Mikael von Knorring har i två artiklar i Flamman, 45 och 47/2014, argumenterat för att den svenska vänstern ska ompröva sin kritik mot kärnkraft. Detta motiverar han med hänvisningar till klimatvetenskaplig forskning.
Jag delar, liksom troligen de allra flesta svenskar, åsikten att vi behöver ställa om till ett fossilfritt samhälle. Däremot delar jag inte von Knorrings syn att svensk kärnkraft har en viktig roll att spela i en sådan omställning. Anledningen blir tydlig om man börjar skissa just den energiekvation som han efterlyser, eller snarare, de olika energiekvationerna.
Sveriges utsläpp av växthusgaser kommer inte till någon betydande del från elproduktion. Istället kommer utsläppen från biltransporter, flygtransporter, lastbilstransporter, cementtillverkning för byggande, jordbruket, ståltillverkning, liksom indirekt genom import av industriprodukter tillverkade i utlandet. Samtidigt har vi ett betydande elöverskott trots låga elpriser. För att vår kärnkraftsel ska kunna bidra till minskade koldioxidutsläpp krävs att de utsläppsskapande processerna kan bytas ut mot eldrivna motsvarigheter, att de tillhör samma ”energiekvation”. Tyvärr är det inte möjligt i den korta tidsrymd, ett par decennier, under vilket vi drastiskt måste trappa ner våra växthusgasutsläpp.
Elbilar kan vara en liten pusselbit, men har bland annat problemet att ett forcerat utbyte av fordonsparken skapar mycket stora utsläpp i tillverkningsledet. Elexport till utlandet kan också ge ett litet bidrag till minskade utsläpp i exempelvis Polen. Men investeringar i elproduktion i Sverige för användning utomlands kan på grund av överföringsförluster aldrig rättfärdigas före investeringar i de länder där efterfrågan finns.
I stället är det de gamla vanliga åtgärdsförslagen som den svenska vänstern bör leta strategier för att kunna genomföra: drastiskt minskad privatbilism, drastisk minskning av flygtrafiken, minskning av köttkonsumtionen och minskad privat varukonsumtion.
Vi kan utan försämrat klimatsamvete fortsätta kräva en successiv nedstängning av de svenska kärnkraftverken. Detta i takt med att vindkraft, solel och andra förnyelsebara elkraftskällor byggs ut, samt i takt med att befintliga reaktorer når slutet på sin livslängd.
Att ställa kritiken av den svenska kärnkraften i motsatsställning till klimatomställningen leder i mina ögon in miljödebatten inom vänstern på en återvändsgränd.