Det är den 27 januari 1977, en varm sommardag när 17-åriga flickan Dagmar Hagelin ska besöka en väninna i västra Buenos Aires. I stället möts hon av militärer på kidnappingsuppdrag. Dagmar försöker fly men skjuts ned av den senare ökände militären Alfredo Astiz, även känd som ”den blonda dödsängeln”.
I bakluckan på en taxibil förs hon skadad till ett tortyrcenter, för att aldrig mer återfinnas.
Under den argentinska militärjuntans år vid makten uppskattas upp till 30 000 människor ha försvunnit, varav många mördades. Dagmar Hagelin var ett av dem, och fallet blev mycket uppmärksammat både i Sverige och internationellt. USA:s dåvarande president Jimmy Carter och påven krävde hennes frisläppande, utan resultat.
Att regeringen tillåter det här är skrämmande. Är det här steg ett, att de blir frisläppta sedan?
Först 2017, 40 år efter försvinnandet, kom domarna för brotten mot Dagmar. Processen kallades ”Megacausa” och anses vara den största rättsprocessen i Argentinas historia. Åtalen gällde brott mot mänskligheten mot 789 offer på ESMA, den marintekniska högskolan som under militärdiktaturen fungerade som tortyrcenter.
29 av dem dömdes till livstids fängelse. 19 dömdes till straff på mellan 8 och 25 års fängelse. Sex friades. Elva avled under processen.
Av de livstidsdömda är flera inblandade i kidnappningen och försvinnandet av Dagmar Hagelin. En av dem är Alfredo Astiz, mannen som enligt ögonvittnen först sköt henne, innan han tillsammans med andra militärer kidnappade den skadade Dagmar. Nu flyttas han tillsammans med 18 andra dömda för brott mot mänskligheten till ett ”VIP”-fängelse med bekvämligheter.
Enheten 34 på Campo de Mayo, dit militärerna nu förflyttats, är tidigare uppmärksammat för sina tennisbanor, teaterklasser, filosofikurser, filmdebattcirklar, stretchingworkshops. Där finns individuella celler med tv och kylskåp.
Jonathan Hagelin är bror till Dagmar och han reagerar starkt på nyheten om vad som hänt.
– Att vi aldrig får tillbaka Dagmars kvarlevor har vi förstått, fastän vi innerst inne hoppades på det. Men när domarna kom trodde vi att vi i alla fall skulle få den rättvisan, säger han till Flamman, och fortsätter:
– Att regeringen tillåter det här är skrämmande. Är det här steg ett, att de blir frisläppta sedan? Det vore ett slag mot folket.
Förflyttningen kom till på en begäran i april av den federala fängelsemyndigheten SPF, som faller under säkerhetsminister Patricia Bullrichs ansvar. SPF uppgav att förflyttningen skedde på grund av överbeläggning i federala fängelser och att platserna där behövs för frihetsberövade kvinnor.
Men människorättsorganisationer fördömer förflyttningen av ex-militärerna, och man oroas över att regeringen under president Javier Milei visar tendenser på att vilja benåda de män som torterat och mördat tusentals människor och aldrig visat någon ånger.
Läs mer
Förra året fick de dömda militärerna nämligen också besök av parlamentsledamöter ur Mileis styrande parti La Libertad Avanza, ett besök som väckte efter att chattmeddelanden läckt ut och ett gruppfotografi på ledamöterna tillsammans med de dömda mördarna spreds i media.
Enligt Jonathan Hagelin var familjen då i kontakt med svenska ambassaden i Argentina, för att man önskade att Sverige skulle framföra en protest, men enligt Hagelin fick man aldrig någon återkoppling.
Sveriges ambassadör i Argentina, Torsten Ericsson, svarar via sin kulturella rådgivare Diego Schulman att ”ambassaden följer frågan”.
Flamman har sökt svenska Amnesty, som avböjer att kommentera med hänvisning till att man inte följt fallet i närtid. Flamman söker Servicio Penitenciario Federal.