Är det bara jag eller slog högern något slags knasighets-rekord förra veckan? Näringslivstopparna och den parlamentariska högern förlorade frågan om Saudiavtalet och tjurar nu som tonåringar i efterspelet. På bästa sändningstid argumenterar Norweigans VD, Björn Kjos, för lägre skatteuttag eftersom han redan, enligt egen utsago, betalar ”1000 procent” i skatt. Att debatten var mot ekonomen Thomas Piketty, i tv-showen Skavlan gjorde inte förlusten lättare att ta. Som grädde på moset berättade Svenskt Näringslivs Vd, Carola Lemne, i en intervju i tidningen Arbetet (150313) att det kan skapas 40 000 nya jobb genom att till exempel ge ytterligare bidrag till högpresterande föräldrar som inte hinner vara hemma för vård av sjukt barn, så kallat vabbande. 

Det Lemne alltså menar är en av lösningarna på arbetslösheten är ett slags skatteavdrag i stil med den borgerliga regeringens misslyckade flaggskepp: Rut-avdraget, fast för Vab-tjänster. Enligt Lemne har Rut lett till ”20 000 nya och vita jobb” och är därför ett arbetssätt som borde exporteras till fler branscher. Att många av de studier om Rut-avdragen som gjorts säger motsatsen, bryr hon sig inte om. 

Analytikerna på arbetgivarorganisationen har satt pannan i djupa veck och kommit fram till att det finns många arbetslösa i det här landet som det behövs skapas fler låglöneyrken till. Carola Lemne förklarar: ”Vi svenskar är inte kapabla att gå in och sänka lönen på jobb som redan finns. Det är därför vi behöver skapa helt nya marknader för att ordna nya jobb som en väg in på arbetsmarknaden.” En sån ”ny” marknad är de människor som hindras från att jobba eftersom de har barn som blir sjuka. Så kan man inte ha det i ett land där arbetslinjen gäller. Genom att låta samma målgrupp som idag använder Rut, få tillgång till ytterligare ett avdrag så kan man slå två flugor i en smäll.

Jag har själv inga barn, men jag har svårt att se att jag skulle låta en vilt främmande människa, som barnet aldrig träffat komma in i mitt hem och ta hand om min febriga avkomma. Men Lemne har kanske har andra kunskaper om föräldrarnas vab-tjänst-behov än jag. Svenskt Näringsliv ska ha applåder för att de åtminstone försöker, dock har verkligheten motbevisat bidragshögern på flera punkter. Fler skattesubventioner leder inte till fler jobb.

Om det nu är problemen med vabbande Svenskt Näringsliv verkligen vill komma åt, så skulle de kunna börja med att titta på sina egna medlemsföretag. Det största problemet med vabbande på den svenska arbetsmarknaden är arbetsgivarnas dåliga tålamod med fenomenet. Förra sommaren rapporterade SVT Sydnytt om en kvinna i Malmö, som inte fick behålla sitt jobb, efter sin provanställning på en webbyrå på grund av att hon hade ”vabbat” för mycket. Tidningarna rapporterar om hur du bäst ”vobbar”, det vill säga jobbar och vabbar samtidigt. Fackförbundet Unionen har gjort en framgångsrik reklamkampanj för sitt nya webbverktyg ”vobbomatic” som ska underlätta jobb och vabbande. Kampanjen understryker att du ska ha betalt för att jobba och inte göra det gratis bara för att du är hemma med sjukt barn. Intentionen är såklart god, men befäster samtidigt ett stressat arbetsliv som bygger på att du alltid ska finnas tillgänglig och redo för din arbetsgivares skull.  

Verklig problemlösning, både för sjuka barn och stressade föräldrar skulle innefatta ett lugnare arbetstempo, kortare arbetsdagar, fler förskollärare, mindre barngrupper, barnomsorg på obekväm arbetstid och mycket mer. Men Lemnes förslag löser inte några problem, de förstärker dem snarare.