TEGUCIGALPA. Med sig från Colombia tog företaget nästan lika mycket, det vill säga 25 miljoner dollar i ren vinst. Totalt tjänade bolaget närmare 50 miljoner dollar mellan den 10 september 2001, då paramilitära AUC förklarades som ”terroristorganisation” och september 2004, då betalningarna upphörde.
Dessa Phyrrusböter retar upp till och med de mest proamerikanska colombianerna. Den colombianska regeringens ställer vaga krav på utlämning, av de tio i domslutet icke namngivna Chiquitadirektörerna i USA – de som var de ansvariga för den medvetna finansieringen av mördarna av fackföreningsledare och vänstermänniskor. Men det var inte bara Chiquita som finansierade AUC, utan även colombianska bananbolag.

Tusentals mord
I bananregionen Urabá, som politiskt dominerades av vänstern i kommunistpartiet och Union Patriotica som hade sju av de elva borgmästarposterna fram till 1994, opererade sju bananbolag. Fyra var colombianska, Uniban, Banacol, Sunisa och Bagatela och tre var från USA, Proban (Dole), Conserva (Del Monte) och Banadex (Chiquita). År 2005 tog Banacol över Chiquitas produktionsanläggningar, när det senare lämnade Colombia.
I de förhör som har genomförts av paramilitära ledare i hägnet av lagen ”Fred och rättvisa”, som Amnesty International anser vara en lag för straffrihet, har dessa erkänt tusentals mord och massakrer. Till dags dato har 80.000 anhöriga till offren krävt rättvisa och reparation.

Täckmantel
Den paramilitäre ledaren ”El Alemán”, som kontrollerade Urabá i allians med den 17:e armébataljonen, erkände i förhör att alla bananbolag i Urabá betalade till AUC, via Convivir Papagayo, ett bulvanbolag för AUC inom den privata säkerhetsbranschen. Det bildades 1997, det år som Chiquita erkänner att det inledde betalningarna till AUC. Convivir var också en skapelse av dåtidens länsguvernör, Alvaro Uribe Vélez, dagens president i Colombia. Dessa nätverk av Convivir hade den lokala armébataljonen som huvudman, men var en täckmantel för de paramilitära grupperna som legaliserades via Convivir, tills dessa förbjöds av Författningsdomstolen 1998.
Bananbolagen betalade tre cent per exporterad bananlåda. Mellan åren 1997-2004 exporterades 472 miljoner lådor vilket betyder en betalning till paramilitärerna på 13,6 miljoner dollar, nästan 100 miljoner svenska kronor. Enligt Cecilia López, krönikör på dagstidningen El Tiempo, hade Chiquita 17 procent av de exporterade bananlådorna vilket skulle betyda en betalning till AUC på 2,3 och inte 1,7 miljoner dollar som det har erkänt.
Men varför går inte den colombianska regeringen till botten med sina egna företagare som paramilitärerna påstår har betalat lika mycket eller mer än Chiquita?
”Som i andra fall”, skriver López, ”handlar det om en suspekt undanmanöver eftersom det är vänner och samarbetsmän till president Uribe som är de inblandade. Nicolas Echavarría, som exporterar bananer för Del Monte, står för åtta procent av exporten från Urabá. Han var Colombias och Uribes ambassadör inför EU och utpekad som högra handen för den paramilitäre chefen i Urabá, alias ’Pedro’, eller Emilio Hazbún som är hans riktiga namn.”

Pengarna till USA
Chiquita hävdar att det betalade för att skydda sina anställda. Men under samma tid, säger USA-advokaten Paul Wolff, som i Urabá företräder 140 anhöriga till offren för Chiquitas ”väktare”, mördades i Urabá fyratusen människor i en region med 256.000 invånare under tiden som Chiquita betalade AUC.
Vad skulle ha hänt om ett colombiansk företag anlitade en talibangrupp på USA-territorium med argumentet att ”det var för att skydda våra anställda”?
De 25 miljoner dollarna, då? Ja, de går in i USA:s skattkista och tillbaka till kriget i Colombia.