Opinion 01 maj, 2020

50 vänsterhjältar – här är hela listan

I år uppmärksammar Flamman femtio rörelser, initiativ och grupper som gjort Sverige lite mer jämlikt. Här är hela listan – plus en intervju med årets förstaplats!

50 Radio Noden
Dagsfärsk digitalradiosatsning med en redan imponerande uppslutning som sänder live helaförsta maj. För nytt för en högre listplacering, men samtidigt alldeles för spännande för att ignoreras.

49 Folkets juristbyrå
Sveriges första byrå med fokus på hbtq-personer är inte ett tafatt rosa försök att tjäna pengar, utan ett genuint kunskapsunderbyggt engagemang.

48 Mint
Sveagalleriet har återuppstått som en ny konsthall med syfte att lyfta arbetarrörelsens (konstnärliga) historia. Ett rörande initiativ när konsten tycks bli allt mindre viktig för vänstern.

47 Ta tillbaka välfärden! 
Din dagliga påminnelse om vad mycket dumheter högern ställer till med. En virtuell plats att sucka frustrerat tillsammans på.

46 Antirasistiska akademin
Bekämpar rasismen i den väldigt vita värld som är universitet och högskolor.

45 Tornväktarna i Ystad
Efter 300 år bestämde sig Ystads kommun för att de tornväktare som varje natt blåser i sin kur från ett kyrkotorn inte längre skulle räknas som fast anställda. Tornväktarna svarade med att blåsa fel ton. Även på de minsta och märkligaste arbetsplatser förs kampen för rimlig villkor.

44 Planka 
Heder åt de som fortfarande har leder som klarar att forcera spärrar i lokaltrafiken utan att betala. Att kunna ta sig runt i staden där man bor ska inte vara förunnat de som har råd.

43 Terrafem 
Hjälper kvinnor och bekämpar könsmaktsordningen på över 60 olika språk.

42 Skydda skogen 
När ännu en nästan bortglömd skalbagge rödlistas är Skydda skogen först med att uppmärksamma det. De vet att ekologisk kollaps inte börjar med pandorna.

41 Revolutionär pride
När Ebba Busch går i prideparaden kan man behöva påminnas om att det inte alltid handlat om att sälja regnbågsfärgade prylar på Pressbyrån. Revolutionär pride fixar festen för de som minns att den började som ett upplopp.

40 Liv utan gränser
Afghanistan är inte säkert. Tvärtom – det är en av jordens farligaste platser. Liv utan gränser arbetar för de som svenska staten hotar med döden för att de föddes på fel plats.

39 Kallakprotesterna 
Svenska fjäll ska inte bli gruvor. I väntan på att det ska gå upp för regeringen håller protesterna mot gruvplanerna i Kallak stånd.

38 Hyresgästföreningen
Bekämpar en bostadsmarknadsutveckling där den lagstadgade rätten till känns allt mer avlägsen.

37 Nyhetsbyrån Järva
Om inte de stora tidningarna vill komma till Järva (om det inte brinner) så får Järva göra sin tidning själv. Lokal journalistik av, för och om lokalsamhället.

Suohpanterror. Foto: Carl-Johan Utsi

Suohpanterror. Foto: Carl-Johan Utsi

36 Suohpanterror
Kompromisslös konst för samiskt självstyre. För de som tröttnat på att be storsvensken om lov.

35 Folkrörelsejuristerna 
Ger juridiska råd utan att ta betalt och ser på så vis till att den juridiska kunskap som borde vara tillgänglig för alla når även sämre bemedlade.

34 SAC
Om storlek var allt skulle SAC vara ett av Sveriges ointressantaste fackförbund. Men så är det inte. I stället visar de att blockader och direkt aktion fortfarande fungerar – även i den svenska modellens Sverige.

33 Transportarbetarförbundet 
Efter en lite trög start har Transportarbetarförbundet gett sig på att rekrytera och organisera en av arbetsmarknadens mest förbisedda grupper: de som cyklar runt storstäder med rikare människors snabbmat.

