FÖR ÖVRIGT… …försvinner verkligheten om man håller för öronen och blundar hårt. Åtminstone gäller det bland barn. Som vuxen är det ett illa accepterat beteende. Särskilt i politiken.
Där brukar man vilja ha kännedom om vad ett beslut leder till i praktiken. Det kallas för konsekvensanalys.
I dagarna river a-kassorna sitt hår: inte nog med försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen – hur ska vi överhuvudtaget få administrationen att funka? Jag struntar väl i om det blir kaos – genomför, beordrar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. (Med lagrådets goda minne – systemet ska ju bara vara provisoriskt (!)) I riksdagen var det interpellationsdebatt kring a-kasseslakten i förra veckan. Risken är stor för att folk tvingas över till socialbidrag – har regeringen beräknat vilka ökade kostnader det kan betyda för kommunerna, undrade bland andra Ulla Andersson (v). Strunt i det – alla ska ju få jobb, svarade Littorin. Och det är ju så få människor som berörs, så de ekonomiska konsekvenserna blir bara marginella, fortsatte han.
Det är helheten som gäller, säger borgarna varje gång någon varnar för konsekvenserna.
Mot nedläggningen av Arbetslivsinstitutet protesterar fackklubbar runt i landet, via en budkavle från SSAB-klubben i Luleå. Vet ni överhuvudtaget vad ni gör, undrar de.
(En sak visste Littorin definitivt inte om, visade det sig: att institutet utbildar företagsläkare och -sköterskor.)
Facken i Norrbotten bjöd in de borgerliga ledamöterna i riksdagens arbetsmarknadsutskott till sin årliga arbetsmiljöträff. Ingen kom. Hur det gick med mötets öppna brev, där man efterlyser konsekvensanalys, kan ni förstås gissa. Inte ett ord av sådant finns i utskottets betänkande.
Men, för att inte göra en orättvis jämförelse, visst finns en skillnad mellan borgare och barn. Medan femåringen blundar, hårt, kisar borgaren genom en liten springa.