Länge har koalitionen USA/Västeuropa styrt internationell handel. Med G20-gruppen, ledd bland annat av Brasilien, har motståndet samlat styrka. Brasiliens egen utveckling under Lula-regimen antyder något nytt. Landets utrikeshandel tog ett språng efter 2001. Tills nu har exporten ökat med 126 procent och importen med 66 procent. Exporten består till 54 procent av färdigvaror, plus 15 procent industriella delfabrikat. Handelsöverskottet är drygt 25 miljarder dollar.
Intressant är även en annan trend. Exporten till övriga Latinamerika är i år för första gången större än exporten till EU, överträffar med 25 procent exporten till USA och ökar tre gånger snabbare än denna. Handeln med Afrika och Mellanöstern ökar dubbelt så snabbt som handeln med EU/USA. Venezuela och Kina noterar rekordökningar i inköp av brasilianska produkter. På importsidan har Asien nu gått om EU som brasiliansk partner och Brasiliens import från Asien uppgår till 14,6 miljarder dollar mot 9,3 från USA.
Brasiliens import skiftar tyngdpunkt – övriga Latinamerika, Asien, Mellanöstern och Afrika ökar där 3-5 gånger snabbare än USA/EU. Nya länder träder fram i Brasiliens relationer: Cypern, Vietnam, Sri Lanka, Etiopien, Guinea – små kvantiteter men med ökningar på 100-200 procent i år. Brasiliens regering har öppnat flera nya ambassader i Afrika.
Signaleras här en förskjutning av makt? Ekonomi är politikens grund. Substans ges åt G20-ländernas protest mot USA/EU i WTO-förhandlingarna. Och var står där Sverige, omfamnat av EU, bugande inför Bush och en utrikesminister, som konkurrerar med Venezuela i oljebranschen? Inte bara vänstern utan även Sveriges industriledare, som satsat så mycket konstruktivt i Brasilien, borde höra av sig.