32 Fältbiologerna
För att vara en förening med ”fält” i namnet verkar fältbiologerna ta omställningen till digital aktivism med bravur. Miljön, klimatet, planeten väntar inte på att karantänen ska lättas.

31 Stoppa marschen! 
Som ett irriterande gökur dyker det inför första maj varje år upp ett nytt nazistiskt projekt för att försöka provocera och kapitalisera på arbetarrörelsens dag. Lika säkert bildas också lokal
kedjor för att hindra dem. I år är det Uppsala och Stoppa marschen! som får säga ”nä, inte här heller”.

30 Välfärdsinitiativet
Nedskärningarna drabbar hela välfärden. Motståndet får inte fastna i en kamp om samma resurser mellan dess olika grenar. Välfärdsinitiativet arbetar för att ena de som vill välfärden väl mot de som hellre vill spara pengar.

29 Luleåbiennalen
Att man inte är Venedig betyder inte att man inte kan ha en biennal, eller att den inte kan vara en av årets konsthändelser. I Luleå tillåts konsten vara precis så politisk som den alltid har varit – även när etablissemanget låtsas annorlunda.

28 Svenska PEN
Tar kampen för inte bara för abstrakt yttrandefrihet utan också för de som förföljs, förtrycks eller mördas för att ha utnyttjat den. Ofta sätter det Svenska PEN i direkt konflikt med några av världens grymmaste regimer.

27 Ort till ort
Nätverket som samlar både hyresgäster, bostadslösa och alla de som i  bostadsbristens Stockholm har hamnat någonstans däremellan. Tillsammans tar de rätten till bostad på praktiskt allvar.

26 Hamnarbetarförbundet
Sveriges stridbaraste fackförbund har numera kollektivavtal. Det verkar inte betyda att de är nöjda.

25 Palestinsk sittstrejk
Trots återkommande bombningar, brist på mediciner och en djup och utbredd fattigdom anser Migrationsverket att Gazaremsan är tillräckligt säkert att skicka människor till. I början på januari inledde palestinier en sittstrejk i Göteborg för att protestera mot en allt hårdare, och allt mer uppenbart orimlig svensk migrationspolitik.

24 Rojavakommitteerna
Det fanns ett kort nyhetsfönster när omvärlden brydde sig om Rojava. Det verkar ha stängts. Men Rojavakommitteerna håller fortfarande öppet och fortsätter informera om och agitera för kurdernas sak.

23 Brandmännen i Hallen
När ledningen ville flytta släckbilen från jämtländska Hallens brandstation till en större ort sade samtliga 15 deltidsbrandmän upp sig. Därmed vägrade de delta i den central­isering som utarmar stora delar av Sverige.

22 Brands bild­redaktion
Med bara fyra färger och nästan inga pengar gör Brands bildredaktion sveriges (näst) snyggaste vänstertidning.

21 Kommunal
LO:s största förbund går sin egen väg. Kommunals ställer de egna medlemmarna före samordningen och Stefan Löfven. Uppfriskande. Särskilt under pandemin har Kommunal tagit strid för rätten till rätt skyddsutrustning.

20 Stormens utveckling
Aftonbladet Kulturs podd som folkbildar, hånar och får oss att skratta och fundera. Lurar killar att ta del av samhällskritik och klimatpanik.

19 De coronafrivilliga
När sjukvården går på knäna ställer tusentals människor upp genom att sy skyddskläder eller återvända till arbetet trots att de egentligen gått i pension. Solidaritet i praktiken.

18 Socialdemokrater för tro och solidaritet
Det av Socialdemokraternas fem sidoförbund som fortsätter utgöra partiets moraliska ryggrad. Lyfter dagsaktuella krav om amnesti när alla andra verkar glömt frågan.

