstyrelseordföranden börjat tänka om, berättar Artin.
– De håller på att ändra namn och inriktning, Det skall heta Örebro 2010 och också ha seminarier om olika styrelseskick och så vidare, snarare än att fira släkten Bernadotte.
Där är förstås kärnan, när det fungerar: i en demokrati skall folket styra. Lisa Helgefors, ordförande i vänsterpartiet Örebro säger att politiker, även i vänsterpartiet har ett stort problem:
– De flesta som jobbar politiskt sitter i slutna rum och saknar kontakt med vanligt folk.
När man knackar dörr möter man på folk som aldrig syns annars. De som inte röstar, aldrig svarar vilket parti de vill rösta på i några opinionsundersökningar och knappt har hört talas om vänsterpartiet.
– De är ju ganska många, säger Helgefors. De kanske tycker att alla politiker är svikare. Men när man är ute och visar att man är intresserad av sakfrågor som de bryr sig om tror jag deras bild ändras.

Marielle Nakunzi, Sundbyberg säger att vänsterpartister har lätt för att tro att de vet vad som är viktigt för deras väljare.
– Vi säger ofta ”vi vet vad folk behöver”, men jag tror att vi ibland inte vet ett skit. Det där är bara något man säger. Men det är klart att vi har svårt att engagera människor om vi inte tar upp saker som de bryr sig om.
Det finns också en tydlig politisk morot i metoden. Självförtroendet har ökat bara under de få veckor vi har varit ute, säger Murad Artin i Örebro. Man blir bättre på att argumentera, man får koll på de viktiga frågorna och många gillar dessutom vänsterpartiets politik.
– Det vi märkte är ju att många tycker som vi: de gillar gemensam välfärd och rättvisa. Så efter ett tag kändes det inte alls läskigt, utan roligt, säger Fredrik Samuelsson i Farsta.
Vänsterpartiet möter alltså folket. De verkar båda titta på varandra och säga: så konstiga var de faktiskt inte.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Utrikes 19 april, 2024

EU:s budgetregler kan omöjliggöra klimat- och välfärdsmål

Europaparlamentet kommer att rösta om huruvida de nya reglerna ska träda i kraft eller inte. Foto: Jean-Francois Badias/AP.

Efter tre års paus ska EU:s nyliberala budgetregler återinföras. Trots krav på att de borde förändras har lite hänt – nu kan de omöjliggöra satsningar på såväl välfärden som klimatet.

I italienska tidningar skrivs det om det, på fransk radio debatterar man det, och på belgiska löpsedlar varnar man för det: i början av nästa vecka beslutar Europaparlamentet om huruvida EU-länderna ska ha rätt att finansiera sin välfärd och nå sina klimatåtaganden eller inte. Efter över tre års paus kommer nämligen de hårda budgetreglerna som medlemsländerna har tvingats efterleva sedan slutet av 1990-talet att träda i kraft igen – såvida parlamentet inte röstar nej.

Reglerna i Stabilitets- och tillväxtpakten om att statsskulden och budgetunderskottet inte får överstiga 60 procent respektive 3 procent av BNP, kom först till stånd som inträdeskriterier för medlemmarna i EMU. Men eftersom alla länder var tänkta att införa euron gäller de för samtliga EU-medlemmar, inklusive dem som inte använder den gemensamma valutan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Rörelsen 19 april, 2024

Klimatkampen är förlorad, länge leve klimatkampen!

Klimataktivister från organisationen Extinction Rebellion har upprättat en vägspärr vid Slussen i Stockholm som en manifestation för klimatet inför valet 2022. Foto: Christine Olsson/TT.

Är klimatkampen förlorad? Det tycker Tadzio Müller, medgrundare till Ende Gelände i en intervju med Flamman (nr 14/2024). Efter många år med stora proteströrelser är vi fortfarande på väg mot en framtid med allt fler klimatkatastrofer, död och lidande. ”Folk eldar hellre upp planeten och mår skit, än agerar”, säger han.

För mig som klimataktivist är det sorgsen läsning, eftersom Müller har rätt i att världen är på väg åt helvete. Hans känslor är legitima. Samtidigt pekar hans uttalande på ett problem för klimatrörelsen: oförmågan att skilja på målen vi sätter upp i kampen och värdet av kampen själv. I det senare fallet bör vi alltid ha blicken vänd mot att rädda människor och skapa en bättre värld, vad som än händer.

Klimatrörelsen kämpar mot ett av världens mäktigaste intressen, fossilindustrin. På längre sikt kämpar klimatrörelsen även mot kapitalismen i sin helhet, det mäktigaste produktionssystem som världen skådat. Att stoppa fossilindustrin vore en enorm bedrift. Att störta kapitalismen är en ännu större, men inte omöjlig uppgift. Det är därför inte konstigt att vi misslyckas ibland.

Klimatrörelsen kämpar för en bättre värld, och det är en kamp som aldrig kan urholkas.

Det är lätt att relatera till Tadzio Müllers sorg över att mål har förlorats. Det han anser ”har gett våra liv mening i likhet med hur religiösa människor uppfattar världen, det som strukturerar allt vi gör, och våra idéer om vem som är god och ond” gäller inte längre. ”Vi har stött emot de planetära gränserna, och lärt oss att det moraliska universumets båge är kort och böjd mot fascismen”, fortsätter han.

Samtidigt har Tadzio i denna förlust kommit till en nyvunnen insikt: ”att det inte handlar om segerns sannolikhet”, utan ”om de relationer som du bygger medan du försöker uppnå den segern”.

