Självklart har mobil och internet haft stor betydelse för oppositionsarbetet i Iran, menar Simin Chaichi.
– Definitivt. Utan sådan teknik skulle jag inte kunna vara här idag.
Vi sitter på ett svenskt fik och äter persiska bakelser. Jag dricker kaffe, hon dricker te. Hon är på besök från Kurdistan och hemstaden Sanandaj.
Simin Chaichi är kurdisk författare och poet. Dessutom är hon ordförande för kurdiska kvinnors avdelning av PEN-klubben. Det finns några kodord som hon inte vill att jag skriver ut i tidningen – det är för farligt.

Kamp för sin existens
Kvinnorörelsen är stark i Iran. Det beror på att kvinnorna måste föra en dubbel kamp, menar Sinin Chaichi.
– Det är sant att kvinnorörelsen är den starkaste oppositionsrörelsen. Den har alltid varit stark, även före revolutionen. Varje dag för vi en kamp mot tvånget att bära slöja och för vår egen existens.
– Arbetarrörelsen har blivit allt starkare, särskilt senaste året. Det beror på att vi har hög arbetslöshet och inflation. Men kvinnors kamp är mycket bredare, då hela samhället, alla lagar och hela rättssystemet, är kvinnofientligt och bygger på religion. Därför måste vi kämpa varje sekund.
Alla delar av oppositionen för en kamp mot ett gemensamt mål, påpekar Simin Chaichi – kvinnor, studenter och arbetare. Men kvinnorörelsen dras med problemet att den är mer splittrad.
– Arbetare i olika städer kan samverka sinsemellan. Männen har möjlighet att samlas i till exempel fackklubbar. Bland kvinnorna kan de intellektuella föra sin talan genom pennan, men det är svårt att nå ut till massorna. Vi har inte den positionen att vi kan nå ut.

Stöd utifrån enormt viktigt
Det internationella stödet har enorm betydelse, menar Simin Chaichi.
– Uttalanden och påtryckningar, mot massgripanden och mot stening av kvinnor, stöd för politiska fångar, allt sådant fungerar som ett säkerhetsbälte som ger oss trygghet och skyddar de kämpande. Regimen blir rädd. Jag hoppas att det kommer ännu mer av sådant. Det ger resultat!
Den nya tekniken, som gjort kontakter med omvärlden lättare, har också varit ett stöd men dessutom gett impulser utifrån.
– Det har givit ett erfarenhetsutbyte och också påverkat vårt sätt att tänka. Förut hade vi bara telefon. Nu har vi SMS, internet, tv, fax och så vidare. De styrande kan inte stoppa allt detta. Det är lättare att komma undan kontroll.
Detta är under förutsättning att man inte är ansluten till något politiskt parti, menar Simin Chaichi. Hon, som arbetar med kultur och med sociala frågor, använder de områdena som plattform.
– Alla hittar sitt eget sätt att nå ut.
Simin Chaichi försörjer och tar hand om fem barn och en handikappad bror. Livet är svårt, bland annat på grund av landets urusla ekonomi, och på grund av det hot som alltid finns från regimen. I grannlandet Irak fanns, särskilt bland kurder, en förhoppning om att USA skulle kunna befria från förtryck. Idag verkar USA kasta sina blickar mot Iran.
– USA:s roll i Irak är ingenting positivt för någon. Det är en mycket stor erfarenhet vi gjort. Många hoppades förut på USA. Idag går det knappt att hitta någon som har en sådan dröm. Hur skulle USA lyckas? Kvinnorna skulle befrias. Men kvinnors situation i Irak har gått helt tillbaka.
– Kvinnokampen går framåt, både i Sverige och internationellt, precis som i Iran. Det skulle vara ännu bättre för oss om vi hade ännu mer kontakter och stöd utifrån. Det är det vi behöver.