Opinion 04 april, 2007

Som borgare skulle jag jubla

För övrigt… meddelar bostadsminister Mats Odell nu att han vill ”väldigt gärna utveckla hyresrätten tillsammans med hyresgäströrelsen, de allmännyttiga bostadsföretagen och fastighetsägarna”.
Detta apropå den undersökning Hyresgästföreningen presenterar, som visar att byggandet av uppemot 11 000 hyresrätter kan avbrytas eller utebli på grund av de uteblivna subventionerna.

Att Odell blåljuger torde vara uppenbart när man betänker den övriga politiken på området. Nu var mitt ärende dock inte att kritisera borgerlig bostadspolitik, det kan andra bättre än jag, utan att allt detta skett efter bara ett halvår vid makten.
På motsvarande sätt har borgarna hunnit med en hel del på andra områden: en slaktad a-kassa, rejäla nedskärningar på Arbetsmiljöverket, raderad arbetslivsforskning, Sverige halvvägs in i Nato, ordentliga skattesänkningar för främst de rika, attacker mot sjuka och arbetsskadades rättigheter och trygghet, ett fastare centralgrepp om skolan, övervakarstatens konsolidering…

Visst, de förlorar väljare i samma takt som de genomför sina förslag. Det här är inte vad folk ville ha eller trodde sig rösta på. Men vore jag borgerlig kärnväljare skulle jag jubla över meritlistan och slicka mig om munnen över vad de kommande årens handlingskraft kan utmynna i.
Strunt i remisstider och förnuftiga invändningar. Vi har en agenda, vi vill något – tuta, blunda och kör.
När ska vänstern, eller kanske främst socialdemokratin, skaffa sig en motsvarande befriande attityd? Borde inte förberedelserna för 2010 års maktskifte påbörjas här och nu? I stället för att det åter ska ta tre år av utredningar att sjösätta minsta detalj – tillsätt en rödgrön skuggregering, gör ett nytt 120-punktsprogram, och genomför rejäla remissrundor i samarbete med fackliga och folkliga rörelser. Sedan är det bara att beta av – för vi vill väl något?