I tisdags hade vi det tvivelaktiga nöjet att fira en årsdag: Israels ockupation av Palestina. Det var 36 år sedan, i efterföljden av sexdagarskriget 1967, som Israel försatte 250 000 palestinier på flykt från Västbanken och Gaza. Bostadskvarter invid klagomuren i östra Jerusalem revs. Den militära offensiven 1967 resulterade i ett chocktillstånd för hela det palestinska samhället – inte bara för den oväntade aggressionen utan på grund av arabstaternas passivitet. Årsdagen påminner om en situation som forfarande präglar konflikten: Den aggressiva bosättningspolitiken fortsätter. FN fördömde Israel – då som nu – och utan resultat – då som nu.

En ny fredsprocess har inletts, framtvingad av nödvändigheten för USA att hitta allianspartners i mellanöstern. Vad den nya fredsplanen börjat ge för resultat kan du läsa om i detta nummer av Flamman. Israel skall avlägsna vägspärrar. Under pågående fredssamtal har dock antalet ökat. Israel annonserar storsint att släppa ett hundratal fångar, varav många redan avtjänat sina straff. Samtidigt arresteras några hundra nya. Israel drar tillbaka en tillfällig bosättning – och spränger 13 palestinska hus i luften. Fredssträvan från Israel är så kosmetisk att den kunde ha utvecklats av ett schweiziskt vitamininstitut.