17 Centrum för marxistiska samhälls­studier
Arbetar för att vi andra ska få lära oss något. Inte bara genom att läsa Kapitalet, utan också genom att hålla Marx idéer levande i en samtid stadd i ständig förändring.

16 Ett öppnare Kronoparken
Föreningen som hjälper nyanlända kvinnor och ungdomar med sexualupplysning och svarar på frågor om hälsa och samlevnad i Karlstad. Drivs av folkbildaren Noorihe Halimi som också tilldelades årets Ottarpris.

15 Förskoleupproret (#pressatläge)
Förskoleupproret har kämpat för en bättre arbetsmiljö för förskoleanställda sedan 2014. Kraven är rimliga – mindre barngrupper och anständiga arbetsförhållanden. Motståndet mot dem är orimligt – deltagare har förbjudit att bära t-shirts med sloganen på jobbet.

14 Ensam­kommandes förbund
Föreningen som sedan starten 2013 med bravur gjort livet lite lättare för nyanlända och ensamkommande unga. När regeringen tar andrum så organiserar EF samtalsgrupper, föreläsningar och aktiviteter – förutom otaliga demonstrationer och manifestationer för bättre levnadsvillkor för människor på flykt – i femton kommuner i landet.

13 Rädda arbetarrörelsens arkiv och bibliotek
Vad är arbetarrörelsen utan sin historia? Uppropet Rädda AMAB har samlat tusentals namnunderskrifter för att rädda ett litet livsviktigt bibliotek.

12 Bostadsvrålet
Att den förda bostadspolitiken ger upphov till ett vrålande är inte mer än berättigat. Bostad är ju, som det så fint heter, en illa efterlevd mänsklig rättighet. Nationella plattformen Bostadsvrålet utgår också från just det och bjuder in internationella forskare och aktivister till sitt årliga forum.

11 Folk mot fossilgas
Mot Fossilgas-terminalen i Göteborg samlades en proteströrelse med både pensionärer och praktiserande primitivister. Bredden gav namnet rätt.

10 Strike back försvara strejkrätten
LO och Svenskt Näringsliv inskränker strejk­rätten tillsammans, under hot från den social­demokratiska regeringen. Protesterna lyckas inte stoppa förslaget, men visar med all önskvärd tydlighet vad vanligt folk tycker om det.

9 #ALltserfintut och #BBkrisen
Dessvärre är det ingen nyhet att många som föder barn går från BB med ett trauma för livet. Risken är dessutom hög att man får med sig bestående fysiska men och skador. Så väl #alltserfintut som #BBkrisen har samlat historier om konsekvenserna av en resursbrist som aldrig tycks tas på allvar.

I januari vann Girjas sameby tvisten mot staten då Högsta domstolen gav samebyn upplåtelserätt till småviltsjakt och fiske i området. Foto: Anders Wiklund/TT

I januari vann Girjas sameby tvisten mot staten då Högsta domstolen gav samebyn upplåtelserätt till småviltsjakt och fiske i området. Foto: Anders Wiklund/TT

8 Girjas sameby
Efter år av rättslig kamp vann Girjas sameby mot staten. Därmed förändrade de inte bara förutsättningarna för sina egna egna medlemmar, utan också möjligheterna till rättvisa för urfolk i hela Sverige.

7 Fridays for future
Får inte samlas längre, men fortsätter samla stöd för klimatkampen. Rörelsen har under året blivit så mycket mer än Gretas gäng: en uppmaning, en tradition, en folkrörelse.

6 BB-Sollefteå-ockupationen
Efter tre års ockupation av entrén till sjukhuset syns fortfarande inga tecken på utmattning. Så länge kvinnor tvingas föda i bilar kommer ockupanterna fortsätta göra regionledning och medborgare medvetna om vad en nedlagd förlossningsavdelning innebär.

