TEGUCIGALPA. Tre år efter att de regionala fackföreningsledarna Leonel Goyeneche (ledamot av Araucas LO-distrikt), Héctor Martínez (hälsovårdsfacket Anthoc) och Jorge Prieto (lantarbetarförbundet Anuc) mördades av den militärpatrull de nu fyra dömda tillhörde, skipas rättvisa. Det är, med tanke på den allmänna straffriheten för de nästan 3.000 mördade fackligt aktiva i Colombia, unikt. Men det har sina politiska orsaker.
Klockan halv sex på morgonen den 5 augusti 2004 knackade det på dörren hos Jorge Prieto. Hans fru, María Constanza Jaimes, berättade för åklagaren att hennes make yttrade: ”Armén är här.” De tre klädde på sig och gick ut med händerna över huvudet. Efter några minuter hörde María Constanza skott.
Armén har hela tiden hävdat att de tre dödades vid en militär sammandrabbning. Men åklagarnas detektiver slog på ett tidigt stadium fast att de tre var skjutna i ryggen med sju till elva skott var. Den regionale LO-ledaren Goyeneche hade skjutits på ett avstånd av 50 centimeter.
”Det är inte de vanliga skottskadorna som uppstår om det handlar om en militär konfrontation”, skrev åklagaren i sin rapport, som citerades i dagstidningen El Tiempo.
Åklagaren begärde också att militären skulle överlämna den videofilm som armén brukar göra vid liknande operationer och som kan klargöra omständigheterna vid operationen. Men åklagaren fick bara en diskett med ett par bilder som visade två av de tre offren med bar överkropp och pistoler i händerna med ansiktet mot marken, döda.
”Det existerar ohållbara motsägelser mellan det sagda (av de fyra militärerna) och de tekniska bevisen som, baserade på vittnesmål, bevisar att de tre fackföreningsledarna i Arauca (länet) blev massakrerade utan pardon” understryker den skriftliga domen.
Såväl vicepresident Santos som förre försvarsministern Alirio Uribe försvarade militären och anklagade de tre mördade för att ha tillhört gerillaorganisationen ELN.
Solidaritetens domar
Morden på de tre väckte stor uppmärksamhet i världen och framför allt inom den internationella fackliga rörelsen. Denna skyndade snabbt till undsättning för facket i Colombia och krävde att en internationell undersökningskommission skulle utreda omständigheterna kring mordet, vilket inte accepterades. Pressen från denna internationella rörelse har varit avgörande för opartiskheten i den tekniska förundersökningen som kom att ligga till grund för utgången i rättsprocessen mot de fyra dömda militärerna, menar colombianska bedömare.
2.500 offer
Men även den demokratiska majoriteten i USA-kongressen har haft betydelse för domarna. Demokraterna har hittills vägrat att ratificera ett frihandelsavtal (TLC) mellan Colombia och USA, med hänvisning till mordvågen mot facket i Colombia. De har anklagat regimen Alvaro Uribe för att delta i det smutsiga kriget mot facket som sedan 1991 har skördat nästan 2.500 offer. Garanterar inte regeringen säkerheten för facket så blir det heller inget TLC-avtal, har demokraterna understrukit. Därför ses nu de fyra dömda militärerna som det colombianska näringslivets ”offerlamm”, avsedda för att mildra och mjuka upp demokraternas benhårda motstånd mot att ratificera TLC-avtalet.
Detta är bakgrunden till att det har skipats rättvisa i ett fall som morden på de tre, offer för en statlig terrorism som nästan har likviderat den colombianska fackföreningsrörelsen rent fysiskt.
