Att den åldrande befolkningen utgör ett hot mot välfärden har fått en mytologisk status i västvärlden. Det menar Christofer Ståhle i sin magisteruppsats i statsvetenskap som nyligen lades fram vid Lunds universitet.
Det finns forskning som på goda grunder ifrågasätter föreställningen om att den åldrande befolkningen utgör ett ekonomiskt problem. Denna information presenteras dock väldigt sällan i media, menar Christofer Ståhle. Budskapet som istället lyfts fram är att Sverige och övriga västländer står inför en ekonomisk kris som enbart kan lösas genom omfattande försämringar i välfärden.
– Talet om åldringsexplosionen är en politisk och ideologisk uppfattning bland andra som på något sätt har förvandlats till opolitiska fakta, säger Ståhle.

Kritiken mot talet om åldringsexplosionen visar på att det finns många andra faktorer som påverkar den ekonomiska välfärden i betydligt större utsträckning.
Dessa faktorer är bland annat produktivitet, ökade ekonomiska klyftor och miljöförstöring menar Sthåle.
– Vi har klarat av åldringsexplosioner tidigare i historien utan några som helst ekonomiska problem och det är därför rimligt att fråga sig varför det skulle vara nödvändigt att skära ned i välfärden idag.
Flera forskare menar också att beräkningarna som gjorts för att förutsäga kostnaderna av en åldrande befolkning är orealistiska och kraftigt överdrivna.
– Om medborgarna ska kunna ta ställning till huruvida försämring av välfärden är en lämplig reaktion på den demografiska förändringen eller ej, måste de informeras om vilka alternativ som finns. Detta är en fråga om demokrati, anser Ståhle.