5 Livsmedels­­­arbetare för solidaritet
Att organisera den svenska rödvinsvänstern mot de bedrövliga arbetsvillkor som präglar vissa av Systembolagets sydafrikanska producenter är kanske inte det lättaste. Men Livs fackklubb på Orkla foods i Örebro har genom sitt solidaritetsarbete med det sydafrikanska facket CSAAWU tydligt visat vart det fackliga solidaritetsskåpet ska stå.

4 Näthatsgranskaren
Länge såg det ut som att det gick att begå hatbrott på nätet utan att rättsväsendet kunde lyfta ett finger. Näthatsgranskaren har bevisat hur fel det var. Bland annat satte de dit administratören för Facebookgruppen ”Stå upp för Sverige”, som dömdes för att inte tagit bort rasistiska kommentarer.

Åsa Plesner och Marcus Larsson från Tankesmedjan Balans. Foto: Stefan Jensen

Åsa Plesner och Marcus Larsson från Tankesmedjan Balans. Foto: Stefan Jensen

3 Tankesmedjan Balans
Har gjort mer för att undersöka underfinansieringen av välfärden än något parti. Kom under 2019 ut med boken De effektiva som beskriver hur nästintill alla kommuner och regioner fattar beslut om effektiviseringar i kommunal verksamhet för att få ekonomin att gå ihop och hur samma krav gör att de anställda går sönder.

2 Gigwatch
Mot ett av de allvarligaste hoten mot ett uthärdligt arbetsliv – gigjobben – står en liten grupp aktivister. Genom att bekämpa de värsta exploatörerna på deras egen hemmaplan har Gigwatch med okonventionella metoder och mod stoppat eller sänkt flera initiativ som aldrig borde sett dagens ljus.

Undersköterskeupproret är årets flamma. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Undersköterskeupproret är årets flamma.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

1 Undersköterskeupproret
För enveten och landsomfattande kamp för undersköterskornas villkor, som under coronapandemin blir än mer för samhället livsviktiga, utses Undersköterskeupproret till årets flamma.

Läs Flammans intervju med Undersköterskeupprorets Marie Wiberg här!

 

Inrikes 24 februari, 2026

Leninland vandaliserat av nazistiska Aktivklubb: ”Hot mot det fria ordet”

Foto: Anders Wiklund/TT, Gustaf Erling

Leninland i Varberg vandaliserades nyligen med vitmaktbudskap från våldsamma Aktivklubb Sverige. ”Jag betraktar dem inte som farliga för mig”, säger den socialistiska hotellentreprenören Lasse Diding till Flamman.

På måndagsmorgonen möttes Gustaf Erling, föreståndare vid Leninland, av att ingången till stipendieboendet i Varberg vandaliserats. Leninland beskrivs av ägaren Lasse Diding som en ”kulturell frizon för skribenter med hjärtat till vänster”, och erbjuder stipendier för författare och journalister.

Två klistermärken med budskapet ”svenskar är vita” satt uppklistrade på informationsskylten utanför, och masker med den sovjetiska ledaren Vladimir Lenins ansikte hade rivits ut på gatan från Leninlands ”presentskåp”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 24 februari, 2026

Ryska exilprofessorn: ”Landet närmar sig bristningsgränsen”

Den ryska exilförfattaren Alexander Etkind förutspår att Ryssland, på grund av landets invasion av Ukraina, närmar sig en ekonomisk härdsmälta. Foto: Mikhail Tolmachev, Sergei Grits/AP/TT, AP, Adobe stock.

Den exilryske professorn och författaren till ”Rysslands krig mot moderniteten” Alexander Etkind ser Kiruna kollapsa under sin egen girighet. För honom är parallellerna till Rysslands krig uppenbara.

Han ser ut som en typisk rysk intellektuell i sin generation, men hans sobra promenadskor och rock står i bjärt kontrast mot miljön vi befinner oss i: ett rengärde i Gabna sameby i närheten av Abisko.

