Den slovenske filosofen på modet, Slavoj Zizek, anser att det är nödvändigt att lyfta fram det motsägelsefulla och omöjligen kombinerbara för att något skall bli meningsfullt. Det är i konflikter och oöverbryggbara skillnader som tänkandet får någon betydelse, skriver Alf Rehn om Zizek i Svenska Dagbladet (26/2).
Jag tänker på detta när jag tar del av Expressens kampanj mot utrikesminister Carl Bildt. Hycklande liberaler slår sig för bröstet och antyder att Bildt närmast är medskyldig till påstått folkmord i Sudan.

Annars brukar Bildt i nästa alla läger hyllas för sin briljans och politiska analysförmåga. Själv har jag haft lite svårt för dessa hyllningar. För mig blir Bildt aldrig något annat än en förvuxen (höger)studentpolitiker som har gjort studentkorridorernas ändlösa etikdebatter till politiskt snusförnuft och numera också tonårsbloggandet till tvångshandling. Att han på äldre dar fått något mer tilltalande ståndpunkter i vissa frågor tillskriver jag tveklöst (han kan inte ha kommit på det själv) Bildts ingifte i den italienska storborgligheten. Där har man andra, historiskt betingade, perspektiv på till exempel Balkan-konflikten än USA-klonade svenska liberaler. Från slottsfönstren i Tabiano (Corazzas och nu även Carls familjegods) ser man världen annorlunda – men inte alltid bättre – än från ovala rummet i Washington.

Bildt har fått klä skott för sina relationer med Lundin Oil som, om jag förstått saken rätt, bedriver oljeutvinning i Sudan med den nationella regerings goda minne. Alternativet just nu är att göra det utan regerings tillstånd eller inte alls. Inget av dessa alternativ låter tilltalande, snarare koloniala. Dessutom rymmer Sudanfrågan en större fråga; vem skall sätta den globala dagordningen?
I Sudan bedriver kinesiska och andra utländska oljebolag oljeutvinning. Att stödja en kampanj som till syvende och sist går ut på att ersätta dessa oljebolag med mer USA-lierade bolag, känns inte meningsfullt. Bättre då kanske att tiga.
Motvilligt och hux-flux har jag hamnat lite närmare Carl Bild än vad som är hälsosamt. Motsägelsefullt, paradoxalt och konfliktfyllt, javisst, men den oöverbryggbara skillnaden mellan mig och Bildt till trots; det finns kanske någon slags zizekisk mening i vår (mes)allians.

För att skapa mening så att även en liberal förstår behöver jag emellertid byta ståndpunkt och kräva att Bildt tydligare börjar propagera för en invasion i Sudan som han en gång gjorde när det gällde Irak.
Men det tänker jag inte göra. Åtminstone inte nu.