Under World Social Forum i Nairobi ordnade ABF ett spännande seminarium med olika sociala rörelser i Kenya. Jag blev direkt intresserad av två. Den första arbetade med att organisera människor i slummen. Det märktes snabbt att de var seriösa, de var i färd med att konstruera ett nätverk av liknande organisationer i landet. Några dagar senare besökte jag dem. De verkade lyckas med det allra svåraste, att på ett hederligt sätt organisera de allra fattigaste. De kallar sig CUP (Coalition of Urban Poor) och hade hittat på flera nyskapande metoder. Det var redan i färd med att utvidga sina kontakter till andra liknande organisationer i andra länder i Afrika, ett arbete som känns mycket väsentligt på denna kontinent där de sociala rörelserna är svaga.
Den andra organisationen arbetade med kvinnors fackliga rättigheter. Man kämpade mot en patriarkal fackföreningsrörelse och naturligtvis mot utsugande arbetsgivare. Jag skrattade så jag vek mig när de två dar senare berättade hur de lurat polisen som den korrupte fackbossen skickat på dem.
Helt nyligen läste jag i en stor svensk dagstidning en rapport från samma möte. Där hade man i stället lyft fram en Masaikvinna klädd i en vacker traditionell dräkt. Hon hade arbetat med en liten kvinnogrupp i sin by. Dessutom hade man fastnat för en hiphopartist som hade gjort ett roligt framträdande.
Inget ont om reportern, han rapporterade säkert utifrån vad redaktionen hemma ville se. Men det slog mig hur typiskt detta är. Media tror att folk vill ha det som kittlar. Ett seriöst basarbete bedömer de som ointressant. Ändå är det detta arbete som kan förändra länder som Kenya. Men sådana är villkoren i massmedia i dag. Det är snuttifieringen och individcentreringen som gäller. Resultatet blir att läsarna inte får lära känna vägarna till förändring.
Det finns mycket spännande att berätta om CUP, men jag har inte ens brytt mig om att försöka sälja in ett rep till de stora svenska tidningarna. ”Sånt där är vi inte intresserade av”, vet jag att de kommer att svara. Vi har en mediesituation där socialdemokratin sålt ut nästan alla sina tidningar. Den seriösa alternativa pressen kämpar en ojämn kamp mot de kapitalstarka koncernerna. För varje år blir utrymmet mindre för att beskriva verkligheten fem millimeter under ytan.
Det blir alltmera viktigt för vänstern att skapa ett slagkraftigt alternativ till fördummningspressen. Det behöver inte bli doktrinära pekfingerreportage. Verkligheten är både rolig och spännande, så var det hos CUP.