Det är minus 25 grader och marken är täckt av flera decimeter nyfallen snö. Alexander Etkind, författaren till böcker som Alexey Navalny: A hero of the new time, Rethinking the Gulag och Nature’s evil: a cultural history of natural resources är här för att föreläsa om råvarornas politiska roll vid Kin museum. Han har under sitt forskarliv argumenterat för att roten till samhällskollaps och slitningar mellan folk ligger i den ständiga rovdriften på naturresurser, från Romarriket till Gulag och kriget i Ukraina. Ändå verkar inget ha gjort honom beredd på mötet med naturens krafter just på en sådan verklig konfliktyta där rennäring, miljölagar, prospekterande gruvbolag och valrörelse möts på en och samma plats.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 24 februari, 2026

Sossarnas stramhet stryper Sverige

Med sin strama politik inom både ekonomi och migration finns det inte mycket som skiljer Magdalena Andersson från Elisabeth Svantesson. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Magdalena Andersson vill matcha högern i migrationen för att kunna satsa på välfärden. Men när man samtidigt vill strama åt ekonomin är frågan vad som skiljer dem från ett nyliberalt högerparti – annat än nostalgiska typsnitt och fraser.

”Jag har väl varit lite besviken, på något sätt.”

Så sammanfattade den utvisningshotade SSU-ordföranden Afnan Agha hur det känns att kampanja för ett parti som inte tar strid för hennes sak. I en uppföljande intervju med Dagens Nyheter tydliggjorde Magdalena Andersson att man visserligen vill pausa vågen av utvisningar enligt den lag som Socialdemokraterna varit med att driva igenom. Men att S är landets största parti och att politiken därmed är populär: ”Att stram migration behövs är fast förankrat.”

Det är troligen sant. Det märks inte bara på S starka opinionssiffror, utan även på en Yougov-enkät från i höstas som visar att tre av fyra svenskar anser att invandringen har varit för hög de senaste tio åren.

Här kan man invända att ett statsbärande parti ska leda snarare än följa opinionen. Med tanke på att politiker från vänster till höger så sällan pratar gott om invandrare finns det inga motröster. Som Max Jerneck skrev i Flamman häromveckan spelar denna triangulering dessutom Sverigedemokraterna i händerna, som därmed kan lägga ännu mer radikala förslag, som att möjliggöra att riva upp permanenta uppehållstillstånd.

Men här finns också ett annat problem.

Hela den här följa John-leken med SD bygger på en tydlig logik: matcha högern om migration och kriminalpolitik, för att föra en offensiv ekonomisk vänsterpolitik. De två linjerna dominerade förra årets kongress, och slogs fast i Socialdemokraternas valmanifest:

”Socialdemokraterna har gjort läxan. Vi har förändrats och gått tillbaka till våra rötter. Vår uppgift är att förbättra vardagen för hårt arbetande människor och stärka samhällsgemenskapen. Så att Sverige blir mer som Sverige.”

Det låter ju toppen.

Problemet är att Magdalena Andersson är lika stram när det gäller ekonomin. När Elisabeth Svantesson nyligen gick ut med att reformutrymmet var slut för nästa mandatperiod – ett utspel designat för att vrida ned väljarnas förväntningar på ett regeringsskifte – fick hon oväntat eldunderstöd från vänster.

Andersson hade kunnat kritisera regeringen för att sprida skrämselpropaganda. I stället anklagar hon dem för att ha ”slarvat bort alla pengarna – igen”. I sociala medier skriver hon att ”SD och regeringen har tömt ladorna och reformutrymmet för hela nästa mandatperiod är i princip slut.” 

Samtidigt planerar partiet knappt att återinföra några skatter, eller att finansiera satsningar med lån. I stället upprepas ord som budgetdisciplin och ansvarstagande – samma språk som präglade finansdepartementet under Anders Borg: ”Jag har städat upp svensk ekonomi förr och jag är beredd att göra det igen.”

