I andra EU-länder består allmännyttan oftast enbart av socialbostäder, så kallad ”social housing” vilket innebär att särskilda bostadsföretag hyr ut till hushåll som har svårt att hävda sig på marknaden. För att få bo dessa hus krävs ofta en inkomst under en viss nivå och företagen har särskilda subventioner. Bostadsforskarna Bengt Turner och Lena Magnusson visar i en kommande studie att ju mindre allmännytta en kommun har, desto närmare hamnar kommunen renodlade socialbostäder, skriver tidningen Bofast.
Genom att jämföra hur många svaga hushåll som bor i allmännyttan jämfört med kommunen som helhet går det att gradera socialt ansvarstagande. Bengt Turner och Lena Magnusson har undersökt hur två specifika grupper, hushåll med socialbidrag och hushåll med ursprung i fattiga länder, bor i svenska kommuner.
– Resultatet visar att det i första hand är allmännyttan som tvingas ta hand om de svaga grupperna i samhället. Det är oftast tre gånger vanligare att dessa grupper bor i allmännyttan, säger Bengt Turner till tidningen Bofast. Alla som säger att de vill motverka socialbostäder i form av så kallad social housing bör läsa denna studie extra noga, fortsätter han.

”Stor allmännytta bästa sättet”
Bengt Turner menar att det är förvånande att mönstret är så tydligt i kommuner med en liten allmännytta. Han säger att det där finns en stor överrepresentation av svaga hushåll och att det betyder att de kommunerna redan är på väg mot den typen av socialbostäder som finns i andra länder.
– En stor allmännytta är det bästa sättet att motverka socialbostäder, men det förutsätter att kommunen sätter upp tydliga regler och mål för verksamheten, säger Bengt Turner till tidningen Bofast.