”Med risk för att lägga sordin på stämningen i det rödgröna lägret måste det ändå påpekas att reformer för 8 miljarder är försvinnande lite. Hur lite? Ca 1 % av statsbudgeten och 0,2 % av BNP. Jag tror att det är väldigt farligt att spela upp detta som en scenförändring. Vi lever i allt väsentligt fortfarande i Anders Borgs ekonomi.”, skriver författaren och utredaren Kent Werne klokt på Facebook.
Denna ledarsida har när vårbudgeten presenterades berört de goda sidorna av den. Och det finns flera sådana: a-kassehöjningen, fördelningsprofilen, vård – och äldreomsorgssatsningarna, den avskaffade skatterabatten på unga anställda och restaurangmomsen, höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar, gratis medicin och bidrag till glasögon till barn.
Men faktum kvarstår. Vi ser inga signaler på att regeringen har tagit till sig vad exempelvis LO säger om vad som nu krävs för att få Sverige på fötter igen. I en lång rad utredningar de gjort tydligt att Sverige behöver låna pengar för att få till stånd stora satsningar på transport, boende, vården skolan och nya jobb.
Att vi har så många arbetslösa när så många uppgifter behövs göras i samhället är inget annat än slöseri. Full sysselsättning är det enda rimliga målet för en socialdemokratiskt ledd regering. Nu säger regeringen att det kommer mer till höstbudgeten och att vårbudgeten ändå har begränsade möjligheter att påverka. Det är sant vad gäller skattehöjningar men inte vad gäller finansiering av satsningar via upplånade pengar.
Sverigedemokraterna är nu uppe på 18 procent i Novus opinionsundersökning och 20 procent i Yougov. Det gör Sverigedemokraterna till Sveriges tredje största parti i opinionen, med stor marginal. Alliansen är också större än regeringen inklusive stöd av Vänsterpartiet.
Om Stefan Löfven och Magdalena Andersson tror att detta kan vändas endast med hjälp av mindre satsningar och DÖ så kommer de att få ångra sig. DÖ var ett nödvändigt ont i ett kaotiskt läge, inget ideal att sträva efter i framtiden. Det är en bräcklig överenskommelse som snabbt kan rämna. Målet måste vara ett samhällsutveckling som gör att den inte behövs.
Till hösten krävs alltså en rejäl reformagenda för att vända på det missnöje som SD rider på: arbetslösheten, bostadsbristen, fattigpensionärerna, nedskärningarna och vårdkaoset. Människor måste se tydligt att den här regeringen gör tydlig skillnad i vardagen, till det bättre.
Vänsterpartiet kan bli den blåslampa som behövs för att genomföra en ekonomisk politik som möjliggör stora satsningar för full sysselsättning och stora satsningar på bostadsbyggande. Sverige behöver idag i princip ett nytt miljonprogram för att erbjuda människor bostäder också i framtiden. I ett läge där till och med superhögern på Dagens industri, med P M Nilsson i spetsen, propagerar för att staten ska låna pengar till satsningar, borde det vara möjligt för Vänsterpartiet att lyckosamt trycka på i den riktningen i höst. Om regeringen ändå inte vill höra på det örat finns, så länge som Alliansens partier lägger sina egna budgetar, till hösten möjligheten för Vänsterpartiet att gå i opposition utan att fälla regeringen.
Regeringen måste förändra Sverige så att det inte längre finns grogrund för Sverigedemokraterna och deras väljare att skylla på andra. En regering som satsar på arbete, välfärd och bostad åt alla – och menar det – kommer att behövas för att börja vända på den här skutan. För vändas behöver den.