SD-politikern Jessica Stegruds filmaktion visar hur täta banden är mellan moderpartiet och de högerextrema nätaktivisterna. När trollfabriken lade ned tog frilansarna vid – för att skapa en alternativ medievärld där aktivister förlöjligas och blir dokusåpor på nätet.
Det har gått några timmar sedan Riksmötet öppnades med blåsorkestrar och kungatal. Politikerna har lämnat Riksdagen efter öppningscermonin den 9 september. Nu tas Mynttorget över av ett myller av vänstergrupper. Arrangörerna från Septemberuppropet, en allians bestående av Rebellmammor, Feministerna, Tillsammans mot rasism, Fridays for future, och 71 andra grupper, riggar högtalare och rullar ut banderoller, med krav på allt från stopp till folkmord till klimaträttvisa.
Men en grupp med tio fotografer som samlats bredvid bryr sig inte om den växande manifestationen. De flockas kring en ensam gråhårig pensionär med Palestinaflaggor och följer honom vart han än går på torget.
Gholamreza Harati deltog i revolutionen i Iran och flydde till Sverige i mitten av 80-talet. Han är en välkänd profil i Palestinarörelsen, alltid längst fram med flaggor i båda händerna. Högljudd, orädd och ständigt på plats, trots polisens återkommande avvisningar. I ytterhögerns alternativmedier har han blivit en följetong.
De hotar mig, de ringer mig sent på kvällen och natten. De ljuger om mig på sociala medier.
”Kryckmannen” kallar de honom. När den Sverigedemokraterna närstående mediekanalen Riks publicerar videor från manifestationen handlar de bara om honom. Korta klipp som paketeras för Facebook, Youtube och Tiktok.
I en av filmerna hör man Gholamreza upprört svara Riks reporter, fotomodellen Melina Hebelius, att han känner sig förföljd och tänker polisanmäla dem.
– De hotar mig, de ringer mig sent på kvällen och natten. De ljuger om mig på sociala medier, säger Gholamreza in i kameran och pekar på fotograferna.
”Kryckmannen: Jag kommer anmäla dig!” blir Riks rubrik för sin tionde film om honom.
Riks är inte ensamma om sin fixering vid Harati. På sociala mediet X har någon skapat ett falskt konto i hans namn, där filmerna om honom sprids. Hans namn och hemadress har lagts ut på sajten Invandrarkollen. Någon har smygfilmat honom utanför hans hem i den förort han bor.
– Jag hotar aldrig någon tillbaka. Det är för att ur min mun kommer bara politiska slagord, berättar Gholamreza Harati för Flamman.
– Men de tjänar pengar på att skriva om mig.
En av dem som skapar filmer om Gholemreza är den frilansande högeraktivisten Christian Peterson. Trots sin bakgrund i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen är Peterson en återkommande gäst i Riks intervjusoffa. Men han säljer även egenproducerade inslag till kanalen. Ett sådant inslag var hans film från Återvandringskonferensen i Milano i våras, som Flamman rapporterade från.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Peterson är på plats med Mynttorgets största kameraobjektiv, och leder samlingen högerfotografer kring manifestationen. Det var en av Petersons filmer, där han felaktigt hävdar att pensionären Gholamreza lever på sjukersättning och anmäler honom, som väckte Riks intresse för Palestinaaktivisten.
Alla nationella är inte lika imponerade över detta specialintresse.
”Jag förstår verkligen inte boomers besatthet av palestinagubben aka kryckmannen. En psyksjuk Nisse som sprungit runt och skrikit ’Vree vree Balestajn’ 24/7 har liksom inget nyhetsvärde”, skriver Memeingenjören, ett av den svenska ytterhögerns större konton på X.
Peterson försvarar sig med att att det är inslagen om ”kryckmannen” som finansierar resten av hans arbete. ”Folk engagerar sig ofta i mer lättsmälta frågor än i det som upplevs som abstrakt. De mer ’seriösa’ inslagen lockar mindre, eftersom de sällan berör sådant som direkt upprör människor. Den publik som uppskattar dessa är både mindre och mindre benägen att ge stöd”, skriver Peterson som svar.