Så hur är det tänkt att man ska infria vallöftet om att ”göra Sverige starkt igen” och ”en stark välfärd”? Hur ska man ha råd med ”investeringar, nya jobb i välfärden och omfattande utbildningssatsningar” för att ”bekämpa massarbetslösheten”?

Det är Socialdemokraternas politik som är oansvarig.

I ett läge där vi har en av Europas lägsta statsskulder, och stora hål i allt från järnväg till sjukvård, är det knappast ansvarsfullt att kritisera regeringen med högerargument om oansvariga statsfinanser.

Läs mer

Jag tvivlar inte på att Socialdemokraterna kan vinna valet på sin kombination av thatcherdoftande finanspolitik kombinerat med rekordtuffa tag – kombinerat med nostalgiska floskler och typsnitt från folkhemseran.

Frågan är varför man ska orka hoppas på det.

Det som byggde Sverige starkt var knappast klagomål över att högern tömt ladorna. Det var att bygga nya lador. 

Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 21 februari, 2026

Rojava: Hopp är inte bara optimism, utan kollektiv handling 

Rojava var ett radikal-demokratiskt experiment, menar skribenten. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Revolutionen är inte ett löfte som infrias vid historiens slut. Den uppstår i ögonblick av kris, när människor tvingas handla. Filosofen Ernst Bloch beskrev hoppet inte som en känsla riktad mot framtiden, utan som en kraft som verkar i nuet. Hopp är inte passiv förväntan – det är kollektiv handling.

Rojava i nordöstra Syrien är ett av de tydligaste exemplen. Mitt i krig, regionala maktspel och ekonomisk isolering, har människor under mer än ett decennium försökt att bygga något annat: ett självstyre baserat på direktdemokrati, kvinnors frigörelse och samexistens mellan etniska och religiösa grupper.

Projektet föddes inte ur stabilitet, utan ur sammanbrott. När den syriska staten drog sig tillbaka 2012 fylldes tomrummet inte bara av miliser utan också av lokala råd, kooperativ och självorganisering. Det var ett experiment – bräckligt, motsägelsefullt, men verkligt.

Rojava utmanar idén att Mellanöstern är dömt till permanent despotism.

I dag står Rojava återigen under hårt tryck. Islamistiska väpnade grupper och regionala maktintressen hotar den politiska och sociala struktur som byggts upp. Samtidigt används ekonomisk blockad och diplomatiskt utanförskap som verktyg för att försvaga projektet.

Frågan är dock större än regionens gränser. Den handlar om huruvida radikaldemokratiska alternativ överhuvudtaget kan överleva i en värld där auktoritär nationalism och cynisk realpolitik dominerar.

Walter Benjamin skrev att historien ”blixtrar till i ett faromoment”. I sådana ögonblick blir det förflutna en källa till politisk energi. För det kurdiska folket är detta minne närvarande – från Mahabadrepubliken 1946 till årtionden av organisering och motstånd. Det kollektiva minnet fungerar inte som romantisering, utan som en påminnelse om att kamp är möjlig även under svåra villkor.

En avgörande dimension av Rojavas projekt är kvinnorörelsens centrala roll. Genom principen om delat ledarskap, kvinnokooperativ och självförsvarsenheter, har patriarkala strukturer utmanats i praktiken. I en region där kvinnors rättigheter systematiskt begränsats har detta haft djup symbolisk och materiell betydelse. Det betyder inte att motsättningar saknas. Inget samhällsprojekt som formas under krig är fritt från problem. Men det som gör Rojava relevant är just försöket att institutionalisera jämlikhet och folkligt deltagande under extrem press.

Det är också därför projektet väcker starka reaktioner. Att slå mot Rojava är inte enbart en militär strategi; det är ett sätt att signalera att alternativa samhällsmodeller inte ska tillåtas. Rädsla och instabilitet används som politiska verktyg. Men historien visar att repression inte automatiskt leder till nederlag. Ofta fördjupar den organiseringen. Motståndets platser – från Kobanê till mindre byar i regionen – är inte bara militära frontlinjer, utan också rum där nya sociala relationer formas.

