Samhällsdebatten kan vändas efter Norge-dåden. Men det kräver en modig och offensiv vänster. Socialantropologen Brian Palmer drar paralleller till bomben i Oklahoma City 1995.
– Bill Clinton använde beskrivningen av Oklahoma-dådet för att lägga fokus på högerkrafterna i USA. Han visade på att Timothy McVeigh var en produkt av ett större sammanhang, säger Brian Palmer.
Det var för 16 år sedan som en federal byggnad i Oklahoma City förstördes av en bilbomb och 168 människor dog. Senare dömdes Timothy McVeigh och en medhjälpare för dådet. Båda var anhängare av en högerextrem rörelse.
Det Brian Palmer menar var särskilt utmärkande för den dåvarande presidenten Clintons agerande var att han inte bara satte fokus på extremhögern, utan också på en bredare högermiljö.
– Han höll ett ganska modigt tal direkt efteråt. Det är lätt att stanna vid frågor som de flesta är överens om, som att värna om demokratin, men Clinton var mer specifik än så, han lyckades beskriva hur det var fråga om olika samhällssyn och människosyn.
Stark retorik
Terrordådet i Oklahoma City skedde under en period då både republikaner och extremhögern i USA hade en väldigt stark retorik mot den federala staten.
– McVeight uttryckte det genom att förstöra just en statlig byggnad. I Clintons minnestal på plats i Oklahoma City lyfter han fram just offentligt anställda och de viktiga saker som de gör; att det inte bara är bortkastade skattepengar, utan handlar om människor som tar hand om våra barn och hjälper våra pensionärer.
Både högern och extremhögern i USA hade stora nedgångar tiden efter Oklahomabombningarna.
Palmer säger att han inte sett någon riktigt klara av att göra samma sak efter dåden i Norge.
– Jonas Gardell är nog den som jag har sett som har kommit närmast. Han påminner om att det här var en politisk attack i direkt syfte att utradera och döda en generation av unga företrädare för en viss politisk åsikt.
Bill Clinton kom att återvända till bombdåden i ett tal knappt ett år senare. Då hade republikanerna i kongressen tvingat sig till att statligt anställda fått gå hemma utan lön i några dagar. I ett tal som presidenten höll presenterade han en man som blivit hjälte under bombdådet i Oklahoma City genom att han med risk för sitt eget liv hade gått tillbaka in i byggnaden fyra gånger för att rädda sina kolleger.
Det rev ner applåder från så väl demokrater som republikaner.
– Men Clinton påpekade att mannens historia inte slutade där. Under en period senare hade mannen inte fått någon lön, men trots det fortsatt sitt arbete som socialarbetare för att kunna hjälpa människor.
Det blev en tydlig politisk koppling där Clinton attackerade alla som ville stänga ner statliga institutioner.
Finns det då inte en risk att den typen av retorik kan slå tillbaka mot avsändaren och uppfattas som ett sätt att plocka billiga politiska poänger av tragiska händelser? Brian Palmer håller med om att det finns en sådan risk och att det både krävs mod och politisk skicklighet för att kunna agera som Bill Clinton.
Mycket analysarbete
Samtidigt påpekar han att det finns mycket som vänstern kan och bör analysera omkring dåden i Oslo, förutom de uppenbara kopplingarna till extremhögern och rasistiska miljöer.
En sådan sak skulle kunna vara att diskutera varifrån en person som Breivik hämtar näring för sin människosyn och sina värderingar.
– Det är inte bara extremhögern som har använt misstänksamhet mot invandrare i politiska syften. Man kan titta på hur Folkpartiet gjorde språktester till ett huvudnummer i valet för några år sedan.
Hela debatten om ”utanförskap” istället för att tala om ojämlikhet pekar indirekt mot människor i förorter som några som ”står utanför”.
– Det är ett intellektuellt arbete att analysera vilka aspekter i vårt samhälle som bidrar till våld. En sak kan vara sättet att prata om andra människor i relation till deras ”bruksvärde” där det talas om att ta in invandrare som har värdefulla utbildningar som läkare eller ingenjörer, hellre än människor från desperata situationer.
Brian Palmer påpekar också att hatet mot staten är ett återkommande drag hos både Breivik och Mc Veigh. Det har nyligen kommit ut medieuppgifter om Breiviks krav i häktet för att samarbeta med polisen. Bland annat vill han att kungen ska abdikera och att statsminister Stoltenberg ska avgå.
– McVeigh och Breivik är som absurda parodier av en diskurs som Moderaterna och Timbro har lyckats främja; att staten på många sätt är bortkastade pengar och i bästa fall bara kan fungera som ett slags serviceföretag. Clinton underströk motsatsen: Bilden av statliga anställda som ”public servants” som skapar mycket av vad som är mest mänskligt i vårt samhälle.