– Fenomenet kallas lolcows, säger kulturskribenten Myra Åhbeck Öhrman (bilden) som fokuserar på internetfenomen.
Nätuttrycket är en sammanslagning av cashcow, kassako, och förkortningen lol (laughing out loud), som betyder ”skratta högt”. Det beskriver en individ som går att mjölka garv ur på nätet.
– Lolcow-kulturen är organiserad. Den bygger ofta på att man i grupp förföljer en person och använder den utpekade individen som en dokusåpa, säger Myra Åhbeck Öhrman.
Det är en organiserad form av mobbningskultur, framväxt ur internetforum och bildbloggar. Ju fler som följer ”dokusåpan”, desto större blir risken att det övergår i trakasserier som kan bli grymma, menar hon. Det blir en marknad för att göra videor och dokumentera skrattkossor. Nya saker måste hända hela tiden.
– Inte så sällan börjar användarna på forumen provocera de här personerna för att få dem att göra roliga saker”, säger Myra Åhbeck Öhrman.
Hur kunde Riks bli en aktör i dessa mobbningskampanjer?
Redan efter valet 2010, då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, började partiet en diskussion om att starta en egen nyhets- och tv-satsning. Efter tre år hade nättidningen Samtiden kommit i gång, men för nättv-satsningen gick det trögare.
Det är en organiserad form av mobbningskultur, framväxt ur internetforum och bildbloggar.
De första tio åren blev skakiga, då de ansvariga för Sverigedemokraternas mediebolag Samtid & Framtid antingen dömdes för ekonomisk brottslighet eller uteslöts för högerextremism i olika partiutrensningar. Först 2020 kunde partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein lansera tv-huset Riks.
Ambitionen var att ha en bred uppsättning program, med allt från morgon-tv till debatter inför publik och egna dokumentärer. Unga kvinnliga presentatörer med lika mycket urringning som attityd skulle locka äldre män att konsumera programmen.
– Det kommer inte att ske någon lansering, det här får ske organiskt, som det mesta partiet gör med vår kommunikation, sade Wallerstein när jag intervjuade honom för Aftonbladet Kultur i december 2020.
Men efter bara några år gjorde partiet 2023 en helomvändning och sålde mediebolaget till medarbetaren Jacob Hagnell.
– Partiet har sagt att man inte ska äga några medier, förklarade ansvarig utgivare Dick Erixon för Aftonbladet.
Men Riks fortsatte hyra partiets lokaler och ha partiet som kund.
När TV4:s Kalla fakta gjorde sin granskning Undercover i trollfabriken våren 2024 kunde journalisterna Daniel Andersson och Emil Hellerud avslöja att Sverigedemokraterna hade en trollfabrik med täta band till Riks. Uppgiften var att genom olika konton sprida korta videor, utan tydlig avsändare, för maximal viral spridning på plattformar som Youtube, Tiktok och Facebook.
Riks har i dag växt som mediehus, med nyhets- och kulturbevakning, opinionssidor och dagliga morgonprogram med aktuella analyser. Men det som ger kanalen spridning är fortfarande deras kortvideor, anpassade för mobilflödet och Tiktok.
För att skapa reaktioner måste de vara provokativa och direkt fånga uppmärksamheten.
Det trollfabriken gjorde anonymt görs alltså nu öppet i Riks namn. Men för att hålla tempot uppe måste materialet köpas in. En ny marknad har skapats.
Trollen har stämplat ut från fabriken och blivit frilansare. En provokationernas gigekonomi.
Deras uppgift är att skapa skandaler som blir virala. Det vanligaste formatet är enkelt, att ställa sig vid demonstrationer med provocerande plakat och flaggor – eller sverigedemokratiska politiker – och filma reaktionen från deltagarna.
Som i oktober 2024 när frilansfotograferna Christian Peterson, Nick Alinia och Roger Sahlström klämde in sig i en bil med den sverigedemokratiska riksdagspolitikern Rashid Farivar och åkte från Stockholm till Göteborg för att dokumentera en Palestinademonstration. Farivar ställde sig vid demonstrationen med kameramännen utposterade runtomkring, för att dokumentera reaktionen. Riks sände sedan inslaget som ”Palestinademonstranterna blev hotfulla när SD-toppen dök upp” (21/10 2024).