Den internationella solidariteten är en del av detta. När människor i Stockholm, Berlin eller Paris demonstrerar till stöd för Rojava handlar det inte bara om geopolitik. Det handlar om en principiell fråga: kan demokrati reduceras till nationella institutioner, eller måste den också förstås som en levande, social praktik?

Läs mer

I en tid då den europeiska högern stärker sina positioner och auktoritära ledare normaliseras blir frågan akut. Rojava utmanar idén att Mellanöstern är dömt till permanent despotism. Samtidigt utmanar det Europa genom att visa att demokrati inte nödvändigtvis är beroende av nationalstatens traditionella form. Bloch talade om det ”ännu-icke-varande” – det som ännu inte blivit verklighet men som redan existerar som möjlighet i människors handlingar. Rojava kan förstås som ett sådant försök.

Att försvara revolutionens landvinningar handlar därför inte enbart om territorium. Det handlar om att försvara möjligheten att experimentera med demokrati underifrån. Det handlar om att hävda att människor, även i krigets skugga, kan forma sina egna liv.

Oavsett hur framtiden ser ut, har Rojava redan lämnat ett avtryck i den politiska fantasin. Det har visat att alternativ inte bara är teoretiska konstruktioner, utan kan ta konkret form.

Och kanske är det just detta som gör hoppet farligt för makten: att det inte väntar – utan handlar.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 21 februari, 2026

Äventyret pratas bort när ”Moby Dick” görs till feminism

Klassikern ”Moby Dick” är ramberättelsen i Xiaolu Guos politiskt uppdaterade äventyrsbok.

Succéförfattaren Xiaolu Guos nya omtolkning av "Moby Dick" är upplagd för ett maffigt äventyr. Ellika Lagerlöf imponeras av språkkänsla och tempo – men önskar att författaren vågat släppa taget om läsarens hand.

Det krävs en del författarkött på benen för att våga sig på en parafras på Herman Melvilles Moby Dick (1851). Den internationellt uppmärksammade kinesisk-brittiska författaren och filmskaparen Xiaolu Guo borde dock vara den rätta. Kultförfattaren Ursula Le Guin har skrivit uppskattande om hennes A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers, och i hemlandet har hon utsetts till en av decenniets viktigaste litterära röster.

Call me Ishmaelle (Vintage, 2025) utspelar sig under samma historiska epok som Melvilles roman, och ligger nära originalet. Genom att redan i titeln använda sig av dess välkända öppningsfras – ”kalla mig Ismael” – vänder hon med feminiseringen av namnet på könsordningen. I Guos version är det den unga kvinnan Ishmaelle som beslutar sig för att lämna den brittiska kustby där hon vuxit upp. Genom att klä ut sig till man och ta sig namnet Ishmael korsar hon Atlanten och kastas in i en kedja av händelser som för henne ombord som valjägare på skeppet Nimrod. Under den halvgalna kaptenens ledning ska de leta upp den vita val som en gång tog hans ena ben.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 21 februari, 2026

Därför finns det inga palestinska astronauter

Larissa Sansours verk är en fantasi över en möjlig flykt bort. Bild: Larissa Sansour, ”A space exodus”, 2009.

En palestinsk månlandning, en tvåstatslösning i parallella dimensioner och olympiska spel i Gaza City. När Israels ockupationspolitik blir allt mer brutal, vänder sig den palestinska konsten till sci-fi för att föreställa sig det obegripliga.

En astronaut tar några stapplande steg ut på månens yta och placerar en flagga i det grå dammet. Scenen som spelas upp på den lilla tv-apparaten är välbekant – med undantag för en detalj. Det är inte USA:s flagga som sticks ned i det öde landskapet, utan den palestinska i grönt, rött, vitt och svart. 

