– Världsforumet har visat att det finns vägar ut från dagens pengadominerade värld. Det finns ljus i slutet av tunneln. Många i Nord är kanske inte medvetna om mörkret och tunneln över huvud taget. Men i Syd har forumet haft stor betydelse, säger den 76-årige befrielseteologen Francisco Whitaker till Flamman.

Entusiastisk veteran
Den brasilianske veteranen Francisco Whitaker är entusiastisk inför Nairobi. Han är en av grundarna bakom det säregna massmötet för en annan värld – enligt många World Social Forum personifierad.
Spekulationerna inför den afrikanska upplagan är stora. Betydelsen av ett lyckat forum, med brett deltagande från Afrikas sociala rörelser, kan knappast överskattas. Efter forumets braksuccéer, 100.000-tals deltagare i Porto Alegre och Mumbai blev 2006 års polycentriska världsforum i Caracas, Bamako och Karachi något av ett mellanår. Spekulationerna har tilltagit, inte minst bland västerländska aktivister, om världsforumet och den globala rättviserörelsen tappat styrfart.
Bland världsforumets organisatörer har också de segdragna konflikterna om forumets framtid malt vidare. Striden anses stå mellan de som betonar forumet som mötesarena – däribland Whitaker – och de som vill stärka forumets mobiliserande roll, eller politiska enighet, som uttryck för en global rörelse – representerade av massrörelser som bondeinternationalen Via Campesina, trotskistiska strömningar och politiska ledare som Chavéz.

Chávez och Amin
Men skiljelinjerna är inte tydliga. Medan Via Campesina betonar fokus på sociala rörelsers kamp och vill reducera forumet till att hållas vart tredje år för att inte suga musten ur lokalt arbete, talar Chavéz och intellektuella profiler som Samir Amin om behovet av en enhetlig om än rudimentär politisk plattform.
– Jag är övertygad om att forumets utformning som öppen mötesarena, utan krav på gemensamma deklarationer eller ledare som dikterar riktningen, är grunden till dess framgång. Enhet med respekt för mångfald. Det är så vi lyckats skapa nya möten mellan aktivister utan de maktstrider som förlamat världens progressiva rörelser, menar Whitaker.
Han är inte ensam. Den afrikanska arrangörskommittén har under året trissat upp förväntningarna. Enligt egen utsago siktar man på 100-150 000 deltagare – i så fall en milstolpe för kontinentens civilsamhälle – och en potentiell nytändning för hela den globala rättviserörelsen.

Afrikanska busskaravaner
Hur realistisk målsättningen är återstår att se. På aktivisthemsidor talas om busskaravaner från Syd- och Västafrika, ja till och med båtresor längs den afrikanska kusten för att mobilisera deltagare. En tidigare utannonserad fredsmarsch från Mogadishu är onekligen högaktuell – men knappast sannolik. Frågan är hur oroligheterna i Somalia påverkar en redan knepig situation för afrikanska aktivister att ta sig till Nairobi.
– Det kommer att bli ett forum med afrikanskt avtryck. Men det är inget Afrika-forum utan ett världsforum med afrikanskt värdskap. Världen skall inte komma till Nairobi för att lösa Afrikas problem. Vi hämtar ny kraft i Nairobi, som vi gjort i Mumbai och Porto Alegre.
– Den stora nyheten i Nairobi är att forumet ges nytt målinriktat fokus. Seminarier och workshops sorteras enligt målsättningar, som att ”garantera universell och hållbar tillgång till gemensamma nyttigheter” eller att ”befria världen från finanskapitalets och de multinationella företagens dominans”. Efter de tre första dagarna ägnas den fjärde helt åt att presentera, lyfta fram och försöka länka samman kampanjer, aktioner och mobiliseringar.