Läs mer

Jag tror precis som Tadzio Müller att dessa relationer är källan till all uthållig klimatkamp, speciellt i tider av motgång. Om den enda anledningen till kampen är vinsterna så är det enkelt att gå hem efter en förlust, dra ned persiennerna och aldrig återvända till rörelsen. Men om kampen får ett värde i sig kan de kämpande gå hem efter förlusten, gråta, festa och tänka om tillsammans – för att snart därefter envist återvända med nya mål.

Såklart är inte kampen en hobby med vänner – väl uttänkta strategier och slagkraftiga mål måste vi alltid ha med oss. Men som Mathias Wåg i en bokrecension skriver här i Flamman blir ”allt eller inget” oftast inget. Det krävs uthålliga organisationer som kan förvalta både kampen genom förlusten, och makten efter vinsten. Och oavsett om vi når 1,5 eller 3 graders uppvärmning kommer klimatkampen aldrig att vara förgäves – inte så länge planeten är beboelig.

Både jag och Müller tror på relationernas vikt. Samtidigt tror jag inte att klimatkampen är körd bara för att framtiden just nu ser mörk ut. Ju starkare vi organiserar oss och ju fler vi blir, desto bättre framtid får vi. Klimatrörelsen kämpar för en bättre värld, och det är en kamp som aldrig kan urholkas. Även i en brinnande värld finns det mycket att kämpa för, och många att rädda som annars skulle dö. Sörj målen, och organisera er.

Noah Björelius Hort
Aktiv i Ta Tillbaka Framtiden
Nyheter/Utrikes 19 april, 2024

Efter inreseförbudet: Jannis Varoufakis tänker inte hålla käften

Jannis Varoufakis talar i Atenförorten Nikea inför det grekiska valet 2019. Foto: Petros Giannakouris/AP.

Efter att Berlinpolisen upplöste den palestinska kongressen förbjöds den grekiska politikern Jannis Varoufakis att arbeta i Tyskland. Nu förklarar han varför de vill tysta honom.

Den tre dagar långa palestinska kongressen i Berlin förra helgen var tänkt att sända en signal om solidaritet med folket i Gaza. Under mottot ”Vi anklagar” ville palestinska, judiska, tyska och andra internationella aktivister samlas för att tala om den fruktansvärda situationen i Gaza och sätta press på den tyska regeringen att kräva en vapenvila. Men bara två timmar efter att den inleddes fredagen den 12 april tog sig polisen in i byggnaden, stängde av strömmen och tvingade hundratals deltagare att lämna evenemanget. Därefter upplöstes konferensen.

En av de planerade talarna var Greklands förre finansminister Jannis Varoufakis. Polisen ställde inte bara in hans tal – han meddelade också att han hade belagts med ett allmänt förbud mot att verka i Tyskland och att han inte ens fick tala via videoöverföring. Tysk media rapporterar nu att detta straff nu har reducerats till ett inreseförbud.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Loren Balhorn
Chefredaktör för Jacobin i Tyskland.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Bosättare fördrev palestinier med hjälp av Israels armé

En israelisk soldat iförd kostym vid ett högtidsfirande organiserat av bosättare på Västbanken. Foto: AP Photo/Leo Correa.

Israelisk militär och bosättare kritiseras av Human Rights Watch för sin behandling av palestinier på Västbanken. Organisationen rapporterar att palestinier har fördrivits från sina hem, och många vågar inte återvända.

– Bosättare och soldater har fördrivit hela palestinska samhällen. De har förstört varje hem, med uppenbart stöd från styrande israeliska myndigheter, säger Bill Van Esveld, biträdande barnrättschef på Human Rights Watch (HRW), i ett uttalande på organisationens hemsida. Han fortsätter: 

– Medan världen fokuserar på Gaza så ökar övergreppen på Västbanken, underblåst av årtionden av straffrihet och likgiltighet bland Israels allierade.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes 18 april, 2024

Borta med vinden

Vattenfall har investerat miljarder i tre stora vindkraftparker runt Fredrika. Produktionen täcker ungefär en procent av hela landets elbehov, men intäkterna för byn och för Åsele kommun är små. Foto: Robert Henriksson / DN / SCANPIX.

Vind- och vattenkraften i trakterna kring Fredrika producerar en procent av Sveriges el. Samtidigt stängs bibliotek och äldreboenden i närområdet. Med de regler som finns i Sverige stannar vinsterna sällan kvar i bygden.

Skylten som visar vägen mot biblioteket sitter kvar i Fredrikas centrum, men i början av februari slog det igen dörrarna för gott.

Bibliotekarien Britt-Marie Arvidsson har kört de två milen in till Fredrika för att visa oss biblioteket. Det ryms i ett enda, lite större rum i den låga röda skolbyggnaden. Trots det begränsade utrymmet finns allt som man kan vänta sig: skönlitteratur, deckare, fakta, och en avdelning om bygden och landets norra delar. Barnen har ett eget hörn med en kåta där man kan krypa in för att läsa i lugn och ro.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Google-arbetare avskedas efter protest: ”AI-drivet folkmord”

Teknikarbetare protesterar utanför Googles huvudkontor i San Francisco i december 2023. Foto: Santiago Mejia/San Francisco Chronicle/AP.

28 anställda sägs upp efter att ha kritiserat teknikbolagets samarbete med israelisk militär.

Minst nio anställda på teknikjätten Google greps i tisdags under en tio timmar lång sittprotest inne på företagets kontor i New York City och Sunnyvale. Under onsdagen meddelade Google i ett internt meddelande att 28 anställda har avskedats för medverkan i protesterna, rapporterar The Verge.

– Allt fler är villiga att riskera sina jobb för att stå upp mot medverkan till folkmord, säger organisatören och Google-arbetaren Ray Westrick till Democracy Now!.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]