Ett antal inlägg i Flamman har kritiserat Vänsterpartiets beslut att gruppen Revolution (före detta Avanti) är att betrakta som ett konkurrerande parti och att medlemskap i både Revolution och Vänsterpartiet därmed inte är möjligt. Inläggen förbigår dock i stort sett helt vilken sorts organisation Revolution är. För den som är obekant med den trotskistiska rörelsens historia (vilket det för övrigt är fullt rimligt att vara) kan kanske beslutet verka märkligt.
Revolution är på ett sätt en obetydlighet. Gruppen består av ett litet antal personer som gått in i Vänsterpartiet efter att tidigare försökt verka inom SAP och SSU. Den har i dag inga möjligheter att ställa till med några allvarliga problem. Men deras ambitioner är betydligt större än deras förmåga. ”Avanti är den svenska sektionen av IMT. Vi kämpar outtröttligt för att bygga en marxistisk tendens i den svenska arbetarrörelsen”, skriver man på sin hemsida i en rapport från en kurs i Göteborg den 24 till 26 oktober 2014.
Revolution är sedan 2010 den svenska sektionen av International Marxist Tendency. IMT är en international, alltså ett parti på världsnivå, med sektioner i drygt 30 länder enligt egen uppgift. Den är, eller försöker i alla fall vara, en hårt centraliserad organisation där ledningen i London har rätt att styra de nationella sektionerna. IMT är en av cirka 15 trotskistiska internationaler som alla gör anspråk på att förvalta arvet från den fjärde international som Trotskij grundade 1938.
IMT:s arbetssätt kallas entrism. Det innebär att man går in i existerande vänster- och arbetarpartier, halvöppet eller hemligt beroende på omständigheterna, och där ”konfronterar det gamla, byråkratiska ledarskapet” som enligt IMT:s analys förrått socialismen och arbetarklassen. Det anser också deras svenska avdelning, som kallar Vänsterpartiets ledning både ”höger” och ”stalinistisk”. IMT hävdar att ”krisen i världen är en kris i det proletära ledarskapet” enligt Trotskijs formel från 30-talet. När revolutionen närmar sig (den är alltid nära förestående i IMT:s värld) kommer den radikaliserade arbetarklassen att vända sig till de traditionella arbetarpartierna och kräva ett nytt, revolutionärt ledarskap, vilket IMT och deras sektioner då står beredda att tillhandahålla. Hittills har det inte gått så bra.
Allt detta känns förmodligen bekant för den som var med om organisationen Offensivs framfart i SSU på 1970- och 80-talet. Under mer än ett decennium infiltrerades socialdemokratin av en hemlig grupp ansluten till internationalen Committee for a Workers International, CWI. De arbetade under täckmantel av en tidningsförening, men avslöjades och kastades ut. I Storbritannien tog CWI över Labours ungdomsförbund och partiets organisation i Liverpool. CWI beslutade på 90-talet att sluta med entrism och i stället bilda öppna, egna partier (i Sverige Rättvisepartiet Socialisterna). IMT är den del av CWI som valde att fortsätta arbeta entristiskt inne i arbetarpartierna.
Det är uppenbart att Revolution är ett i stadgarnas mening konkurrerande parti. Att de är mycket små och inte ställer upp i val är irrelevant. De har ett eget politiskt program och en egen organisation. De verkar politiskt för andra mål än Vänsterpartiets. Deras medlemmar är i första hand lojala med IMT:s ledning, inte med Vänsterpartiet. Det är naturligt att de ombeds välja vilket parti de vill verka för.