Jag befinner mig i ett snötäckt Köpenhamn för att se den dansk-palestinska konstnären Larissa Sansours utställning These moments will disappear too på Charlottenborgs konsthall. Filmen med månlandningen, ”A space exodus”, inleder utställningen som rymmer ett flertal videoverk och några skulpturer. Förutom att imitera Neil Armstrongs lilla steg för människan, refererar kortfilmen vagt till soundtracket till science fiction-eposet 2001 – A space odyssey.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 februari, 2026

Fem svenskar som träffade Åkesson – och spred judehat

Foto: Johan Nilsson/TT, Roger Vikström/TT, Sören Andersson/Scanpix, Henrik Montgomery/TT, Jens Christian/Expressen/TT, Robert Eklund/ TT (montage).

Jimmie Åkesson hävdar att han aldrig stött på en svensk antisemit. Flamman granskar påståendet – och hittar minst fem som stått Åkesson nära och uttryckt hat mot judar.

”Jag har aldrig någonsin stött på en vanlig svensk som är antisemit.”

Det sade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson till Dagens Nyheter i januari, efter den konferens mot antisemitism i Israel där han var en av huvudtalarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 februari, 2026

Har rättvisa blivit en klassfråga?

Rättvisesymbolen moder Justitia utanför Stockholms tingsrätt. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Lagen är lika inför alla – men den praktiska tillgången till rättvisa är ojämnt fördelad. Det menar Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet. som pekar på flera reformer under 2000-talet. Är det svårare att få juridisk upprättelse om du är fattig?

Från stämningar till skadestånd – rättvisa kostar pengar. Mer pengar än vad en normal privatekonomi vanligtvis kan täcka, enligt juridikprofessorn Mårten Schultz. Han anser att förmögna människor och staten har större möjlighet att hävda sin rätt än andra.

Klyftorna har dessutom förstärkts det senaste decenniet. För tio år sedan höjdes till exempel ansökningsavgiften för att stämma någon i tingsrätten. För ett förenklat tvistemål, ett småmål, fördubblades avgiften från 450 till 900 kronor. Avgiften för vanliga tvistemål höjdes till 2 800 kronor. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 20 februari, 2026

Rebecca Gonzalez Leon: Solidaritet är inte en semester

Bensinbristen på Kuba börjar göra sig kännbar. Foto: Ramon Espinosa/AP.

USA:s blockad kväver Kuba, men det gör också diktaturen och den ekonomiska eliten. Att resa dit för att ”stötta” regeringen riskerar att legitimera dem som redan styr – medan folket betalar priset.

Förra veckan samlades jag och några andra för att läsa den postkoloniala tänkaren Frantz Fanons stridsskrift Jordens fördömda, där han finner ett släktskap mellan proletariatets kamp och det koloniala förtrycket. 

En av cirkeldeltagarna nämnde att han behövde gå tidigt för att hinna med ett plan till Kuba dagen därpå. Hela rummet sken upp av att höra att en kamrat snart skulle besöka det heliga landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 19 februari, 2026

EU granskar lågprisjätten Shein

Shein har länge kritiserats för inhumana arbetsförhållanden och uppmuntring av överkonsumtion. Foto: Aurelien Morissard /AP/TT

EU-kommissionen inleder en granskning av lågprisjätten Shein. Kommissionen kommer utreda försäljningen av bland annat barnliknande sexdockor och ”spelifieringen” av plattformen.

I tisdags meddelade Europeiska kommissionen i ett pressmeddelande att de inleder en formell utredning av den kinesiska modejätten Shein. Lågprisplattformen misstänks bryta mot delar av Digital Service Act, DSA, ett europeiskt regelverk för nätplattformar:

– Efter tre begäranden om information som kommissionen skickat till Shein misstänker kommissionen att Shein möjligtvis inte följer DSA, säger EU-kommissionens talesperson Thomas Regnier till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)