Behnaz Aram och Parasto Backman kände sig länge ensamma i den svenska designvärlden. Nu har de startat podden Diaspora tales för att lyfta andra skapare med rötter i Mellanöstern. ”Diasporiska berättelser är en enorm styrka i vår bransch”, säger de.
Vi sitter i Parasto Backmans tuggummirosa ateljé. Överallt ligger travar med tjocka papper med perso/arabiska slingor och kraftfulla mönster i illorange, illrosa och illgrönt. Båda kvinnorna har svarta tröjor med poddens logga: tre liggande smala trianglar och två stående, tecknet för ”di” i fornpersisk kilskrift, omgivet av deras favoritfärger rosa och grönt.
– Tröjorna är vår merch!
Behnaz Aram och Parasto Backman är kreatörer och bästa vänner. Båda är etablerade entreprenörer i en av de tuffaste branscherna, mode och grafisk form. Men vägen dit var skakig.
– Jag var en av få med utomeuropeiska rötter som kom in på Beckmans, och undervisningen utgick uteslutande från en europeisk kanon, berättar Parasto Backman, formgivare, konstnär och lektor på Konstfack. Klaustrofobiskt!
I början av 2000-talet var miljön dominerande vit, minns hon, och att jobba med utomeuropeiska influenser i det konstnärliga arbetet var ovanligt. För Behnaz, som gick sin utbildning i London, var det lite tvärtom. Hon skrattar när hon minns vad hennes rektor sagt om varför de tagit in henne. Det var inte begåvningen, utan att rektorn trodde att Behnaz skulle vara en tillgång genom sina annorlunda rötter. Väl under utbildningen blev hennes fokus det klassiska hantverket snarare än extravagant design.
Parasto föddes i Linköping, och föräldrarna kom från Iran som gäststudenter. Men så bröt revolutionen ut och eftersom Parastos pappa var aktiv inom vänstern gick det inte att åka tillbaka. I Linköping var hon en av få med mörklockigt hår.
– Jag jobbade stenhårt på att inte prata farsi och på att smälta in. Sedan blev det precis tvärtom när jag blev äldre. Kamp låter alltid så dramatiskt, men lite så har det varit det.
Behnaz Aram är modedesigner och har märken som A Day’s March och & Other Stories bakom sig. Hon föddes i Baluchistan med en pappa som var vänsteraktiv.
– Så avslöjades han med att ha smugglat politisk litteratur.
Han hamnade i fängelse och familjen beslöt att fly, först till Pakistan. Där gick hon och syskonen i brittisk skola tills familjen fick flyktingstatus av FN och kunde välja mellan några länder som var beredda att ta emot dem.
– De valde Sverige på grund av Palme. Precis innan vi kom sköts han.
Behnaz ser sig som ”ofrivillig frivillig diaspora”.
– Diaspora låter lite som flykting, men det är inte samma sak.
I dag anser de att synen på mode och visuell kultur är betydligt öppnare för influenser med rötter bortom väst och Europa. Kreatörer med mellanösternbakgrund är betydligt vanligare än för ett kvarts sekel sedan, och det finns en enorm uppsjö av profilstarka kreatörer som deltar i att skapa nya ideal och framtida kulturarv.
Vad vill ni då med podden?
Parasto och Behnaz tittar på varandra och sedan på mig.
– Vi vill egentligen inte vara poddare.
Men det är ett bra medium för att få ut berättelserna, och inte bara de framgångsrika, menar de.
I premiärprogrammet hörs regissören Tarik Saleh, som ligger bakom Nile Hilton Hotel och boy from Heaven. Han berättar om hur han inte kom in på Konstfack: ”Helt ärligt, jag var medioker.” Han skrattar bullrigt när han berättar hur det slutade: ”Min typiskt egyptiska farsa fixade in mig på konstakademin i Alexandria i stället.” Hans konstnärliga bana utgår från erfarenheterna av att ha bott i två världar, och han beskriver hur det är att vara kompromisslös i en bransch och vilja berätta berättelser som inte alltid välkomnas.
Nästa gäst är filmmusikkompositören Karzan Mahmood, som även gjort poddens jingel. Sedan kommer en annan svensk filmregissör, Ali Abbasi, han som ligger bakom Holy Spider, en film om en seriemördare som härjade i den iranska staden Mashhad i början av 2000-talet. Bland de kommande gästerna finns också svensk-iraniern Ali Pirzadeh, hårstylist som gjort internationell karriär.
Parasto, som arbetar som lektor på Konstfack, kan se en tydlig skillnad på studenterna i dag jämfört med när hon själv utbildade sig.
– Influenser från andra delar av världen och en friare syn på uttryck har gynnat svensk design och speglar Sverige bättre.
