Det finns ett par grejer man kan använda, då man som känd politiker och kriminell vill undslippa de lagar man själv varit med att lagstifta. Det absolut mest framgångsrika receptet är att spela sjuk och senil. Rättegångar kan då skjutas upp, inställas och/eller förhalas. Det senaste exemplet i raden är Silvio Berlusconi. I veckan trillade han ihop i en tv-sändning. Samtidigt pågår en rättegång, där Berlusconi, tillsammans med sin brittiske advokat David Mills och ytterligare tolv personer, står åtalade för bokföringsbrott, förskingring och skattebedrägeri. Denna rättegång skulle ha återupptagits i Milano denna vecka, men har nu fått skjutas upp på grund av den förre premiärministerns hälsotillstånd.

Nu vill jag på intet sätt jämföra Berlusconis maffia-skumrask-affärer med Pinochets tyrannstyre och massmord. Endast på en punkt: Båda stapplar bra i tv, kan se ytterst döende ut på kommando. Pinochet lever än idag på fri fot. Förvisso ser man honom alltmer sällan på tv, men gissningsvis har han inte haft en alltför usel tillvaro som konvalescent. Kanske får han krya-på-dig-hälsningar från Margret Thatcher, eller har hon blivit för senil för sådant?
Berlusconi fick celebra lyckönskningar om snabbt tillfrisknande. ”Käre Silvio, jag blev mycket störd och oroad över det som hände”, skrev Romani Prodi, som samtidigt förklarade att Berlusconis svimning är ett ”mänskligt och inte ett politiskt problem”. Vem vill inte höra sånt på sjukbädden? Det kan ju vara värt en kollaps eller två.