Trollen har stämplat ut från fabriken och blivit frilansare. En provokationernas gigekonomi.
Eller i början av sommaren när Sverigedemokraternas riksdagspolitiker Jessica Stegrud gick in bland palestinademonstranter utanför riksdagen medan Roger Sahlström filmade deras reaktioner. Statsminister Ulf Kristersson spred samma kväll Sahlströms film och fördömde palestinaaktivisterna.
Demonstranterna hängdes därpå ut med namn och bild på X av det nazistiska kontot Vänsterkollen. En feminist som kritiserade Stegruds agerande i en nätdiskussion, kartlades av Stegruds partner Nick Alinia och blev sedan uppringd i livesändning från Riks och konfronterad med hans framtagna uppgifter.
Fotograferna skapar på det sättet det mediala innehåll, det ”content”, de behöver. På Riks har det blivit en egen genre, där de rapporterar hur högerfotografer bemöts med arga utbrott kring manifestationer, på Prideparader och utanför riksdagshuset. Gatufilmerna återkopplas sedan till studiosamtal i Riks, där fotograferna bjuds in för att vittna.
Vid riksdagens öppnande den 9 september var samma krets på plats: Christian Peterson och Nick Alinia, båda med nära band till extremhögergrupperingar som Aktivklubb och uthängningssidor som Vänsterkollen, rörde sig i grupp med Roger Sahlström från Epoch Times, den unga youtubern Lulle, och Riks utsända reportrar Melina Hebelius och Nickie Swetzén. Alla för att skriva nästa kapitel i dokusåpan ”kryckmannen”.
När Expo avslöjade att Jessica Stegrud hjälpt Nick Alinia att filma när han jagade efter två unga män på Stockholms centralstation som riktat glåpord mot dem på ett tåg, fäste det medias uppmärksamhet på hur stark kopplingen är mellan sverigedemokrater och extremhögerns uthängningskampanjer. Men dessa band har alltid funnits där, även om de tidigare har dolts bättre.
Riks separerades från Sverigedemokraterna för att partiet inte skulle behöva ta ansvar för några andra utspel än sina egna, om de skulle kunna vara ett stödparti åt regeringen. Partiets mediebolag behövde bli formellt självständiga. Men samtidigt håller partiet ett grepp om dem. Nu står Riks och överväger vilken väg de ska gå.
I början av sommaren sade de upp sitt samarbete med Markus Allard från missnöjespartiet Örebropartiet, som hade ett eget populärt program. ”Det handlar i stället om att ledande sverigedemokrater ansett att det kommit att bli ett för stort problem för dem att jag, och andra röster som inte tillhör SD, fått komma till tals på Riks”, skrev Allard på X.
Så länge han försvarade Sverigedemokraterna gick det bra, men när han började kritisera dem tog det stopp.
Med granskningarna av Stegrud har Riks aktivt engagerat sig i att plocka sönder anklagelserna mot henne. I sina samhällskommenterande längre program har Jacob Hagnell och Richard Sörman spelat in reaktionsvideor där de sarkastiskt går igenom Expos och Dagens ETC:s artiklar mening för mening, för att bemöta det de kallar ett drev mot Stegrud.
Samtidigt som de frilansande aktivisterna de anlitar, som Nick Alinia gjort egna försvarsvideor som nu sprids genom alla Facebookgrupper som tidigare var kanaler för trollfabriken. Videoaktivisterna har blivit Riks nätkrigare, som de lever i symbios med. Deras behov av kortvideor ger det en plattform åt extremhögern att fylla. Riks finansierar därigenom indirekt Nick Alinias och Christian Petersons nätuthängningar. Annars blir dokusåpan med trafikdragande skrattkossor inte möjlig.
Hur går det för Gholamreza Harati?
Han står kvar varje dag utanför riksdagen.
– Jag är stark, jag gör inget fel. Jag fortsätter protestera mot folkmordet och ockupationen av Gaza, säger han.
Med flaggorna i händerna. Kryckorna har han kunnat lägga åt sidan.
