Socialistisk Debatt var för några år sedan millimeter från att dö sotdöden. Centrum för marxistiska samhällsstudiers gamla tidskrift kom då mycket sällan ut och när den väl kom innehöll den rent undermåliga artiklar, snabbt ihopkastade för att rädda utgivningen.

Sedan ett par år tillbaka är saken en annan. En ambitiös ny redaktion har lyckats lyfta sig i håret och skapat en riktigt intressant produkt. Det senaste numret, Peter Weiss och motståndet, med anledning av Weiss’ 90-årsdag, är inget undantag.

Gästredaktör är Jesper Weithz, känd bland annat från Flammans spalter. Han har satt ihop en mycket intressant blandning av gammalt och nytt om Peter Weiss. Nytt är bland annat hans starka inledande text. Kanske kan den ses som en programförklaring. På två punkter skiljer sig Weithz från de flesta vänsterkommentatorer i dag. Hans stil är dramatisk, närmast litterär och knyter an till vänstertraditioner från innan den torra, analytiskt sakliga stilen blev norm för vårt lands vänsterskribenter.

Det lär störa vissa, själv tycker jag det är utmärkt. För det andra vågar han spekulera i hur ett fjärde band av Motståndets estetik skulle se ut om Weiss fortfarande varit med oss. Här finns inget vagt, musealt eller likgiltigt.
Från källan själv får vi läsa den viktiga texten Tio arbetspunkter i en delad värld från Neues Deutschland och Dagens Nyheter 1965 och pjäsen Skråpuken. Utöver detta är det intressant att se vad teaterfolk i dag tycker om dramatikern Weiss. Både Frida Röhl, Teater Tribunalen, och Nils Poletti, Unga Tur, bidrar med kanske lite väl korta och ytliga men väl så ställningstagande texter. I övrigt bidrar Södertörnsdocenten Werner Schmidt med en matig bakgrundstext, som, även om redaktören utlovar inga biografier eller levnadsteckningar, ändå har Peter Weiss politiska utveckling i fokus.
En översättning av Frederic Jamesons förord till en engelskspråkig utgåva av Motståndets estetik förefaller mig för språkligt snårig för att vara effektiv. Huruvida detta är ett översättningsproblem eller författarens ursprungsspråk vågar jag inte uttala mig om.
Peter Weiss-texterna avslutas med en mycket intressant kulturdebatt från Dagens Nyheter 1986. Med Sture Rings artikel om grafiska fackförbundets studiecirkel i Motståndets estetik som start diskuteras konkret om Peter Weiss betydelse i kampen om och för kulturen. Jörgen Eriksson, DN, behandlar Sture Rings första lite allmänna uttalanden om kultur omilt och det leder till en rad intressanta artiklar från Agneta Pleijel, Birgitta Munkhammar och C.H. Hermansson.